.

Gästbloggare sökes (flera stycken).
- OM ni hinner, skicka er gästbloggning till Humla-2005@hotmail.com så lägger jag in det som tidsinställda någon gång under dessa veckorna. Att jag gör såhär beror på att jag omöjligt hinner skriva massa inlägg själv, så nu får ni läsare göra det.

Hoppas att några av er hinner, jag åker nämligen om två timmar!

Jag var just hos Ek och lämnade allas kläder och prylar. Nu åker jag snart, och jag börjar själv se det hela som en begravningsceremoni eftersom alla andra har den inställningen. Det är ju nu det händer, typ. Om en stund kommer Ek hit och vi ska inte luncha eftersom han aldrig är hungrig, men jag ska och han ska titta på. Då är allt som det brukar. Im the fat guy i vårt förhållande (som mest av allt går ut på att vara den mest snabbtänkta tönten i kvarteret ;).

BTW - hur många av er kan skryta med att ni firat midsommar med en tvättäkta Islänning? Det kan jag, jag är coolast i stan (när alla andra är på semester). 

 
Lady (som tillhör http://jbergqviist.blogg.se)

EDIT: Ungarna tog bort sin blogg, ahahahaha.

Jag antar att ett par av er har sett den nya NH-bloggen som bland annat gör narr av den döda ponnyn Chaboukie och dissar den 11-åriga storbloggaren Nellie Berntsson. Jag tänker inte länka bloggen (vägrar ge elaka, respektlösa, otrevliga snorvalpar gratis läsare) utan vill bara upplysa alla er läsare om att de som driver bloggen uppenbarligen lider av akut okunskap om hästen, ryttaren och ridning (tja, som alla andra NH-människor, haha).

Det jag vill komma fram till är att de på en helt vanlig bild av Nellie skriver "dagens dragkamp". Det lustiga med det hela är att det...
a) Finns mycket värre bilder på Nellie och hennes hästar att tillgå, på bilden i fråga drar hon inte ett dugg.
b) De kritiserar sådant de överhuvudtaget inte vet något om, det skriker "hej-jag-är-besatt-av-att-leka-följa-John-med-min-häst" om alla deras åsikter.

Inget fel med att ha intressen som följa John, fel blir det först när man utan kunskap börjar hacka på riktiga ryttare som tävlingsrider med sina ponnyer. Många hästar älskar att ridas, tävlas och vara med "där det händer," ett fåtal hästar gör det inte. De ponnys som inte tycker det är roligt är troligtvis de ponnyerna som är hos okunniga, klumpiga och rent ut sagt för dåliga ryttare - tro fan att ponnyerna inte tycker att livet leker då.

Som jag så elakt brukar säga: Besatt av NH blir man först när man inser att man är för dålig på riktig ridsport. (Och det är en generalisering, vilket betyder att det inte gäller alla, men många).

Om ett par minuter ska jag bege mig mot Trelleborg för att rida en viss gul madame kallad Golden Lady. Myggisch hämtar mig på Övre (Trelleborgs "centralen" typ) och sen bär det av mot lilla Lady.


BTW har någon av mina kära vänner sett jackan på bilden? Själv har jag inte sett den sen allsvenskan på Torns.

Ikväll blir det andra äventyr med Myggan.

Gillar livet, chattar med Lee, inser att klockan är före mig, äter en nektarin, försöker mig på att ladda ner något på spotify - misslyckas och fortsätter att gilla livet i väntan på att jag ska få klartecken från högre makter och bege mig till Landäng.


Laban går nog ridläger denna veckan. Han är inte samma häst som han var för två veckor sen, men kanske är det lika bra. Då känns det inte lika tungt att se honom med någon annan. Men han har det bra, och det är ju trots allt det viktigaste, inte vem som sitter på.

Är stel som en pinne, känner mig som en 90-åring och skyller det på dåligt väder och... likstelhet? Hahaha, skojade bara. Jag saknar redan lille Clide, fast han har det toppen i Småland. Han står väl antagligen och pussas i smyg med Flip över boxgallret, eller stjäler hö från Dally. Ja, alla alternativ är möjliga.

