.

Hann med sista tåget hem efter en lång rundvandring i stan med Amanda Neger Lilja som nyligen kom hem från Kroatien. Stormigt och jävligt var det, ett riktigt Harry Potter-väder, som vi brukar säga. Filmen var precis lika bra idag som förra gången, kanske till och med bättre.

Hon som skrev böckerna måste utklassa Einstein i hjärnkapacitet. Hur kan man få sju böcker att hänga ihop så solklart med hjälp av "obetydliga" små detaljer? Det är fullkomligt brilliant - hur kan en människa tänka så långt in i framtiden att denne skriver om minimala ögonblick som kommer att ha stor betydelse fyra böcker senare..? Hon är en av de få "kändisar" jag tycker förtjänar att bli rik. Hon är ju övermänsklig, lite som Mc Gonagall ;).  

Anyway. Tro fan att himlen öppnar sig i samma sekund som jag hoppar av tåget. Jag skojar inte - folk tittade på varann och undrade om det var ett jävla skämt - så mycket regnade det. Två minuter efter att jag kommit innanför dörren slutade det givetvis att regna, jag antar att det är lagen om alltings jävlighet. Om ni vill ha mer värdelös info så kan jag ju passa på att beklaga mig över hur hemskt det är att gå hem ensam. Jag har insett att det kvittar hur gammal jag blir - att gå genom stan ensam på natten är skitläskigt.


Amanda, jag och Mathilda i Kroatien 2008.