.

Madame Tussauds, London Eye och London Dungeon stod på det pressade schemat för dag 2. Efter att ha blivit informerad från alla håll och kanter om att jag skulle bli uttråkad på Tussauds var mina förväntningar inte särskilt höga. Dock blev jag glatt överraskad över hur coolt det faktiskt var med jämna mellanrum. Mina kära vänner var förståss mer lyriska än jag - men det är väl ingen överraskning att jag kräver lite mer spänning för att bli nöjd. ;)

Lyckan kom först när Jack Sparrow (min framtida man) stod framför mig och såg snygg ut. En liten stund senare kunde jag nöjt studera Kylie Minogue och Marilyn Monroe för att senare gå vidare till Robert Pattinson och Justin Bieber för att spy över alla småfeta fjortisar som näst intill våldtog vaxdockorna.



London Eye var värt pengarna, men verkligen inte kötiden som var närmre tre timmar lång. Dock fick jag se myten, legenden, sägnen, whatever - jag fick se Big Ben. Wow. Wow wow wow. I love it. Med solen i rätt vinkel såg byggnaden ut som om den vore i guld (och alla läsare vet väl vid det här laget att jag älskar guld) och jag bara äääälskade det.


Det röda är KÖ. Och den var DUBBELT så lång efter att man gått förbi den där saken där bilden slutar. Hemskt, va?

The Dungeon sög. Bortsett från att de brände Amanda på bål hände inget spännande och jag rekommenderar ingen att besöka stället. Skådisarna var skitbra, men rummen var gammalmodiga, lätta att genomskåda och förhållandevis torra. För er som eventuellt inte vet vad London Dungeon är (det visste inte jag innan jag åkte dit haha) det är typ 14 rum om Londons skräckhistoria som man ska "överleva", typ Jack the ripper, pesten, London brinner och häxbränning. Chrillebooi hade älskat det, jag kanske ska föreslå att hans historielektioner ska utspela sig i London nästa termin ;).