Imorgon inleder jag mina tre hästfria dagar med att besöka Landäng, för att sedan åka iväg och rida ett gäng ponnyer jag inte alls trodde att jag skulle behöva bry mig om. Jag hade fel, as you can see.. På eftermiddagen åker jag till Trellehåla för att eventuellt rida Lady, och sedan hänga med Myggan på kvällen.

Nu väntar en 10-timmars dusch där total makeover ingår - naglar, ögonbryn, ansiktsmask och extremt noggrann tandborstning behövs efter två veckors stugboende. Jag älskar att vara fräsch.

Har typ lugnat ner mig nu, men är fortfarande skitförbannad över hur människor kan vara så jävla äckligt egoistiska, ansvarslösa, korkade och opålitliga. Om det hade varit en cykel, människa eller barnvagn som kom där istället för en bil hade det legat ett lik på stationsvägen vid det här laget. Den äckliga bilföraren kan tacka fan för att så inte var fallet, utan att det "bara" var en bil han körde rakt in i.

Jag brukar inte "tro" massa saker om folk - att de är alkisar, peddon, knarkare osv, men OM bilföraren i fråga inte var full borde han avrättas, för ett sådant beteende i nyktert tillstånd är inte okej någonstans. Inte i berusat heller, men då kan man (jag?) i alla fall trösta mig med att han eventuellt har lite mer omdöme när han inte är wasted.

Jag är fortfarande arg så det bubblar i mig. Om JAG eller min bror eller mina vänner hade gått där hade vi varit mos och pannkaka, för föraren tittade inte över huvud taget. Han bara gasade, rakt ut på huvudleden, smashade in i en annan bil, och försökte sen smita från olycksplatsen i bilen, som tack och lov exploderade tillräckligt mycket för att bli en oförflyttbar skrothög. Då stack idioten - till fots. Polisen har kört runt och letat ett tag, och nu har de gett sig av, så jag antar att de hittat svinet som körde.

Pizzan jag skulle äta var svårsvald eftersom jag av ren frustration inte kunde tugga ordentligt. Snälla pappa som som vanligt lagt massa pizza-pengar på köksbordet åt mig... så ska en jävla (ursäkta språket) fitta köra och krocka så att folk varken kan äta, gå, köra eller laga mat. Hela jävla kvarteret stannade upp, fattar ni vilken jävla smäll? (Dynamit-Harry i Jönssonligan).

Varför rider bara du Dream Sister? Eller är det kanske fler som gör det? Har bara aldrig hört annan ridit henne. <33

- Det är nog inte bara jag som rider Dream, Hanna Holmström har begett sig till varmare svenska breddgrader och om jag inte är ute och cyklar så har hon lite förkärlek till knasbollen Dream. :) Hanna rider alltså med största sannolikhet på henne denna veckan, och det behövs nog eftersom alla hästar behöver någon som älskar dem lite. ;) 

Anonym om Hopplektion på AW!:

Hur jobbar ni ungdomsledare?
Var bor ni och hur? Rider ni alla lektioner? På vilka hästar? Får ni ta med er egen häst?
Är ni ett team eller individuela?

- Vi jobbar som ett team, både ungdomsledare, platschefer, chefer, kockar, städorskor och allt annat. Vi har såklart speciella uppgifter, men om något krisar eller behöver extra hjälp kan samtliga bidra.

Vi bor i ett mysigt hus med ett stort rum bara. Huset ligger på anläggningen ett par meter från elevboendet.

Vi rider de lektioner vi hinner med om det finns hästar över åt oss. Vissa veckor rider vi iprincip alla tränarledda lektioner och lite själva, andra veckor rider vi bara Hovdalaritten när en ledarhäst måste gå med. Jag vet inte exakt vad som är sagt med egen häst, men om jag inte har fel för mig får vi ha med egen häst, men bara ta hand om den utanför arbetstiden. Med andra ord hinner man inte ta hand om en egen häst. ;)

Under den gångna veckan har jag vid flera tillfällen varit nära att förlora min roll som teknikgeniet på AW, detta på grund av en så föragrlig sak som att mina Iphonekära kollegor utklassar mig på allt vad appar, touch och smarta funktioner heter.

