.

Alla skulle haft en Malin på sin ridklubb. Hon vet vad som står i stadgarna och hon vågar uttrycka sin åsikt, även om den motstrider den stora styrelsens vilja. På över 60 mils avstånd hjälper hon sin gamla ungdomssektion att stå upp mot den stora styrelsen, och jag är sjukt imponerad. Hon har redan en plan, hon har koll. Om alla klubbar haft en så driven tjej i Usek hade alla klubbar varit så förbannat mycket bättre. Heja Malin, våga vägra våldtäckt mot ridklubb.

Jag är inte speciellt insatt i vad som händer i Stockholm, men jag känner igen känslan av frustration och panik som uppstår när ens klubb är påväg att gå åt helvete - been there, done that. Man har trots allt växt upp på sin ridklubb och spenderat otaliga timmar på att förbättra allt från sammanhållningen till hindermaterialet. Det går inte att rycka på axlarna och skutta vidare - jag tänker fortfarande på hur TRF en gång var och om det skulle gått att rädda allt som förstördes.

Undra om Sydslätten fortfarande har en Ungdomssektion..? Och undra hur det går för dem isånnafall..? Jag ringde förra årets ordförande för ett tag sen för att se om de ville ha hjälp med Luciashowen, och fick bara svaret att ridskolan tagit över den. Ska jag tolka det som att den lilla sektion jag fick ihop förra året är fett utplånad..?