.

Bilder tagna av Klara!


Detleffe och jag har underbett.


Racersnigeln Harry


Hahahaha my slow friend...

Älska syftníngsfel...

Oh no. Jag har glömt min väst i Skyrup. Jag lever typ i den, det är världens mysigaste väst som jag alltid har på mig i stallet oavsett väder och vind. Hur ska jag överleva en vecka utan min bajsbruna dunväst som snällt följer mig vart jag än går? Om den dör skulle jag också dö - så tighta är vi. (HAHAHAHAHA)


Den västen är det jag pratar om. Nu får jag leta upp något liknande att bo i, typ en stor strumpa eller nått.. ;) BTW så funderar jag på att införskaffa en ny hjälm - vilken tycker ni är snyggast? Tre av de som svarar får en länk!

Dagen skulle kunna sammanfattas med ett enda ord: Hästbyte. Ett evigt sådant. Utan ett synbart slut. Men bra blir det, nu är alla nöjda. Tror jag.

Stela golf-Fredde tycker att jag är en duktig ungdomsledare. Otippat. Hans assköna kompis håller inte med. Han tycker att jag är alldeles för flummig och glad för att vara en bra ledare för flocken. Istället för att vara med och slå misslyckade slag borde jag i hans ögon sitta på bänken och blänga på de elever som eventuellt flummar iväg. För en gångs skull väljer jag att lyssna på snobb-Fredde, det känns nödvändigt just nu.

Imorgon drar det igång med buller och bång. Först med pay and jump, sen med evighetsjobbet att få in alla hästbussar i stohagen.

Undra vart jag bor denna veckan? Enligt ryktet är vi ungdomsledare förflyttade från anläggningen till något annat ställe under tävlingsveckan - hoppas att jag hittat alla mina tillhörigheter jag lämnat i tryggt förvar i Polen, där vi bott förut. Polen heter egentligen Haga, vilket låter way mycket fräschare och finare.

Undra vad som händer hemma? Missar jag tusen awesome kvällar eller regnar det 24/7? Vem vet, det är meningslöst att spekulera.

När jag skriver detta är jag dessvärre skitförbannad på menlösa och fega människor som inte ens kan hosta upp en klen åsikt när alla väntar på den. Hur mesig får man bli för att få behålla sin status som människa..? Ja eller nej - det handlar knappast om något livsavgörande, utan om en meningslös kväll som ingen ändå kommer att komma ihåg om 2 veckor.

Clide och Aldo på ridskoletiden
Foto: http://carlstromsandra.blogg.se

Regnet öser ner. Vid sånnahär tillfällen är jag omåttligt tacksam över att jag la på min häst ett regntäcke, och över att hästarna sover inne på natten.

Det känns så konstigt att jag inte ska tillbaka till Ystad till hösten. Jag vet faktiskt inte vart jag ska. Alla frågar, alla får samma oseriösa, meningslösa och värdelösa svar - Jag vet inte. Något annat kan jag inte svara, hur gärna jag än vill. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra i höst, och det vet ingen annan heller.

Jag har glömt att läsa Nellies blogg. Jag skulle ju ansluta mig till gruppen av trogna Nellieläsare. Just nu skriver jag verkligen det som ploppar upp i mitt huvud, kanske märks det eftersom hela inlägget är fruktansvärt osammanhängande och snurrigt.

Whatever, dags att klicka sig in till Nellie. See ya.

Saker som ser pajjiga ut...

Pessoabett - jag har lärt mig så mycket om bettet att jag uppriktigt sagt anser att ryttare som rider på pessoa ser slaffsiga och okunniga ut.

Hackamore som sitter för långt ner - det skriker okunskap så att de döva kan höra, och kan därför inte se annat än helpajjigt ut.

Övermatchade outfits - vittnar otvivelaktigt om att ryttaren i fråga lägger mer tid på att hitta ett skrikitg schabrak än att träna.

Tvättäkta dressyrstövlar - ser i mina ögon ut som ruttna bananer eller 150 kr gummistövlar från Ekohallen.

Flera starka färger i en outfit - om jag ska dra alla över en kam så är det rikemansungar som inte har någon koll what so ever, utan bara köper allt som är dyrt enough.

Pelham på en häst som inte bjuder framåt - inte ens om du prylar hästen livrädd kan du få någon att tro att din häst är stark och vild...

Folk som inte trampar ner hälarna - det ser obalanserat och orutinerat ut.

För stora täcken - typiskt skogsmullar att dra på hästen ett två storlekar för stort täcke bara för att det ser mysigt ut...

(Ta det med en nypa salt, min häst har också för stora täcken och jag är definitivt inte världens mest välmatchade ryttare, fast det vet ni nog om).

Hann med sista tåget hem efter en lång rundvandring i stan med Amanda Neger Lilja som nyligen kom hem från Kroatien. Stormigt och jävligt var det, ett riktigt Harry Potter-väder, som vi brukar säga. Filmen var precis lika bra idag som förra gången, kanske till och med bättre.