Nu har jag suttit hela morgonen och laddat hem diveser onödiga appar bara för att. Om ett par minuter tänker jag dessutom ta mig an Spotify (nej, ni hörde rätt. Jag vet inte hur man använder Spotify). Dock måste jag erkänna att jag tycker att Spotify tillhör skaran av meningslösa appar och funktioner som Iphone har att erbjuda. Jag menar, jag har all musik jag behöver redan, och vill jag ha mer besöker jag bara en ytterst olaglig sida och laddar ner precis det jag söker efter. Varför ska man då ha Spotify..? (För att inte verka inkompetent och efterbliven, jag vet).

Hej och hå, nu ska jag fortsätta ladda ner konstiga appar som jag inte vet hur man använder. Det gäller att hålla hårt i titeln "teknisk."

du skriver inga roliga inlägg längre....

- Uppmärksamhetens kvinna har talat! Mina inlägg har mycket riktigt varit på en uppmärksamhetsväckande tråkig nivå, men för er med mer är fyra hjärnceller i behåll är det väl ganska självklart att jag inte kunnat ägna massa tid åt bloggen eftersom jag jobbat på AW under en vecka.

I ett par dagar kommer uppdateringen att vara fett ojämn, ibland kommer det att bli hej-jag-lever-och-mår-bra-inlägg, ibland kommer det att vara lite mer intressanta, spännande och djupgående inlägg.

Carro har gått och blivit knäpp. Hon tror på allvar att det var en grupp bestående av Lady Gaga, Beyonce och Barac Obama som körde in i World Trade Centre, och inte Al-Qaida. Bara för att Carro är så jäkla knäpp och envis började jag givetvis spekulera i det hela men kom inte fram att något annat än att Carro tittar för mycket på Änglar och Demoner, Da Vinci koden och andra detektivfilmer som roar sig med att försöka få folk att tro att Lady Gaga utklassar Osama Bin Ladin.

Carro i all ära, och nog för att hon kan lura i mig att Reinfeldt gillar hästar eller att Mona Sahlin sover med badmössa - men att Beyonce och Obama spränger folk i luften är till och med utanför min vilda fantasi. Nog för att det vore något för aftonbladet att kåta ner sig i, men jag läser ju faktiskt bara metro... ;)

Vilken planeringsmiss jag gjort. Jag hade räknat på att det var tre veckor tills jag skulle hem, men det är ju bara två! För nästa måndag åker jag, Ek, Hampe och Amanda till Småland, och det gör Clide också. Han ska på grönbete med sina flickvänner och jag ska lära Ek att rida snel hest i hage. Dessutom ska vi paddla, åka vattenring och Hampe ska definitivt stå för all form av matlagning.

Ser fram emot detta efter en antagligen ganska slitsam AW-vecka. Efter det rullar jobbet på och ni lär inte vara ett dugg tillfredsställda med min blogguppdatering. Sucks to be you.. ;)

Det är ju alltid poppis att skriva vad man fått.

- Blommor
- Skålar
- Fat
- Shotglas (en pik?)
- Godis (ännu en pik?)
- Prydnadssak
- Iphone
- Presentkort
- Smycken
- 5000 kr

Tack så jättemycket alla som eventuellt sitter med nosen klistrad i bloggen.

Dessutom valde min mamma att spela en låt som hon tyckte påminde om mig istället för att hålla tal. Jag blev superglad. Här är låten... :')

Nu har jag tagit studenten. Mer än så kan jag inte säga nu, FÖR NU ÄR DET FEST :)!


(och nej, jag hittade ingen mer passande bild). ;)

The final countdown. Då var det dags. Jag är redan i lätt upplösningstillstånd och vet inte riktigt hur jag obemärkt ska ta mig genom dagen. Jag försöker pränta in att vi ska hålla kontakten, både lärare och elever, men hur många människor har man inte sagt det till...?

Nu kära bloggläsare kommer jag inte att blogga mer förrän jag har gått ut på trappan.

Herregud. Om ett par timmar tar jag studenten.

Ponnyryttare som hoppar - den mest tacksamma gruppen att hacka på, kritisera och nervärdera. Alltid samma visa, alltid samma hårda ord och anklagelser. "De kan inte rida, de bara flänger, de pisar, drar, sparkar." Jo tjena, visst gör det så, men de är långt ifrån ensamma om att ibland inte ta till de schysstaste metoderna - ni glömmer de värsta bovarna - dressyrryttarna som rider storhäst på hög nivå.

