.

Lilla Prinsessan verkar vara på dåligt humör. Jag lånar (tar över) bloggen för en stund för att försöka få tillbaka den glada känslan som oftast lyser upp hela hästbloggen.

Jag heter Annica Rosendahl, är 19 år och går handel, en vansinnigt tråkig linje med fruktansvärt långrandiga lektioner. Ett tips till alla er förstaårskandidater: Do not choose handel what so ever.


Anledningen till att bloggdrottningen verkar hängig och uppgiven gissar jag beror på mer stress än vanligt och lite för höga krav på sig själv. Ingen som känner henne är väl förvånad, men x antal randoms som läser detta kanske blir. När man läser hennes blogg verkar det som att Evelina alltid är skitglad. Medvetet (eller omedvetet) väljer hon att utelämna allt privat och jobbigt i sitt liv, ett beslut som jag stöder helt och hållet. Vem fan vill sälja sig på blogg.se genom att söka uppmärksamhet eller gråta över livets alla taggar? Och för att vara ärlig, vem vill läsa andras "tyck synd om mig" texter?

Jaja, nog om det. Vad ska vi göra för att göra den vanligtvis pratglada, helspeedade, sockersöta prinsessan glad igen? Göra hennes läxor? Skriva hennes prov? Mata henne med jordgubbsglass eller droga ner henne med ipren? Tja, samtliga punkter hade antagligen gjort henne betydligt bekvämare med situationen, men ingen av dem är genomförbara at the moment. So what to do? Gästblogga utan tillstånd är mitt drag i spelet, kanske ingen lysande idé då jag i sanningens ögonblick tror att hon blir mer störd än glad av det, men jag själv tycker det är roligt. (Och jag har ett ego som inte är av denna värld).

Nu blev det långtråkigt att blogga. Jag fattar inte hur Ina orkar hålla igång en sån här blogg. Själv hade jag gått under efter 20 minuter. Bye, 15 minutes of fame var enough för mig.