...

Alla vet. Och alla pratar om det. Nu vet alla vem hon var, och spekulationerna är många, den ena mer orelistisk än den andra. Ettorna gråter. Tvåorna skrattar. Och vi, vi bara finns till och diskuterar. Det finns egentligen ingenting att säga. Gjort är gjort, och mer än så behöver vi egentligen inte ha bekräftat.

Jag vill kunna ignorera som alla andra. Varför fungerar inte jag?


Kommentarer
Postat av: Linnéa

Jag är nog precis som du, överanalyserar och tänker svårt att släppa de fast de inte finns någon man kan göra åt de..

2011-02-14 @ 12:33:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0