.

Om Grytåsa vågar jag faktiskt inte vräka av mig hur som helst, delvis på grund av någon form av respekt, delvis för att jag inte vet vilka som läser vad jag skriver. Ni får därför läsa det som står och sedan bre på bäst fan ni vill med er egen fantasi, ni har fria tyglar.

Grytåsa är ett ridläger lite högre upp i Skåne. Jag åkte dit som 10-åring på ett galoppläger för att jag älskade galopp och hade en dröm om att en dag bli världens bästa jockey (ni vet ju själva att den drömmen inte gick i uppfyllelse). Väl där fick vi klart för oss att det var 2 minuters dusch om dagen som gällde, någon frukt fick vi inte att äta och den som ansåg att det inte passade visste själv vägen hem - det var hårda bud, men som förvirrad 10-åring tyckte jag väl ändå att ett ridläger utan frukt var okej.

Jag fick en supersnäll B-ponny som lägerhäst, och glad i hågen gick vi ut på vår första ridlektion som hölls i ridhuset. Det första vi fick reda på var att vi what so ever inte fick ha stöd i handen - tyglarna skulle hänga oavsett vad som hände. Jag tyckte inte att detta var något problem, och red glatt på med hängande tygel på min supersnälla ponny. Idag kan jag förstå den goda tanken med att ha hängande tyglar - speciellt när skitungar som jag sitter och rider. Jag kan till och med tycka att det är bra att de vuxna tar sånt ansvar för hästarnas munnar. Samtidigt kan jag förstå de lite äldre eleverna som var på samma läger - det måste kännas dumt att vara 15 år och sitta med halvlånga tyglar och skumpa runder i manegen.

Anyway, många av er har säkert hört rykten om Grytåsa - de cirkulerar vilt under sommarhalvåret, inte minst uppe på AW. Det är sant som ryktet säger - man var tvungen att rida barbacka på galoppbanan med den förvirrande motiveringen att det skulle vara bra för hästarnas ryggar. SAY WHAT? Kanske är jag oförskämt okunnig, kanske är jag korkad, men vad jag vet är det absolut inte bra för någon häst att bli riden barbacka.

Jag, som ville galoppera på riktigt, fick sitta utan sadel med långa tyglar och galoppera lilla Tattoo - ni kan säkert föreställa er en 10-årings besvikelse när hon inser att galopplägret inte innehåller någon form av riktig ponnygalopp.

Något besviken men fortfarande glad fortsatte jag veckan. Mitt i veckan skulle vi gå spökrunda runt gamla galoppbanan, och redan då var jag mörkrädd. Jag sa till ungdomsledarna att jag inte ville följa med, och fick ett så otrevligt svar tillbaka att jag funderade på att åka hem samma natt. Ungdomsledarna var något av en katastrof, de var så otrevliga och nervärderande att man blir trött av bara tanken på dessa socialt inkompetenta människor - hur fan fick de jobb som ungdomsledare..?

Well, veckan fortsatte exakt som förut - jag älskade hästen, var livrädd för ungdomsledarna och hatade maten. Jag red med långa tyglar, utan sadel och hängde alltid utanför det "riktiga" galoppstallet med längtande blick.

Utifrån detta får ni dra era egna slutsatser, eller lyssna på ryktena som går. Tyvärr kan jag säga att allt jag hört är sant, hur extremt och påhittat det än låter.