.

Jag blir (helt i onödan) irriterad på folk som anser sig ha hektiska och stressiga liv, när de i själva verket är tvättäkta soffliggare. Givetvis måste det bli enorm kontrast att göra något (träna, jobba, träffa folk) när man är van att spendera 50% av dygnet i en soffa, framför datorn eller i sängen, men att påstå sig leva hektiskt blir lite av en pinsam situation - det är ju faktiskt normalt att ha ett jobb, skola, vänner och lite annat som måste göras.

Å andra sidan vet de ju inte bättre, de har ju aldrig upplevt ett riktigt hektiskt liv. Jag förespråkar inte att man ska stressa 24/7 eller försöka gå in i väggen, men jag blir löjligt nog störd när folk som har dubbelt så mycket tid som jag "skryter" om hur upptagna de är. Sen när blev det coolt att stressa..? Man framstår ju bara som klen om man inte klarar av ett normalt liv.

Är folk verkligen så arbetsskygga att de måste beklaga sig över vanliga svennejobb? Är det så hårt att sitta på en pall några timmar om dygnet? Blir man så psykiskt och fysiskt utmattad att man inte kan göra något annat på en hel dag av att röra sig fram och tillbaka då och då över en 10 meters yta..? Snälla, kom igen när ni ridit 5-10 hästar, mockat ett par boxat, flängt runder mellan diverse stall och ridhus, behövt svara i en ständigt ringande telefon och försökt planera nästkommande dag samtidigt. Jag säger inte att jag är bäst i världen för att jag gör mer än er, jag vill bara påpeka att era stressade arbetsliv är patetiska i jämförelse.

Ber (inte) om ursäkt till alla som eventuellt tagit illa upp. Jag är bara så fruktansvärt trött på att lyssna på ren och skär gojja från er soffliggare. Face it, ni är lata och slöa, jag älskar er ändå, men jag hatar era försök att framstå som superheros för att ni gör ett vanligt dagsjobb.