Hon som skrev böckerna måste utklassa Einstein i hjärnkapacitet. Hur kan man få sju böcker att hänga ihop så solklart med hjälp av "obetydliga" små detaljer? Det är fullkomligt brilliant - hur kan en människa tänka så långt in i framtiden att denne skriver om minimala ögonblick som kommer att ha stor betydelse fyra böcker senare..? Hon är en av de få "kändisar" jag tycker förtjänar att bli rik. Hon är ju övermänsklig, lite som Mc Gonagall ;).  

Anyway. Tro fan att himlen öppnar sig i samma sekund som jag hoppar av tåget. Jag skojar inte - folk tittade på varann och undrade om det var ett jävla skämt - så mycket regnade det. Två minuter efter att jag kommit innanför dörren slutade det givetvis att regna, jag antar att det är lagen om alltings jävlighet. Om ni vill ha mer värdelös info så kan jag ju passa på att beklaga mig över hur hemskt det är att gå hem ensam. Jag har insett att det kvittar hur gammal jag blir - att gå genom stan ensam på natten är skitläskigt.


Amanda, jag och Mathilda i Kroatien 2008. 

Opepp, irriterad, uttråkad och trött på folk som aldrig orkar ta tag i något. De vill gärna vara med, om de kan få allt serverat på silverfat och slipper engagera sig. Jag förstår inte hur folk kan ha en sån slapp inställning till allt vad ansträngning heter. Hur kommer det sig att folk (som i detta fallet bara består av ett par stycken) anser att någon annan borde fixa allt, bara för att det var någon annans idé? Det är som att jag skulle skita i allt som inte var mina egna idéer - vad är det för konstigt sätt att se på saker?

Om man är ett gäng som ska göra något, då hjälper väl alla till att fixa och planera? Eller ska idékläckaren straffas genom att behöva göra allt själv? Jag blir så fruktansvärt irriterad, tror folk att de kan gå genom livet utan att behöva engagera sig alls?

Jag begär inte att folk ska trippa på tå eller vara hysteriskt service minded, men att folk kan göra så enkla saker som att svara när man hör av sig eller bidra med sin åsikt i en fråga är väl inte för mycket begärt... eller?

Lata, slappa och tråkiga - det är det sista jag skulle vilja att folk tänkte om mig. Jag vet att det nästan alltid är såhär med gänget jag syftar på, kanske är det lika bra att jag lite diskret drar mig ur - vi existerar ju faktiskt inte längre, egentligen.

En längre resa - innan man är fast med barn och familj och allt sånt. Det var så han sa. Barn och familj? Bli vuxen, tjäna egna pengar, skaffa hus, göra något vettigt av sitt liv..? Det är så långt borta, men ändå så nära.

Jag tror att jag är i någon form av 20-årskris. Mer än 25% av mitt liv har passerat och jag har ingen aning om vad jag håller på med. Om 20 år till är jag 40, vart är jag då? Vem är jag då?

Kommer jag att vakna ensam i en skruttig lägenhet, kommer jag att ha tusen oönskade barn eller kommer jag bara att vara en helt vanlig, ointressant och tråkig Svensson? Kommer jag att ha levt ut mina drömmar, kommer jag att vara en bitter kärring för att jag inte hunnit med vad jag ville, eller kommer jag helt enkelt att vara en intetsägande Svensson i det avseendet också?

Ju mer jag grubblar, ju värre blir det. Dessvärre kan jag inte låta bli. Jag brukar ta dagen som den kommer, men det går ju inte när man inte har en aning om vart man är på väg. Om allting går åt helvete..? Ja, då är det väl bara att springa åt motsatt håll. Funny, huh?


Jag minns fortfarande när vi var små. Vi gjorde så mycket tillsammans. En längre resa, innan det är försent. Då hade vi hela livet på oss, obegränsat med tid att leva. Vad hände med all den tiden..?

Det finns alltid en "säker" sida, right? Tydligen anser folk att man står på den säkra sidan där man aldrig behöver förklara sig om man hatar ridskolor. Varför har folk fått en sådan skev uppfattning?

Ridskolor - det finna alltid något att kritisera, varesig det handlar om ridlärarna, hästarnas skötsel, utrustningen, hopplektionerna eller utbudet av FEI-utbildade topphästar. Inte en enda ridskola i världen skulle passera era kritiska ögon utan att få flertalet anmärkningar, för alla som inte gör precis som ni tycker gör ju tveklöst fel, eller..?

