.

Carpe Diem - det är typ Annas motto. Ända fram tills igår kväll har jag läst den frasen som "Capre Diem" - den skitäckliga, snordyra glassen, ni vet. (Jag har alltså uttalat det Capre Dajm typ) Hahahaha. Jag råkade av misstag säga detta infront of my friends, och detta utlöste i sin tur världens skrattattack från samtliga. Tur att mina vänner är så allmänbildade, jag har uppenbarligen en bit kvar innan jag hamnar på deras nivå.

Bion sög, Louise och jag hade gjort oss bättre på en barnfilm. Vi var nog för unga och dumma för att förstå, men allt har sin anledning - vi sänkte medelåldern med typ 20 år. Dessvärre skrattade vi vid helt fel tillfällen, inte minst när vi i våra hetsiga diskussioner slog våra kloka huvud ihop så att det smällde om det. Epic fail, men ack så roligt.

Efter bion åkte jag land och rike runt (not) och slutade i stan igen. Väl där var det liv och rörelse (givetvis, vad annars en lördag kväll) och det var trevligt. Nu är det inte lika trevligt, men det spelar mindre roll. Irriterar mig fortfarande på Deeps ålderslögner...


Sandra och "Gapande Faran", even known as Clide. <3