.

Fina, underbara Skyrup! På andra sidan sjön lyser små byar upp och speglas i vattnet. Hästarna går att träna på den enorma, ljusa ridbanan med färgglada hinder och hagarna, skogen och sjön gör hela stället till ett paradis. Det gör en lycklig att se ut över sjön och veta att här ska jag spendera min sommar, för det är sommar på AW.

Tillbaka till världens flottaste ridbana: Jag håller med Malin Baryard, den är helt outstanding. Det är minusgrader ute, och den är fortfarande helt ridbar. Vad tåler den inte, egentligen? Det enda som kan hindra oss från att använda den är 50 cm snö.

Idag har jag ridit Carma, som var så otroligt pigg och lycklig, California som är 4 (?) år och superhärlig, Fideli som fick psykbryt och sen longerade jag fina Dream.

Angående Fiddes lilla anfall: En stackars praoelev satt på, så för att denne skulle slippa baka tårtor mitt i natten tog jag henne istället. Till slut gick hon bra, och vet ni vad? Fideli har blivit grym på att hoppa under hösten!

En annan häst som också led av hjärnsläpp var nytillskottet Minus - shettisen Anna köpte till sin 2-årige son. En sak kan jag lova, och det är att lilla elaka Minus inte är en barnponny. Med lilla Janice som pilot tvingade jag henne att utmana baka-tårta-ödet. Jag tror att Janice också är lite shetlansponny, för ingen av dem gav upp!

Nu ska jag sluta blogga. Jag försöker skriva så tyst som möjligt, händelsevis med väldigt dåliga resultat. Så fort jag kommer in i ett stycke knappar jag bara på så fort och effektivt jag kan, och det är dessvärre inget ljudlöst sätt att blogga på.

Nemo är här, och imorgon ska jag provrida Lalus Kospark - even known as Marocco Bay. (Tänkte ladda upp bilder men det gick för segt. Föreställ er istället hur fint här är och hur glad jag var över att få krama världens bästa Nemobooi!)