Jag förstår inte hur ni hästkunniga människor har tänkt er att svensk ridsport ska kunna överleva om ridskolorna togs bort. Vad ska de som inte har tid med egen ponny göra? Hur ska alla som inte har råd med egen häst ha möjligheten att utöva den sport de älskar? Och framför allt - vart ska alla ungar lära sig att rida? Anser ni att alla borde skaffa egen häst direkt? Nej - då skulle ni klaga högljutt över hur oansvarigt det är och hur synd det vore om hästen. Jag förstår inte, hur har ni tänkt er att männsikor runt om i landet ska lära sig att rida om de inte har möjligheten att gå på ridskolan..?

Om inte ridskolor fanns skulle de flesta av er aldrig någonsin fått möjligheten att börja rida. Ni skulle överhuvudtaget inte få befatta er med hästar, har ni kommit så långt i era tröga tankar att ni insett det? Antagligen inte. Ni är bara på jakt efter något att trycka ner, och ridskolor är ett lämpligt offer eftersom de inte blir försvarade av någon.

Jag tänker försvara ridskolorna. Visst är det så att det sällan är de allra finaste sadlarna som regerar på ridskolor, men vad spelar det för roll? Jag rider i rent ut sagt pissadlar flera gånger i veckan, och jag utveckas trots detta hemska faktum. Ridskolehästar är vanligtvis inte lika välmusklade och snygga som tävlingshästar, men att de skulle vara det kan man inte heller förvänta sig. Hur skulle en häst som inte rids i korrekt form kunna vara välbyggd och supersnygg? Att kräva det är att kräva något omöjligt.

Likaså vill jag strypa de fåfänga ungar som bölar över att ridskolan aldrig låter dem hoppa höga hinder - vad är ni för egoistiska, okunniga skitungar? Tänk på hästarna för en gångs skull (ni påstår ju att ni tycker synd om dem för x antal andra ovärda saker) - tror ni att en häst skulle må bra av att hoppa 120 cm fem gånger i veckan? Det tror inte jag. Dessutom lägger samtliga ridlärare hinderna på en nivå som passar hästarna - och er. Ni är inga SM-ryttare med kapacitet att hoppa skyskrapor - ni är ridskoleryttare. Det skriver jag verkligen inte för att trycka ner någon, utan för att få er att inse era begränsningar. Det går inte att nå toppen på en ridskola, och inte heller på en ponny som Clide - visst är livet orättvist..? Patetiskt.

Precis samma sak gäller de dryga och självgoda fjortisarna som tror att de har talang utöver det vanliga för att gamla Brunte böjer på nacken. De skriker och gapar efter känsliga unghästar, kraftfulla halvblod och välutbildade stjärnskott. De förstår ingenting, det är ju så uppenbart att man inte kan bli annat än mörkrädd.

Det enda som händer om en ridskola köper in de hästar de suktar efter är att...
a) Ridskoleryttarna tycker att det är "dumma" hästar som blir skrämda av deras hjälper (som givetvis är alldeles för stora eftersom de är vana att rida döva ridskolehästar)
b) Hästarna vantrivs
c) Hästarna blir förstörda för all framtid eftersom ingen kan rida dessa känsliga stjärnskott rätt

Anledningen till att jag skriver sådär är att jag sett samtliga saker hända mer än en gång. Nu låter jag som en besserwiesser, men jag kan nog ta det. Jag säger inte att vi privatryttare är bättre på något sätt, men jag säger däremot att det är uppenbart att folk som vill ha dessa svåra hästar inte har någon koll. Varför vill man locka nervvrak till en ridskola? För att se dem vantrivas och bli förstörda..? Lovely.

Nej, att ridskolorna inte låter barn hoppa högt, har en budget vad gäller utrustningen och att de köper trygga, stabila hästar som trivs med ridskolelivet är bra, i alla fall i min värld.

En annan sak som det gärna klagas på är att hästarna går för många gånger om dagen. Vet ni om att en häst som går 2-3 pass oftast mår mycket bättre än en privathäst som rids 40 minuter om dagen? En häst är lixom gjord för att röra sig, inte för att chilla i hagen/boxen. ;)

Vad gör man om ens häst hatar att gå i hage? Min blir superstressad och blir dålig i magen. För hans skull så går han inte i hage. Bor i Holland.

- Haha, då skulle jag ta mig en ordentlig titt på vad fan jag/någon gjort för fatalt misstag någonstans i hästens historia och se till att fixa det illa kvickt. Om problemet är så stort hade jag inte ens funderat, utan bara sett till att ta reda på vad som var fel, och sedan gjort vad som krävs för att återställa det - kosta vad det kosta vill.

Om du var seriös med frågan "vad gör man" så har jag ingen aning. Jag har absolut ingen erfarenhet av hästar som hatar att gå i hage (bortsett från i snöstorm eller ösregn). ;)

BTW lixom: Jag vill ha fler gästbloggarsinlägg skickade till mig! Samma personer får gärna skicka mer, och nya får givetvis också skicka in.

Tusen tack till alla som får bloggen att gå runt även när jag inte är hemma, ni är bäst :)!

