.

Min mentor rules the world. Det känns nästan som att jag har någon form av framtid. För ett par minuter sen kändes det så i alla fall. Vad gör jag egentliegn på en samhällslinje? Jag är så mycket naturvetare som en 18-åring kan bli. Åtminstone är jag inte samhällsvetenskapligt lagd... Trots det är jag glad att jag går denna linjen, i denna klassen, med dessa lärarna och dessa kompisarna.

Nu har jag skrivit klart min CSI-blaska om likmaskar, Rigor Mortis, kaliumfosfat och ATP-bindningar. Det är dock natur, så uppenbarligen faller inte det mig i smaken heller. Dock GÅR det att förstå och lösa. Krigen i Irak går varken att förstå eller lösa, det är ju bevisat. Hade forskare studerat ATP-bindningar i 20 år hade alla kommit fram till allt, när politiker och andra självgoda nissar försöker lösa krig och konflikter behöver de 200 år och ändå lyckas de inte lösa ett skit.

Nej, nu ska jag sluta vara negativ. Jag har fantastiska lärare och en hyggligt fungerande hjärna. Vad gnäller jag över? Det är jag själv som försatt mig i situationen "framtidslös" så det är väl jag själv som får ta mig ur den. (Jag vet om att jag överdriver, så ingen behöver påpeka sånna små petitesser.)


Skulle vara skönt att ligga på en klippa i Kroatien med Tove och Amanda right now.