Nog för att det ser hemskt ut med ungar som händer i tyglarna och sparkar i magen, dock borde folk som har någon form av hästvana inse att det ser värre ut än vad det är. Hoppning är en fartfylld och flängig sport, många ponnyer hoppar bättre om det går lite vilt till och det blir tveklöst mycket roligare för både häst och ryttare om allt inte behöver vara så jävla pretantiöst och stiligt hela tiden. Ni älskar att nervärdera och kritisera de små ungarna som lyckligt kastar sig över alldeles för höga hinder - varför gör ni det? De har fortfarande inte gjort något ont, de är små, harmlösa ungar som gillar att hoppa.

Om ni vill leka miniagenter, djurens vänner-crews eller djurpoliser föreslår jag att ni tar en titt på de nationella/internationella dressyrryttarna på storhästsidan - backstage. Visst ser det flott och elegant ut när de dansar in på banan, men vad som hänt bakom de ökända kulisserna är knappast något puttigull eller mjuka tygeltag. Gramaner, sporrar som ger en gåshud, bett vars funktioner inte skulle vara lagliga ens i Libyen och stryk som skulle få er att trilla baklänges är vardagsmat för många de flotta dressyrhästar som ni drägglar över. De ryttare ni avgudar för deras skicklighet är samma ryttare som hemma på gården trycker ihop sin häst med så oschyssta medel att ni troligtvis skulle börja grina av bara skymten av ett ridpass.

Jag visste inte heller något om detta förrän jag själv blev ofrivilligt inslungad i en duktig dressyrryttares vardag. Hur har en hel värld av äckliga hjälpmedel, piskrapp och slag kunnat slinka förbi mina ögon i 19 år? Jag fattar inte att jag - och alla andra - är så fruktansvärt blinda. Å andra sidan är det som händer bakom kulisserna väldigt noga bevakat och "i skymundan" som jag förstod det - utåt ska allt alltid se så fantastiskt glassigt och hästvänligt ut.

Det jag vill komma till är att ni kritiserar fel grupp människor. Ponnyryttarna är inte hästvärldens bovar eller rötägg. Om ni vill hitta dem föreslår jag att ni vänder er till den internationella storhästsidan, för där kommer allt osmakligt ni suktar efter att finnas.


Bilderna är tagna från Ridsport I Fokus.

Det gäller naturligtvis inte bara dressyrryttare utan hoppning också - men jag anser inte att jag behöver skriva det, för folk är redan så flitiga på att klaga på dem.

Jag blir (helt i onödan) irriterad på folk som anser sig ha hektiska och stressiga liv, när de i själva verket är tvättäkta soffliggare. Givetvis måste det bli enorm kontrast att göra något (träna, jobba, träffa folk) när man är van att spendera 50% av dygnet i en soffa, framför datorn eller i sängen, men att påstå sig leva hektiskt blir lite av en pinsam situation - det är ju faktiskt normalt att ha ett jobb, skola, vänner och lite annat som måste göras.

Å andra sidan vet de ju inte bättre, de har ju aldrig upplevt ett riktigt hektiskt liv. Jag förespråkar inte att man ska stressa 24/7 eller försöka gå in i väggen, men jag blir löjligt nog störd när folk som har dubbelt så mycket tid som jag "skryter" om hur upptagna de är. Sen när blev det coolt att stressa..? Man framstår ju bara som klen om man inte klarar av ett normalt liv.

Är folk verkligen så arbetsskygga att de måste beklaga sig över vanliga svennejobb? Är det så hårt att sitta på en pall några timmar om dygnet? Blir man så psykiskt och fysiskt utmattad att man inte kan göra något annat på en hel dag av att röra sig fram och tillbaka då och då över en 10 meters yta..? Snälla, kom igen när ni ridit 5-10 hästar, mockat ett par boxat, flängt runder mellan diverse stall och ridhus, behövt svara i en ständigt ringande telefon och försökt planera nästkommande dag samtidigt. Jag säger inte att jag är bäst i världen för att jag gör mer än er, jag vill bara påpeka att era stressade arbetsliv är patetiska i jämförelse.