( Skicka gästbloggningen till Humla-2005@hotmail.com )

Jag ringde Sofia precis, hon är jättetrevlig. Jag hatar alltid att vara den som ringer och "tjatar" - men när folk svarar glatt och trevligt känns det way mycket enklare. Sofia har yogaträningar på AW och för första gången någonsin kan jag vara seriös och samlad under en yogaträning - föregående år har jag legat dubbelvikt och asgarvat hela passen.

Har ni provat yoga?

Vill ni se bilder och filmer när Lena rider Clide :D?
- Jag ska bara höra om hon tycker det är okej att jag lägger ut dem på bloggen!

Hejhopp alla bloggläsare.

Om ett par minuter ska jag och Lena bege oss till Önnarp för att rida min lilla prins. Ikväll är min plan att ta ner honom till stranden och bada lite, vill någon joina oss? Det är fett tråkigt att bada själv har jag efter många om och men kommit fram till.

Jag kommer att blogga lite mer intressant senare i eftermiddag, just nu finns det inte riktigt tid till långa utläggningar om diverse ovärda saker. ;)

Den första som gissar rätt vinner en länk!

Vilken färg är min favorit på fuxar?
(på typ benskydd, schabrak, luva och så vidare).

Ett hysteriskt blogginlägg kan jag eventuellt hinna med. Hästen är riden, fikan är äten och jag har överlevt dagens alla prövningar. Om ungefär två minuter ska jag hämta Lena vid bussen och innan dess ska jag helst hinna ta bort alla gamla kvitton och prislappar som ligger slängda över hela golvet.

Hejhopp mer än så hinner jag definitivt inte skriva!
 

Denna dagen börjar fan inget bra. Inte nog med att jag ska till ett fett onice ställe, jag ska dessutom till sjukhuset för att nån läskig snubbe ska få mörbulta min rygg och nacke som redan är mörbultad. Jag är halvt invalid, kan inte sitta upp. Ligga ner, stå och gå fungerar bra, men det där med att sitta går rent ut sagt åt helvete.

Well, man får ju kalla kårar av ryggproblem när man läst om Mirella, å andra sidan är hon typ en på miljonen.

Världens bästa uppfinning är mobilbloggning och nu ska jag bege mig. Hajhaj.

När jag rider Clide får jag ofta för mig att jag inte riktigt rider, jag bara sitter där och gör minimala rörelser och spänner egentligen inte en enda muskel förutom magen. Jag har alltid sett det som något negativt - om ryttaren inte anstränger sig, kan hästen inte heller göra det.

Efter en yogaträning för Sofia kom jag dock på lite andra tankar - kanske är det så det ska kännas. Hon förklarade vad alla egentligen redan vet - en häst är så känslig att den tydligt känner en fluga krypa på dess päls. Detta berättade Sofia i akt och mening att få eleverna att tänka på hur försiktiga de borde vara med att använda sina hjälper.

Hon förklarade också att en lyhörd häst var en bra häst - en välriden häst. Idag när jag red fick jag samma känsla som alltid, jag rör inte ett finger när jag rider Clide, jag åker bara häst. Istället för att bli förtvivlad och försöka jobba mer insåg jag att min häst inte gick och "ljög" utan att han var så lydig att minsta vink var tillräckligt för att han skulle acceptera min önskan och göra som jag bad honom. Förstår ni hur glad en töntig tjej som jag blir av att inse att min häst lyder min minsta vink, av egen fri vilja?

Jag älskar min häst. Han är finast i hela världen.

Jag börjar söka gästbloggare inför v.30 redan nu!

Jag kommer att vara i Hässleholm hela veckan och behöver därför minst sju gästbloggare, dvs ett inlägg om dagen.

Ni som vill gästblogga får fria händer att skriva om vad ni vill - åsikter, er själva, utrustning eller era hästar. Ni får gärna skicka med bilder och filmer.
- Gästbloggningarna skickar ni sedan till Humla-2005@hotmail.com.

Tusen tack till alla er som skickar in era gästbloggningsbidrag, det är fett schysst!

Då har de gjort det igen. LMA har skrivit ett klockrent inlägg om Malmö Ridklubb, en klubb som fått så otroligt mycket stryk via internet, inte minst av mig.

Jag har inget att göra med MR i nuläget - det jag vet hör jag bara från de som står där, eller rättare sagt stod där. Historier om hur taken går sönder, väggarna rasar, underlaget fryser och höet möglar vandrar från blogg till blogg. Överdrivna berättelser om skadade hästar, dåliga bett, värdelös personal och odugliga ryttare slängs respektlöst åt höger och vänster - ingen skåning i världen (haha) kan ha missat dem.

Mitt i all sörja och smutskastning kommer Louvisa Grotte och ser saken från en annan, betydligt mer rättvis och sund vinkel. Kanske är MR inte värre andra stall..?

