.

Alla jag känner som är lite mer insatta i den riktiga ridsporten verkar ha drabbast av någon melankoli, inte minst jag själv, haha. Fråga mig inte varför det just är vi som ägnar all vår tid åt ridsport - det har ju ingenting med hästarna att göra, men kanske är det så att just nu - innan sommaren slår ut med full kraft - ska allt göras, och allt måste göras så förbannat och ovärderligt bra. Bara tanken på den verkligheten slår ju ut vem som helst, ellerhur? Haha.

Sommarens alla eventuella tillridningshästar är avbokade och jag står tomhänt utan mark under fötterna till hösten. Jag vet att jag skrev exakt såhär förra sommaren också - att mitt liv iprincip var över eftersom jag tackat nej till tusen hästar, men då hade jag i alla fall skolan att "luta" mig på till hösten. Nu har jag faktiskt inte något att luta mig på. Trots att jag vet att fler erbjudanden kommer så är känslan av att ha bränt sommarens alla broar obarmhärtig.

Nu ska jag försöka få tag i Sandra. Vet inte om det är hennes eller min telefon som fuckar upp det, men fram kommer jag i alla fall inte.