.

Läste precis ett bra inlägg om att det är korkat att ljuga ihop en sanning om sig själv eller sin häst, eller att berätta en modifierad variant av sanningen, för verkligheten kommer förr eller senare att slå igenom med full kraft.

Alltid när någon lägger ut filmer eller bilder på sig och sina hästar står det "fast det brukar gå bättre, han brukar inte si, jag brukar inte så" - yeah right att alla fel och brister försvinner då kameran inte är med.

Ta filmen när jag rider Laban, till exempel. Jag lutar mig alltid framåt och Laban går stundtals bakom lod - men herregud, är jag en sämre människa för att jag inte rider som Jan Brink? Hoppas inte det, för jösses vad många dåliga människor det finns då. Vad tjänar jag på att skriva "fast jag brukar sitta bättre" eller "Laban gick bara bakom lod idag, aldrig annars". Alla som ser mig rida i verkligheten kan då konstatera att jag är sten dum i huvudet och alldeles för egotrippad för att se mina egna fel och brister.

Givetvis finns det ett syndrom som alla lider av, mer eller mindre - hjälpnågonfilmar/fotarmig-syndromet. Jag har vant mig lite, men visst blir man lite stressad av att någon filmar ens ridning - då måste det ju se bra ut! Jag är likadan, jag spänner mig och försöker förtvivlat få allt att se bättre ut om någon slår på en kamera, men face it; alla har fel och brister, varesig dem fångas på film eller inte.

Jag skulle kunna rabbla fel jag VET att jag gör jättelänge, och hur många fel gör jag då som jag inte ens vet om? Antagligen lika många till, minst.

Vad jag vill komma fram till är att det är dumt att utge sig för att vara felfri, för verkligheten kommer ikapp enklare än man kanske tror. Se bara på mig - jag inbillade mig att jag aldrig skulle behöva gå över till stor häst, nu sitter jag här och skumpar på mitt megaspöke :D

Bloggen som skrev ursprungstexten: http://teamoveson.blogg.se

Ingen behöver känna sig träffad, för jag menar ingen speciell. Att utge sig för att vara en väldigt begåvad ryttare tycks vara mer regel än undantag på internet, och det enda det leder till är ett saligt skitsnack i verkliga livet. Folk snackar skit även om man inte "leker bäst", men snacket har då plötsligt inget värde längre. ;)

Jag menar, det finns säkert folk som säger att "Evelina tror att hon är bäst" - javisst, vad baserar du den faktan på? Att jag alltid bortförklarar mina fel eller skyller på andra? Haha. Alla som känner mig vet ju att fallet inte är sådant, så då är det bara värdelöst skitsnack som åker in genom ena örat och ut genom andra. Skulle någon däremot säga någon som verkligen stämmer, "Evelina är NH-hatare och hon fattar verkligen inte BDB-NH" - då är det alldeles sant och värt att ta åt sig av. ;)