Som Louvisa påpekar har MR utan tvekan sina fel och brister, men snälla, vilken klubb är fläckfri? Även de bästa klubbarna har rötägg i styrelsen, dolda fel bakom kulisserna och garranterat missnöjda medlemmar som anser att de inte fått sin beskärda del av uppmärksamheten. Vad utmärker egentligen MR? Dåligt underlag..? Nej, jag skulle kunna räkna upp ett tjugotal andra skånska klubbar med betydligt sämre ridhusströ än MR. Halta lektionshästar..? Förestår att ni tar er en titt i sydligare delar om det är ert argument. För få ridhustider..? Det finns tusen privatstall att välja mellan, ta ditt pick och pack och flytta om det är ett krav att kunna rida 24/7. Jag förutsätter att ni vet förutsättningarna innan ni ställer er häst i ett stall, allt annat vore oansvarigt.

Nej, det som utmärket MR är väl snarare att de har tre funktionella ridhus som gör det möjligt för klubben att driva en större lektionsverksamhet samtidigt som de har ett antal inackroderade privathästar på anläggningen. De har en galoppbana, fina gräsängar, rymliga boxar, mysiga stall - vad mer begär folk, egentligen?

Det är lätt att bli blind och bara se det som kunde varit bättre. Jag är exakt likadan, och hade troligtvis inte överlevt två dygn på MR.

Innan jag avslutar vill jag dock lägga lite vikt vid att styrelsen på MR faktiskt framstår som ganska kompetent och målinriktad. De styrelsemedlemmar som jag känner eller vet något om är vettiga, sunda människor som brinner för att förbättra och förnya - utifrån de ekonomiska förutsättningar de har. Ingen skiter pengar, inte ens styrelsen på MR - kanske bör man ha det i åtanke nästa gång man högljutt skriker om hur jävla dåligt det är att inte hela stallet renoveras och byggs om.

Jag kom inte in på universitetet i Lund. Det var ganska väntat, men visst svider det. Amanda och jag hade gjort stora planer inför framtiden, vi skulle plugga tillsammans tills arbetslivet skiljer oss åt. Nu går inte det. Amanda följer Sveriges elit och jag stannar kvar bland tattarbarnen utan framtid - allt är med andra ord som det brukar.

Lite ledsen är jag nog när jag tänker efter, samtidigt har jag vetat om det här enda sen jag sökte linjen, kanske har jag vetat det enda sen jag började gymnasiet - att jag aldrig skulle nå hela vägen. Nu är det bara att blicka framåt, och försöka låta bli att snegla åt sidorna där mina fina vänner utbildar sig för att driva Sverige framåt (medan jag mest står i vägen för både dem och alla andra).

Problemet är att jag inte vill jobba med hästar. Vill inte, orkar inte. Hästar är hårt slit för löjligt dålig lön. Hästar är bitande kyla och hårda slag, stor konkurrens och dåligt betalt. Visst är det roligt att jobba med hästar, men att jobba med hästar övergår ganska snabbt till att jobba för att kunna betala hyran och äta något mer exklusivt än nudlar.  

Nästa problem är givetvis att det inte finns någon annat i hela världen som jag är bra på. Det enda jag kan är hästar. Jag är komplett värdelös i alla andra situationer och skulle antagligen orsaka en smärre katastrof på samtliga företag/arbetsplatser - och vem vill anställa en livs levande katastrof..?

Gosh. Jag har inbillat mig att de fantastiskt tråkiga "idag-gjorde-jag" bloggarna skulle upphöra att tråka mig under sommarlovet - nu har bloggfolket all tid i världen att blogga, göra balla grejjer och ta fina foton - men tji fick jag.

Bloggarna om Bruntes nya borstar, om kärleken till Gnäggis och berättelsen om kattungen Olga som kissar i trädgården är till min stora besvikelse still going strong. Folk som har förmågan att skriva bra och roligt slösar bort sin blogg på att berätta om sina värdelöst tråkiga, intetsägande, och ointressanta ridpass - vem i helvete bryr sig om ifall du gjorde fina skänkelvikningar med Brunte, eller om Gnäggis och du red serpentiner i trekvart..?

Well - detta inlägget är givetvis bara till för att provocera folk, det har nog många av er redan räknat ut. Bloggar som innehåller rubriker som "dagens långtråkiga ridpass" eller "min drömoutfit som ser ut som alla andras eller är kopierad från Dressyrmupparna" blir ratade på en gång - jag slutar läsa dem direkt och besparar mig på så sett den irritation som annars skulle dykt upp.

Många ville ha ett åsiktsinlägg - jag kom faktiskt inte på något mer passande än att såga Dagens Ridpass och Bruntes nya grimma vid knäskålarna.

MFF spelar mot ett random lag idag som jag aldrig hört talas om. Alla mina vänner är där, och jag valde att åka hem precis när matchen skulle börja, trots att jag är den enda som kommer in gratis. Jag har aldrig någonsin sett en MFF-match, och jag kan inte påstå att jag är taggad på att göra det heller.

