.

Efter lunch bestämde vi oss för att rida ut, alla fyra (dvs vi och våra praoelever). Med Nemo och Harry i släptåg tog jag och Malin täten och red rakt in i "vår" skog, för att efter 10-12 meter bli utskickade av en icke kompromissande jägare som tveklöst ansåg att han inte bara ägde hela skogen, utan också resten av världen. Yeah right man, det var bara att vända och rida tillbaka till ridbanan.

Väl inne på gården igen bestämde vi oss för att ha hoppträning med varann istället. Det blev roligt och Laban gick efter MÅNGA om och men bra. Det var milt uttryckt kaos när jag började rida fram, han fick ett tillbakafall i gamla vanor och vägrade ställa vänster. Jag fick psykbryt och ville döda någon, men fick nöja mig med att kötta Laban i magen med mina inte så långa skänklar. Sen gav det finally med sig (när jag samlat mig tillräckligt mycket för att sluta bete mig som en arg ponnyunge) och jag älskade min lilla svarting igen.

Harry var asgrym och jag filmade honom till och med, så när jag kommer hem till mitt racerinternet ska ni få en superfilm på Racersnigeln Harry.