Vi möts igen, Isabella.
Isabella är här. Den guldfärgade ponnyn med krämvit man och svans är här, och tittar på omgivningen med sin illmariga blick. Men något fattas, gnistan som förut lyste upp hela jorden är borta. Fina, fina Bella, det känns overkligt att ha henne på armlängds avstånd, när jag trott att jag aldrig mer skulle se racerponnnyn som hela världen öste lovord över. nu möts vi igen, och om en vecka är hon borta med vinden, som om hon aldrig varit här.
Kommentarer
Trackback