Ber (inte) om ursäkt till alla som eventuellt tagit illa upp. Jag är bara så fruktansvärt trött på att lyssna på ren och skär gojja från er soffliggare. Face it, ni är lata och slöa, jag älskar er ändå, men jag hatar era försök att framstå som superheros för att ni gör ett vanligt dagsjobb.

Hej skulle bli glad om du ville svara på frågorna jag har eftersom jag var utomlands under din frågestund. :)

1. Hur har du jobbat med Laban?
2. Är du en sån riktig partyprinsessa som är ute varje helg?
3. Hur kunde du få VG i samhälle om du är så dålig att det inte finns xP?
4. Varför anser du att AW är bäst (skriv inte därför som svar..;))
5. Fick ni dricka och gå ut för era lärare på klassresan:S?

- Eftersom du frågade lite gulligt kan jag svara ;).

1. Ehm, vet inte..? Jag har haft i bakhuvudet att han ska gå läger under sommaren och försökt få till en okej lägerhäst, snart är det upp till bevis om jag lyckats eller inte.

2. Nej jag är inte ute varje helg.

3. Jag hade tur antar jag. Och en fett bra lärare som MOT MIN VILJA fått mig att frivilligt snegla i Eks tidningar på tåget hem.

4. Kan svaret bli att jag jobbar där, då? Haha skojade bara. AW är bäst eftersom det helt enkelt håller högst kvalité - jag antar att jag inte behöver beskriva den fantastiska anläggningen och allt det där, det vet väl redan alla, men utöver allt det sitter en väldigt kompetent och idérik människa i toppen av företaget, en människa som uppenbarligen vet exakt hur duktiga hoppryttare från Europas alla hörnor vill ha ett exklusivt träningsläger.

AW har helt enkelt mer att erbjuda än andra läger, speciellt för ponnyryttare som siktar mot toppen. Åk dit själv så fattar du säkert vad jag menar. ;)

5. Det var ingen klassresa, det var bara stora delar av klassen som gjorde en resa tillsammans utan lärare.

I situationer där fel leder till bra saker och rätt leder till en smärre katastrof för den resterande mänskligheten, hur väljer man då? Tiden rinner ut och jag kommer ingenstans, innan jag kan ta mig från A till B måste jag välja, och hur jag än väljer hamnar någon människa i en fullkomligt ohållbar situation.

Nu handlar allt om att värdera människor, om att sätta pris på deras betydelse för mig eller rent av att sätta pris på vilken nytta jag har av dem i framtiden - det vill säga att mitt ego får fatta beslut som det varken har kapacitet eller kunskap till att göra.

Hur hamnade jag i en sån här situation? Jag har gått igenom det minst tusen gånger, men hur jag än vänder och vrider på det verkar den oundviklig. Förr eller senare (ja detta är väl senare) hade jag hamnat här ändå.

Vad som händer ikväll får ni bloggläsare inte veta eftersom jag fått klara instruktioner om att samtliga händelser efter kl 17.40 är sekretessbelagda för resten av mitt liv, vilket i sin tur betyder att jag inte kan berätta det senare heller. Too bad, eller vad säger ni? Jag hade gärna berättat, men shit vad jobbigt allt skulle kunna bli då.. ;)

Jag har varit sjukt flitig och fotat en outfit-bild på allmän begäran, så ni kan få se senare ikväll vad jag har på mig (inte för att det kommer att göra er mycket klokare, men det kan ju vara intressant ändå).

London var inte riktigt som jag tänkt mig. Om sanningen ska fram var det inte många ställen, platser eller saker som levde upp till mina förväntningar, men trots det älskar jag London, och skulle utan tvekan kunna bo där i resten av mitt liv.

När jag tänker London tänker jag rikt, modernt, flashigt, snobbigt och mängder av svindyra butiker. Detta visade sig vara helt fel. London är på många ställen mer nergånget än Sverige, det finns "tattarbutiker" all over London och näst intill alla byggnader är grå, omålade och inte alls så fantastiskt vackra som jag inbillat mig att de skulle vara. De svindyra butikerna lyste med sin frånvaro och människorna som levde där var inte klädda i Gucci från topp till tå.

