.

En tjej vid namn Ida önskade ett inlägg där jag argumenterade FÖR användandet av pessoabett (nu ställs mina retoriska argumentationsskills på prov). Att argumentera för något man är emot är aldrig lätt, men jag försöker, så får ni väl se om jag kan vara lika manipulativ och övertalande på andra hållet. ;)

Okej - here we go.

Jag fattar inte varför alla är emot pessoabett. Folk som kallar sig hästvänner förespråkar alltså att man sitter och drar och sliter på ett "milt" bett framför att man tar mjukt i ett lite skarpare?! Jag förutsätter att ni alla läst om hur bettet ger dubbla signaler åt höger och vänster - men face it mina vänner, det gör ryttarens kroppsspråk också.

Har ni tänkt på att er hand bromsar, medan era ben driver framåt? För att "samla hästen i rätt form" ska hand och skänkel samverka, och vad ger ni då, om inte dubbla kommandon? Både bromsa, och driva..? Varför skulle det vara värre att ha ett bett som säger både upp och ner, när "rätt" ridning säger både framåt och bakåt? Det är ju exakt lika förvirrande för häststackarn.

Finessen med ett lite skarpare bett som pessoa är dessutom att man kan välja hur skarpt man vill ha det. Det går att ha som vanligt tränsbett och det går att ha som ett ganska starkt gag - man kan alltså variera det betydligt mycket mer än man kan med ett annat bett.

---

Nu kommer jag inte på fler argument. Dock ska jag här och nu såga "mig själv" vid knäskålarna, och avsluta med att berätta det ni alla säkert redan vet - nämligen den mörka sidan av "pissepessoabettet."

Jag TYCKER verkligen att man ska rida på ett skarpare bett om man är för dålig ryttare för att rida sin häst snällt på ett milt. Är man så värdelös som ryttare att man inte kan handskas med sin häst utan att betsla upp den - do it.

Över till ryttarens kroppsspråk - skillnaden mellan att driva framåt och ta tillbaka, samt att ge hästen upp och ner-kommandon är att hästen har någonstans att göra av kroppen vid fram och tillbaka-drivande hjälper. När dessa kombineras samlar hästen ihop kroppen och går som den ska, eftersom det blir naturligt för hästen.

När bettet däremot säger både upp och ner finns det inget bekvämt ställe för hästen att ha huvudet på, den blir alltså bara förvirrad, frusterad och irriterad över att den oavsett hur den går alltid får tryck i nacken eller gomen. Medan ryttarens hjälper samlar hästen till en bra form där den går korrekt, ger bettets värdelösa inverkan hästen minimala chanser att jobba korrekt, då den med ett sådant bett inte har något läge där det känns bra för den.