.

Jag är helt sinnessjukt trött i huvudet - och förvirrad. Jag saknar inte hästarna alls, jag längtar inte dit, jag vill inte ens dit. Vad har gått fel? Vanligtvis brukar jag vara hysteriskt angelägen om att få åka till stallet i samma sekund som jag landar i Sverige. Just nu känns hästarna som ett kapitel långt bort som jag egentligen inte orkar läsa. Det känns mycket mer frestande att bara chilla runt ett par timmar, stå och välja kläder halva dagen för att sen göra något sjukt ohästigt - so not me. ¨

Just nu känns allt som innebär jobb så sjukt ofrestande. Jag vill inte ens till AW - det stället jag alltid älskar att vara på. Om jag hade fått bestämma sommaren helt själv just nu hade jag haft en superchill sommar hemma med mina kompisar, det enda vi hade gjort skulle varit sola, bada, festa och ha sjukt roligt, och efter sommaren skulle jag börja i trean igen.

Nu ska jag sluta beskriva hur jag vill ha min sommar eftersom den ändå kommer att bli lika mycket kaos som alla andra. Det fungerar inte att jobba på tusen ställen och ändå ha tid för att göra allt-onödigt-skit-som-alla-andra-alltid-gör. Kanske lider jag bara av ett tillfälligt London-var-bättre-syndrom.