Dock var staden väldigt ren. Vi såg iprincip inte något skräp på marken under vår tripp och det är jag fortfarande djupt imponerad över. Malmö är betydligt finare, men gatorna är också prydda med skräp från kant till kant.

Människorna som bodde där var - som de flesta säkert vet - jättartiga, korrekta och hjälpsamma. Vad jag reagerade på var dock att ingen, och då menar jag ingen, verkade särskilt glad eller nöjd. Suger det att leva i London, eller är rollen som korrekt britt viktigare att uppfylla än att vara glad..?

Bilder kommer senare.

Hur har ni det hemma i Sverige? Och Myggan, har du roligt på lektionerna? Mohaha. Om jag inte gått upp 10 kg är jag nog helnöjd. Ångesten över att inte kunna kontrollera varje höstrå mina hästar äter brukar släppa efter ett par dagar - typ nu - och jag kan njuta fullt ut av att slippa ansvaret.

Jag är lite lätt kontrollfreak vad gäller mina djur. Om jag inte har full koll på hur de mår, vad de gör, vem som rör dem eller vad som händer kan jag bli helt hysteriskt utan vidare och inbilla mig hur de lider på alla möjliga vis. Töntigt va? Hahaha.

Dock lämnar jag dem i trygga händer - Mammsi, Ewa och Terese tar hand om de små gossarna, och om jag ska förlita mig på att allt är som vanligt så mår de toppen.

London Eye - där befinner jag mig antagligen just nu. Coolt va? Om jag kom ihåg att ta med mig batteri till kameran får ni absolut se bilder om ett par dagar.

Undra om jag tänker på studenten när jag är här? Eller är London så annorlunda att jag inte har någon förankring till verkligheten? Jag har aldrig varit inne i London förut, det är ganska ovanligt när man är 19 år tror jag.. åtminstone när man har varit över-jävla-allt, på alla märkliga och udda ställen, men inte i London.

Hehe :D

Hejhopp och gud vad jag är trött på att framtidsblogga nu. Skriva tidsinställda heter det förresten. När jag skriver detta är klockan 02:43 natten mellan torsdag och fredag, och nu är det ett par timmar kvar tills vårt plan lyfter. När ni läser detta är det nog lördag, höhö.

Som ni kanske räknat ut lämnade jag min käraste ägodel - datorn - hemma och är därför utan internet i 4 dagar. Abstinensen kan ha tagit över mitt liv, jag vågar i alla fall inte garrantera att det inte är så.

Har ni varit i London?

Alla ni som förtjänar länkar kommer att få det  - efter min Londontripp. Jag hinner inte nu, min packning är fortfarande kaos och det måste jag motvilligt erkänna att mitt hår också är. Dock tänker jag lägga krutet på packningen, mina vänner får helt enkelt överleva att jag ser ut som ett fågelbo från ett avlägset land.

Som om det inte vore uppseendeväckande nog att jag bryr mig mer om att packa än att fixa håret laddar jag dessutom ner musik från Vuze, HAHAHA. Jag har på något vänster lyckats slå ut hela mitt musikprogram och får istället nöja mig med "rank no good"-låtarna som någon förvirrad jävel slängt in på Vuze.

Om ett par minuter åker vi mot Kasterup, sen bär det av mot London. Tjoho, separationsångesten mellan mig och hästarna har redan börjat, men jag överlever antagligen denna gången också:).

Har skrivit minst 100 tidsinställda för helgen. Haha, kanske inte riktigt, men ni fattar vad jag menar. Terese meddelade just att hon kom 3:a i sin 3:e LA med Arthur. Grattis och fan vad duktiga ni är! Nu får alla snoffsiga ponnybrudar akta sig, ett nytt ekipage hotar på de regionala tävlingarna.

Alla som skriver en bra relativt ny låt får en länk!
- Jag orkar inte tänka själv. Min spellista innehåller just nu 11 låtar som varken är speciellt bra eller nya, haha.

Tänk att ett SMS kan göra så mycket. Ett par små ord vände hela min sinnesstämning från direkt nedstämd och stressad till lugn och otvivelaktigt glad. Bara känslan av att någon jag tycker om bryr sig är tillräcklig för att rädda min vardag. Tack.

