.

Resan började inte riktigt som jag tänkt mig - en fasansfull tripp till British museum inledde våra dagar i London och som de flesta säkert redan räknat ur var det i mina ögon tortyr, misshandel och mordförsök på samma gång. Jag hatar museum och förstår inte alls tjusningen med att titta på stenar med konstiga mönster i, dock verkade mina bildade kompisar se hela långfilmer i de gråbruna klumparna som var inramade i inbrottssäkert glas.

Efter denna skräckupplevelse bar det av till en resturang där jag blev kallad för dum, okunnig och amerikan - vad är värst? Det var en halvsnoffsig Italiensk resturang där jag beställde spagetti köttfärssås (vägrar skriva det rätta ordet efter denna resan). Eftersom det inte fanns någon ketchup på bordet bad jag att få en - ofcourse - men redan innan den snorkiga ägaren till resturangen hunnit svara slängde mina elaka vänner "lustiga" kommentarer omkring sig om hur störd jag var som ville ha ketchup till så fin mat.

När sen herr resturangägare väl kom på hur man talade engelska drog han igång en hel ramsa om hur jag våldtog hans mat med bara tanken på att tillsätta ketchup. Han verkade djupt förolämpad och predikade i en kvart om hur otroligt fel det vore att ens tänka på något så skamligt som ketchup inne i hans resturang. Jag, som asgarvade och svarade om vartannat trodde inte mina öron när han sa att jag faktiskt inte fick någon ketchup. HELLO, vad är det för stolt fåne som vägrar ge mig ketchup?!

Som om inte det vore nog - hör och häpna - så frågade den snorkiga nissen mig om jag bodde i USA. När jag då svarade "nej" försökte han med att jag åtminstone kom där ifrån, eller att jag bott där, eller kanske varit där förut. När jag äntligen lyckats förklara att inga av hans misstankar stämde slänge han ur sig att jag i alla fall åt som en amerikan och pratade som en. Jävla kioskmongo, hahaha. ;)

Efter att jag motvilligt ätit min pasta utan ketchup gick vi tillbaka till hotellet för att inte göra ett skit. Den kvällen var typ en mardröm i mina ögon efter att vi konstaterat att jag gick upp tidigast och la mig senast. Jag var skitpigg, ville gå ut och festa och hade tusen jättebra idéer. Alla andra ville sova eller titta på TV - jag var typ förstörd. Delvis stum av förundran över att alla inte ville gå ut, delvis besviken över våra personlighetsskillnader gick jag motvilligt och la mig. Jag trodde att resan skulle vara bortkastade pengar för mig, men det blev bättre - dag för dag - men resten får ni först imorgon.

:)