Självmordet
Det finns tusen sätt att ta sitt liv, varför väljer man det mest egoistiska, som inte bara drabbar anhöriga utan 500 andra, helt oskyldiga människor? Varför väljer man att göra en tågkonduktör till mördare, bara för att ens eget behov av uppmärksamhet är för stort eller för att man mår så dåligt? Vem kommer ens på tanken att göra någon sådant, vem är så egoistisk?
Jag känner någon obehaglig form av hat och äckel mot en sådan människa. Det som har hänt är jättehemskt, men det väger inte upp. Varför väljer man ett sätt som involverar så många människor? Varför ställa till ett sådant drama? Är verkligen egot så stark hos vissa människor?
Jag tycker jättesynd om tjejens anhöriga och vänner, och givetvis om henne som uppenbarligen mådde väldigt dåligt. Samtidigt har hon gjort det fegaste man kan göra. Vad driver en till att förstöra livet för familj, vänner och tågkonduktören? Förtjänar man att folk tycker synd om en då? Jag, precis som alla andra som var där, fick bara en bubblande ilska över en människas ego.
Nu vet jag inte vad som händer. Jag vill vara arg på henne för det hon gjort mot halva Ystad idag. Jag vill avsky henne för hennes feghet och egoism. Jag vill hata henne för vad hon gjorde mot tågkonduktören, men jag kan inte längre. Min ilska har sakta men säkert övergått i någon form av medlidande. Jag tänker inte gå närmre in på detaljer, men det vore så mycket lättare att sätta mig i samma båt som alla andra - för alla andra stöter bara bort det som hänt. Jag kan inte längre, det går inte, jag vet inte hur jag ska göra.
Jag har lärt mig att stänga av, att bli likgiltig vid behov. Nu går det inte. Knappen fungerar inte. Jag vill sitta med de andra i bussen, sitta med de som redan glömt bort henne, som pratar om helgens roliga erbjudanden, eller sitta med de som bara diskuterade hennes enorma ego. Istället satt jag tyst som ett spöke.
Jag är så arg på henne, men jag lider med henne. Det går inte ihop, en omöjlig kombination.
Gud vad hemskt. Finns om du vill prata, men det vet jag att du inte vill. I alla fall så vill jag säga att det är inte fel att vara arg- Att slänga sig framför ett tåg är det mest egoistiska man kan göra, då förtjänar man också ilska som respons.
Fy vad hemskt! Men jag tror att man väljer den utvägen för att det är så enkelt och smärtfritt - de andra sätten som finns är mycket krångligare. Samtidigt har du förstås helt rätt i att det är otroligt själviskt.
Det är helt normalt att känna som du gör. Men det är okej att inte vara likgiltig, det är klart att det är jobbigare att vara ledsen - men det är ändå fint på något sätt. Att du lider med en person som du inte känner, som har sabbat din dag och som du borde vara arg på. Var stolt över den känslan.
vilken fin blogg:D
sv; Åh tack :D din /dina oxå :D
grymt bra skrivet !
Hur fan kan man tro att det han handlar om att få uppmärksamhet ?! Herregud
