.

London var inte riktigt som jag tänkt mig. Om sanningen ska fram var det inte många ställen, platser eller saker som levde upp till mina förväntningar, men trots det älskar jag London, och skulle utan tvekan kunna bo där i resten av mitt liv.

När jag tänker London tänker jag rikt, modernt, flashigt, snobbigt och mängder av svindyra butiker. Detta visade sig vara helt fel. London är på många ställen mer nergånget än Sverige, det finns "tattarbutiker" all over London och näst intill alla byggnader är grå, omålade och inte alls så fantastiskt vackra som jag inbillat mig att de skulle vara. De svindyra butikerna lyste med sin frånvaro och människorna som levde där var inte klädda i Gucci från topp till tå.

Dock var staden väldigt ren. Vi såg iprincip inte något skräp på marken under vår tripp och det är jag fortfarande djupt imponerad över. Malmö är betydligt finare, men gatorna är också prydda med skräp från kant till kant.

Människorna som bodde där var - som de flesta säkert vet - jättartiga, korrekta och hjälpsamma. Vad jag reagerade på var dock att ingen, och då menar jag ingen, verkade särskilt glad eller nöjd. Suger det att leva i London, eller är rollen som korrekt britt viktigare att uppfylla än att vara glad..?

Bilder kommer senare.