.

Usch. När jag läser ridskoleelevers bloggar mår jag riktigt dåligt. Det måste vara hemskt att behöva "slåss" om en häst, att inte bara kunna åka till stallet och rida. Jag (vi, för jag antar att det inte bara är jag) hästägare glömmer nog hur jävla bra vi har det, som har våra hästar, våran utrusning, vår stallplats, tränare, tävlingar osv. Vi blir inte bortlottade. Vi behöver aldrig kämpa för att få rida älsklingshästen. Look at me lixom, jag åker till stallet, rider mina hästar, tar hand om dem och behöver aldrig känna avundsjuka eller press att prestera bättre än någon annan. Det är så simpelt som ett liv för en hästälskare kan bli.

Dock finns det ju positiva saker med att rida på ridskola också. Man får alltid hjälp när man sitter till häst. Man lär sig rida många olika sorters hästar. Man får massor av kompisar (haha, eller ovänner om man har otur och svårt att uppföra sig?). Dessutom är den där "ridskoleidyllen" där alla samarbetar och trivs tillsammans supermysig, tyvärr har jag sällan upplevt den i praktiken (jag kanske har letat för dåligt.)