Det var som vanligt planerat så att jag skulle bege mig hemåt när mina polare intog sina plaster på läktaren. Idag funderade jag en kort sekund på att vara lite social och stanna kvar, men kom snabbt på bättre tankar då Clide dök upp i mitt huvud. Många hörde av sig och sa att jag kunde ställa honom hos dem, men alla dessa "många" bor alldeles för långt bort för en natt. I nuläget ser det ut som att han kommer att bo på Gabeljung över natten, plan B är att sno Peter och Gias shetlandsponny och tvinga den att dela hage med Clide.

Ek och jag har varit i stan och fikat, kollat in kläder och skrattat åt fula bikiniunderdelar som jag definitivt inte passade i. Ek är störtskön. På tåget hem satt jag bredvid 5 tjejer som uppenbarligen var onaturligt Harry Potter-kåta och som nyligen sett premiären av sjunde delen. De satt och diskuterade upphetsat som om alla karaktärerna var äkta, och blev näst intill ovänner över om Malfoy var ond eller god, och hur han skulle ha agerat i en särskild situation som inte ens finns i filmen... -.-

Imorgon ska vi se filmen, efter att jag har shoppat loss så det ryker om det!

Jag antar att jag som vanligt är sist ut vad gäller nyheterna i bloggvärlden. Jag läste just om Mirella, och kan inte riktigt förstå hur det känns att vara i hennes situation. En tjej som har ridit hela livet, haft stora framgångar på tävlingsbanan, har flera topphästar, lever ett normalt tonårsliv och är precis som alla andra tas plötsligt ifrån det hon uppskattar mest: Sin fysiska förmåga att rida. Hon skulle lika gärna kunna vara jag, eller någon jag jobbar med, eller min bästa vän.

Från en sekund till en annan får hon reda på att efter ett visst datum kommer hon aldrig mer att sitta på en hästrygg. Hennes karriär som ryttare är över, hennes fritid som stalltjej är förbi och hennes drömmar om att nå toppen övergår till en lönlös önskan.

Jag har alltid sagt att man inte ska sitta och vara tacksam över att man är frisk och hel - då blir hela livet ett enda stort och hysteriskt tacksamhetssvammel som förstör glädjen över sådant man verkligen bör vara tacksam för. Dock inser jag i situationer som dessa att det finns tillfällen då man bör vara tacksam - och det är jag nu. Cred till Mirella som överlever att behöva sälja sina fantastiska hopphästar, säga farväl till en framgångsrik karriär som ryttare och lägga sig på operationsbordet. Man kan inte göra mer än hoppas för hennes skull att det på något sätt blir så bra att hon en dag ska kunna rida igen.

Glöm inte bort tävling Sälj din häst.
- Ni kan fortfarande skicka in bidrag.

1. Hur bemöter du andra bloggare?
- Tja, som andra människor..? Jag pratar naturligtvis lite mer om andra bloggare med dem, för de har koll, men annars är det nog inget speciellt.

2. Och hur upplever du situationer där folk frågar dig massor om bloggen?
- Folk som inte bloggar frågar alltid om sånt som är ”förbjudet” eller ”mot normerna.” Ett bra exempel är statistiken, som hela tiden kommer på tal. Folk (jag?) pratar inte om hur många läsare jag har om jag kan undvika det. Jag vet att jag har ganska många, och om man säger antalet – så skryter man. Om man inte säger antalet, så tror folk att man är knäpp. Andra frågor om bloggen, vad jag tjänar, vilka som läser, elaka kommentarer osv är inte heller direkt välkomna, så på det stora hela är situationer där folk pressar en på blogginfo obekväma. ;)

3. Finaste hästnamnet?
- Forever Reunited, men det beror nog till stor del på att jag vet historian bakom namnet.


4. Jag har en valacks om ska ha ett namn; Vilket är ditt favoritnamn på valacker? Han ser väldigt "vanlig" ut och är helt vanlig brun xD
- Brunte..? Haha, skojade bara. Som jag skrev i förra frågan är Forever Reunited mitt favoritnamn, men på en brun ”vanlig” häst passar kanske… Hemingway.

5. Okaj vet inte om d är en direkt fråga men såhär: Såg att du gjort ett utdrag (alltså print screenat) från din FB vad du och någon hade skrivt, kan du inte göra det oftare för det är asroligt att läsa och se vad du skriver med dina vänmner och vad som lixom händer på din egen facebooK? :-D
- Haha jo visst kan jag det.. ;)

6. Är det sant att du aldrig är rädd när du rider?
- Nej det är inte sant, men det är ingen direkt lögn heller. Jag är sällan rädd när jag rider, däremot kan jag få för mig att jag är rädd när jag inte sitter till häst.

