.

Igår lovade jag Emils hyresvärd att skriva om just honom, och hans hyss. Nu råkar Emil vara en väldigt snäll liten ponny, men det hindrade varken honom eller mig från en ofrivillig skiljsmässa.

Det var på den tiden när Hanna och alla hästarna bodde kvar i Vinslöv, ett par månader innan stallen i Skyrup blev klara. Emil och jag hade hoppat barbacka i stora ridhuset och både han och jag var som vanligt speedade och fulla av energi.

Jag, som tänkte att lille Emil kanske ville skritta av i skogen red ut ett varv runt terrängbanan. Som vanligt satt jag på långa tyglar och tänkte på allt annat än ridning. Då såg Emil "mördarbänken!" På en sekund hade Emil bockat av mig, sparkat bänken och sprungit där ifrån. På marken låg jag och såg efter den gråa lilla ponnyn som glatt skuttade vidare mot stallet.

Vad jag inte märkte förrän då var att jag hade två förföljare i form av storhästryttare. Båda två stod ca 20 meter från mig och grät av skratt åt min ograciösa avsittning... -.-