.

What to say, ur denna synvinkeln är svensk ridsport tråkig att diskutera. Det värsta man ser här är väl det trevligaste man ser utomlands.

Visst finns det rötägg i Sverige också, alla har väl till exempel sett filmerna på Youtube där svenska tränare prylar skiten ur nån stackars häst eller där en alldeles för stor ryttare rider världens klenaste ponny. Alla har väl sett bilder på vanvårdade hästar och ponnys som inte sett mat på månader. Därför känner jag inte att jag behöver ta upp eller visa bilder av det, för alla har redan tagit del av den information som finns att tillgå.

Vad som bortsett från all vanvård och pryl är värst i svensk hästsport är då att folk är så mesiga. Det skadar inte hästarna, men nog är svenska ryttare på "normalnivå" rysligt mesiga?

Titta bara på de stackarna i Ponnyakuten (dvs adelsmannen som troligtvis köpt sin plats, tjejen med stolsits värre än en förlamad och tösen som lutar sig framåt när hon försöker stanna sin "skenbenägna" häst som i sanningens namn bara ökar tempot lite.) Nu skrev jag jätteelaka saker om flera av deltagarna, dåligt gjort, men för att förklara min syn på "det värsta i svensk ridsport" är de perfekta för att gestalta min synvinkel.

De rider så mesigt. Det händer ingenting när de "skänklar" eller "bromsar". Konstigt, va? Hm, nej, det är ju faktiskt inte alls konstigt. Deras definition på att "skänkla" är att klappa hästen med benen. Definitionen av "bromsa för fan" är att luta sig framåt och dra in handen mot magen. Definitionen av "sitt på röven" är att helt passivt sätta sig och låta hästen göra vad den vill.

Piia sa åt tjejen med den skenbenägna nästen (som fortfarande bara ökar farten) att säga stopp en gång för alla. Good point, för hennes ponny skiter verkligen i hennes tafatta försök att bromsa. Adelsmannen kan inte ens fatta galopp, ändå tävlar han MSV B på sin väldigt vackra ponny. Tjejen med stolsits kan varken hantera eller rida sin vackra varelse, trots detta placerar hon sig i SM. Här övergår jag till den näst värsta saken i svensk ridsport: Köpt framgång.

För att ta sig till SM behövs inget mer än en äkta ponnypappa som kör, bär och betalar. När häst A börjar stanna köper pappa genast häst B, som i sin tur byts ut mot häst C när bortskämda lilla Fialotta förstört förra hästen. Så fortsätter hästbytandet tills lilla Fialotta upptäcker att hon suger och slutar rida, alternativt blir ihjälslagen och vettskrämd av häst D som var alldeles för avancerad och svårriden.

Så. Det var mina tankar om det negativa i svensk ridsport.

Sammanfattning: Svenskar är mesiga och klena, och 90% av de som rider SM har köpt sin framgång. Vakna alla ponnypappor som köper sina barn alldeles för svåra hästar, och till de som känner sig som "hästklappare" föreslår jag att börja gymträna as soon as possible.

(Hehe, detta inlägget är väldigt elakt skrivet, jag vet det. Uppmanar därför ingen att ta åt sig, utom jag själv, då jag nyss fick höra att alla mina muskler ersatts av fett. Blir man deprimerad, eller?)

PS. Den som sa så till mig menade inget illa, så jag vill inte ha några hatattacker mot denna icke namngivna person :)