7. Berätta exakt hur det käns att tänka tillbaka på gymnasiet, mår du dåligt av det?

8. Om man bortser från alla föräldrar, släktingar och syskon, vem litar du mest på då?
- En före detta lärare tror jag.

9. Har du pojkvän?
- Nej.

10. Hånglat med någon?
- Haha, hade du trott mig om jag sa nej..? Ja.

11. Gillar du vältränade killar?
- Nej jag föredrar faktiskt bleka fetton med flottigt hår, gör inte du?

12. Tänder du på nörd-tjejer som pluggar?
- Ohyes I do. Nördtjejer som pluggar är yummi.


13. Har du över 10 bhar på dig just nu?
- Bara sju.

14. Har du nån gång tyckt om någon i din ålder?
- I vilken ålder skulle jag annars tycka om någon, haha?

15. Vem hånglade du med senast?
- En nördtjej som pluggar, hahaha.

16. Vem pussade du senast?
- Pappa:D

17. Är du duktig i skolan?
- Beror på vem man jämför med.

1. Jag har bara en enda fråga: Hur fan tänkte du när du tackade nej till att ta emot Flyingehästar?
- Jag tänkte ganska logiskt. Jag vill inte ta på mig ansvaret för en unghäst som har alla förutsättningar att bli jättebra, det är jag inte tillräckligt duktig för att göra. Dessutom fanns det inte tid att ha fler hästar just då, och jag var/är trött på att utbilda.

2. Vad har du för hästar?
- Jag har en D-ponny vid namn Clide som är 19 år. Han är arabkorsning och fux, världens bästa i mina ögon såklart.

3. Har du några bra hoppövningar?
- Nej det har jag inte. Jag är ingen ”övningsfreak” till mångas besvikelse. Dock tycke jag att studs och serier är fett  bra för balans och sits, men jag antar att jag inte behöver beskriva vad studs och serier innebär.

4. Vart redigerar du bilder?
- Photoshop Adobe Elements.

5. Tävlar du, och isåfall vilka klasser?
- Ja jag tävlar, men inte just nu. Vilka klasser jag rider varierar väldigt mycket beroende på vilken häst jag rider. Just nu har jag bara min egen ponny hemma, och honom tävlar jag bara i dressyr, LB.

6. Berätta mer om Maria Gretzer-träningen!
- Träningen började med markarbete där vi fick göra sjukt basic, men jättebra saker –hörnpasseringar. Det tillhör min absolut svagaste sida, jag sitter alltid och harvar runt på en volt och rider i princip ut i hörnorna en gång vart tredje år.

Maria fokuserade mest på att man skulle ha en stilla hand, jämt tempo och en förbannat lydig häst. Kanske är just det nyckeln till framgång, mjuk ridning och lyhörd häst? Vad vet jag.



Anyway, på hopplektionen var Carma så himla taggad och hon hoppade små hus. Jag, som sällan rider talangfulla hopphästar, hängde som en vante i manen och var helt obalanserad i sprången. Dock tyckte Maria det gick bra – Carma lyssnade och jag lyckades vara följsam, trots att jag inser att det måste varit en sjukt gräslig syn att se Carma flyga med mig hängandes i manen.

7. Och vad som händer back stage i Falsterbo, du känner ju alla och är VIP överallt x)!
- Haha, what happens in Falsterbo, stays in Falsterbo.

8. Läste just ditt inlägg "I can still recall our last summer" men jag förstår inte ett dugg. Du är den jag känner som har lättast att få jobb, alla stall runt om i Skåne skriker efter dig, alla vet vem du är och du har gott rykte. Duger inte det, eller har du bara äckligt dåligt självförtroende? Eller vill du inte jobba med hästar? Är säker på att många fler än jag undrar.
- Nej, jag vill inte jobba med hästar. Dock ser det ut som att det är mitt enda alternativ eftersom hästar är det enda jag kan. Gnägg och hoj, jag är inte direkt otacksam (eller är jag det?) men jag kan heller inte påstå att jag är särskilt nöjd med situationen.  

9. Har du kille och vad heter han?
-  Nej jag har ingen kille och han har därför inget namn heller.

10. Vem sov du med i Falsterbo?
- Jag sov hos Malin och Kiffe :)

11. Tog du bort några av mina frågor?
- Yes I did.

Tur att pappa är hemma, annars hade jag gjort kaos med hela Swedbank. Jag är förhållandevis skillad vad gäller datorer och teknik, men när det kommer till att betala via internetbank har jag inte mycket skinn på näsan. Jag är livrädd att göra fel, ett enda litet klick och hela min minimala förmögenhet är skänkt till pedofiliklubbens ordförande eller något annat osmakligt, haha.

