.

God morgon. Jag har fortfarande ingen motivation till att rida en massa hästar, ännu mindre att rykta och pyssla med mina egna. Det känns överkomligt att sitta och trimma 30 minuter per häst i en paddock, men allt där emellan, det vill säga framridning och i värsta fall också framskrittning känns som tortyr utöver det vanliga. Visst är jag gnällig?

Igår erkände jag för Gabbie att jag typ aldrig mer ville se en häst. Då påpekade hon att jag skulle spendera stora delar av sommaren på AW, och att det skulle bli väldigt jobbigt för mig att undvika hästar där. Eftersom jag är medveten om att hon har rätt hoppas jag att min "jag-är-så-trött-på-att-jobba-med-hästar"-känsla försvinner tills dess.

Så... back to reality - nu är klockan kvart i åtta och det bär av mot första stallet. Jag hoppas innerligt att jag bara behöver komma igång lite för att få tillbaka min motivation och vilja att rida. Dock vet jag vad som saknas - när alla erbjudanden är avböjda är också sommarens tävlingssäsong näst intill död, och om man är tävlingsmänniska betyder det alltså att allt slit och jobb känns så fruktansvärt meningslöst att en dag på stranden är mycker mer lockande.



Nu ska jag åka och rida, tjoho. Rida för att inte tävla på 1-2 månader. Det jag kommer att göra idag är meningslöst, ovärt och onödigt, för på lördag börjar sommaren på AW, och min tävlingssäsong läggs återigen på hyllan för ett par månader.

Jag skyller på studenten. Den tar kol på min hjärna, vilket i sin tur resulterar i att jag inte ens gillar hästar mer. Screw it.