Jag fick dessutom VG i samhäll C. Vet inte riktigt om jag är mest förvånad eller glad. Jag, som från alla möjliga synsätt är ett IQ-befriat CP helt utan talang för att lösa krigen i Irak får VG i en kurs jag bölat över att jag aldrig skulle ta mig levandes igenom. Det känns nästan bra ;).

Efter en upplyftande dejt med telefonen ser jag nu fram emot en resa till London och någon form av framtid. Gymnasiet är inte slutet på tre års nära kontakt - kanske var det bara det jag behövde höra.

"Life is not measured by the breaths we take, but by the moments that take our breath away."
Vad som tar andan ifrån oss är dock inte alltid positivt. Ibland glömmer jag bort hur rå och kall mänskligheten kan vara, och hur fruktansvärt övertygande den kan bli när den förkklarar att man inte duger. Hur jag än gör påverkar mitt val någon människa i negativ riktning, inte minst mig själv. Det blev nyligen klart för mig att mitt enda alternativ är att prioritera, men snälla, hur prioriterar man bland människor? 

Jag vet vad jag vill men jag vet också att längtan efter det jag borde avsky är starkare än känslan att vilja lämna det. Jag påverkas i fel riktning, har jag utgett mig för att vara starkare än jag är?
 
Keep smiling, it makes people wonder what you're up to, even if what your up to aint good.

Jag ber om ursäkt för mitt segande med outfiterna, men det är så att bara en av vinnarna svarat på miniintervjun. Nu har det gått över en vecka och jag bojkottar där med de som inte svarat ännu, och den enda vinnaren blev därför Jonna!

Såhär såg hennes outfit ut som hon tyckte passade Clide bäst! Ljusgrönt och brunt är två färger jag också anser passar en guldfux!



Intervjun:

Namn: Jonna
Ålder: 15
Stad: Degerfors
Blogg: Lösenordsskyddad..

Berätta kort om din favorithäst: Min favorithäst ska vara speciell. Gärna ett sto, möjligen en hingst. Den ska vara storhäst, med maffiga gångarter. Jag gillar inte hästar som gör allt man ber den om, så den måste vara lite.. hur ska man säga det då..? Jo, den måste ha en egen vilja, iallafall ibland. Den ska gilla fart också. Ska kunna hoppa, iallafall senare till, och ridas någorlunda i dressyr. Ja.. Det var väll lite kort om den, ras och färg spelar ingen större roll för mig, iallafall inte just nu!

Vilken färg har din favoritoutfit: Det beror på hästens/ponnyns färg såklart. Men jag älskar grönt, marinblått, och en del skarpa/knalliga färger (orange, gul osv..)

Favoritmärke: Who cares om märket? Huvudsaken är att det är snyggt/har en funktion :D

Favoritras: Hm.. Det vart svårt, jag har ingen direkt favorit. Men jag har någon sorts kärlek till frieser, appaloosa, knabstrupper, kan hålla på länge, för jag gillar många..

Färg på outfit...
Guld eller Orange?
Silver eller Marin?
Rosa eller Turkos?
Lila eller gul?

Övrigt du vill hälsa mig eller mina bloggläsare: Du äger, ehe :D

Hur kan det komma sig att jag alltid vaknar efter 4 - 4,5 timmars sömn? Jag kan förstå grejjen med att det är svårt att somna, men att vakna när man definitivt inte sovit ut är fortfarande ett obegripligt faktum i mitt liv.

Lärarmiddagen igår var mysig, även om samtliga Sp3H-elever (och lärare?) tycker det är mycket trevligare att sitta huller om buller på lärarrummet. Efter en trerätters middag som serverades under loppet av 10 sekunder (en medveten överdrift, lika bra att skriva det så att jag besparar er besserwiessers en kommentar) bar det av ut i Ystad, för att senare rulla hem till Amanda där vi hade förträffligt trevligt (vilket ord...)

Att vi har de bästa lärarna hade vi konstaterat för längesen. Gårdagen var dock en bekräftelse på att vi hade rätt. Eftersom jag vaknade vid halv åtta har jag all världens chans att leta upp kläder till dagens aktiviteter, det kan bli spännande. Ännu en dag med CSI´s lärare är framför våra fötter, och jag är uppenbarligen inte den enda som ser fram emot det. :)