Imorgon kommer mamma hem med min häst. Då ska han få inviga sina sprillans nya benskydd, han ska få en slappetur med Cortesses hackamore (som jag var dum nog att ta med mig hem istället för att ge det till Hanna) och han ska få en miljon pussar och kramar. Fina, fina Clide. Han kommer att bli så glad av att få pussa på Prince igen!

Nästa vecka åker jag till Maria Gretzer för att hoppa en femåring. Det ska bli så himla roligt, jag är nästan lite nervös. Eventuellt kommer min häst hem redan imorgon kväll, det slog mig alldeles nyss. Jag har faktiskt ingen aning om när han dyker upp i Skåneland, kanske borde jag ta reda på det? Jag längtar så sjukt mycket efter att åka ut till Önnarp varje dag och hänga lite med Terese, trimma i paddocken, stöka ner i sadelkammaren och pussa på kisarna.

Idag ska jag dock ligga och steka på Amandas jobb, aka poolen i Skurup. Jag tänker definitivt bli av med mina gräsligt fula linnesränder över axlarna och min förhållandevis diskreta shortsbränna. Det ser utan överdrift för jävligt ut.

Well, jag kommer ingenstans med detta inlägget. Alla AW-barn och mongolido-indido-Fanny uppehåller mig på FB med diverse dåliga skämt och uppmaningar inför sommaren.


Amanda, jag och Cliiide :D

Dags för bloggtävling!



Tävlingen går ut på att du på ärligaste och bästa sätt ska "sälja" din (favorit)häst till mig - dvs beskriva hästen i ord (max 50) och bilder/filmer. Ditt bidrag meljar du sedan till Humla-2005@hotmail.com. Därefter väljer jag ut de tre hästar jag helst skulle vilja ha, och de tre blir också vinnarna i tävlingen. Glöm inte att skriva din bloggadress om du har en.

Ni kan skicka era bidrag till och med söndag kl 18.00. För att vara med i tävlingen måste ni lägga ut bilden ovan på er blogg/BDB. Berätta sedan i mejlet vart ni lagt ut bilden (skicka länk).

Good luck!

Vilken slappedag. Bortsett från att jag handlat mängder av godis har jag inte åstakommit ett skit idag. För ungefär en timme sen var jag bara ett hårstrå från att sätta mig på tåget till Stockholm för att hänga lite med Fanny Fjording, nu sitter jag istället i trädgården och svarar på melj som borde varit besvarade för ungefär tre veckor sen. Som det kan gå - å andra sidan borde folk vara glada över att jag överhuvudtaget tar mig tid att svara.

Telefonen har gått varm hela eftermiddagen och till min stora besvikelse har Ek övergett Skåne och bosatt sig i fucking Blekinge lagom länge för att jag ska hinna åka och jobba innan han kommer hem. Nu spelar jag musik på högsta volym och riskerar på så sett att skriva jättekonstiga melj. Whatever, godiset kallar.

Drar igång en frågestund eftersom jag glömde svara på den förra! Ni kan ställa frågor fram till onsdag kl 12.00.

Mina Falsterboinköp i korthet:

- Röda Mountain Horseridbyxor


- Vita vanliga skor

- Bruna handskar med bling bling från Charlies

(dock är de grå på bilden)

- Swarowskiskärp i brunt läder med guldstrass (inte äkta för det kostade bara 500)


- De hemliga ridstövlarna

- Hackamore (dock inte till mig själv)

Två veckor på AW är avklarade, och roliga har de varit. Två träningar för Maria Gretzer och lika många för Anna Wemlerth och Stefan Sjögren har blivit avverkade, och jag känner hur motivationen att utvecklas som ryttare har kommit tillbaka. Jag har fått träna för de bästa tränarna - på de bästa hästarna. Carma har varit min livvakt, aka skyddsängel under samtliga träningar och gjort allting bra trots mina otillräckliga skills.

Cortresse och Dreamsister har också varit grymma polare under mina jobbveckor. Jag har mot min vilja börjat älska Dream och jag tror att hon märker det, för hon tvekar lite innan hon retas med mig.

Anyway, i lördags begav jag mig mot Falsterbo fort som attan, för att hinna käka snuskvofflor med Carro och packa in i Malin och Kiffes husvagn. Efter det bar det av ut med ett gäng glada Trelleborgare, men som vanligt censureras allt som inte handlar om rosa ponnyer med fluffiga manar. ;)

Falsterbo iår var inte alls på samma topclass-nivå som tidigare år. Tältet spelade så dålig musik att det var bud på att börja gråta, och Strandbaden besökte vi inte ens efter att ha fått besked om att det var fucking kaos och katastrof där också.

Bortsett från dåligt festivalliv har jag lyckats få med mig ett par grejjer hem, inte minst ett välförtjänt hackamore till Cortesse. Nu smider Fanny och jag planer inför nästa sommar - då vi båda ska bosätta oss på Falsterbos snuskiga och sunkiga skitcamping.


Louise och jag i hennes resväska (som Louise också däckade i...)