.

Lite härligt kändes det ändå att sitta på hästryggen och trimma igen. Laban var så fantastiskt fin att jag blev helt till mig, och jag måste erkänna att det är lite motivationsökande att känna hur ett halvårs stenhårt jobb gett resultat. Vad som däremot tar livet av motivationen igen är att han bara är "min" i två dagar till. Sen åker han hem för att gå ridläger hela sommaren.

Clide var snorpigg och vi blev haffade av en skräckinjagande tant på vår uteritt. Hon stod typ i en buske och hoppade fram när jag red förbi. Efter att ha granskat Clide och hans träns väldigt ingående frågade hon om jag ville komma och rida hennes B-ponnysar några dagar i veckan. Jag trodde att jag skulle spricka när jag försökte hålla inne asgarvet som lurade bakom mina undvikande svar. Haha, hur fan avböjer man ett sådant erbjudande utan att få tanten att framstå som dum?

- Nej tack, jag har två egna. Nej tack, jag rider inte marsvin regelbundet. Nej tack, jag kan inte se din häst för all pälsen. Nej tack, du skrämmer mig.

Mitt slutgiltiga svar blev "Nej tack, jag ska jobba hela sommaren och kommer inte att vara hemma, men tack ändå. Dom var supersöta!" Det lät väl ganska trevligt? Hon svalde mitt svar utan vidare och lunkade iväg igen, och jag fick äntligen chansen att skratta så tårarna rann. Clide trodde att jag hade fått psykbryt och tog tillfället i akt att tugga på tantens fina buskar, och sen hade vi en supermysig uteritt i flera minuter innan en man tvärstannade sin bil framför oss.

Han ville veta vart ett gymnasie låg, och glad i hågen visade jag honom på alldeles fel väg insåg jag i efterhand. Whatever, hoppas att han inte är i Trelleborg och yrar, för det var dit jag skickade honom. HAHAH.