Komärren från helvetet
Swampie var nyss här och lämnade mat tills imorgon. Planen är att vi ska käka här och sedan blir det Skeppsbron all night long. Mitt stora feta problem just nu är att jag ska fixa musiken med mina sprängda högtalare, wish me good luck.
Laban och jag red ut. Jag var på lika dåligt humör som jag har varit den senaste månaden, men Labans valpiga sätt att vara piggade upp. Han är så gullig, han vill springa så fort han bara kan, samtidigt som han förtvivlat gärna vill titta på och undersöka ALLT som finns runt vägen. Detta resulterar ofta i att han glömmer bort att jag sitter ovanpå och har åsikter. Idag sprang han till exempel in på fel väg bara för att han tittade helfaschinerat på något långt där inne. När han insåg sitt misstag hoppade han högt och vände och sprang tillbaka. Jag satt bara ovanpå och kände mig som ett frågetecken när min stora valp sprang runt.
Cortess var bara ett jävla psykiskt meltdown i hästkropp. Hon har stirrig, darrig, virrig, arg, uppspelt och vansinnig på samma gång, vad tog åt henne..?!
Well, det som utlöste hennes ilska var att jag inte hämtade henne i hagen när hon trodde att jag skulle göra det. Detta såg hon uppenbarligen som stötande och hon tjurade fram tills jag tog in henne. När jag sedan satte henne i boxen och gick ut i ridhuset och byggde hinder trodde hon visst att vila stod på schemat. När jag återkom ett par minuter senare var det en rålack madame som mötte mig i boxen. Sen fortsatte det i samma banor - inget var good enough för fröken fisförnäm.
När hon såg hinderna i ridhuset växlade hon kraftigt mellan att vara en tvättäkta bitch och en överladdad snorvalp. Jag orkade inte göra något åt saken utan tog tillfället i akt och berömde henne de få steg som blev någorlunda på rätt plats. Efter typ 4 års ridning blev det till slut fina rundor och Cortess var så jävla trött.
Nu fick ni världens mest ointressanta uppdatering om dagens ridturer. Jag har återgått till att vara allmänt sur och less på livet, så mest av allt är jag trött på mig själv. What the fuck.
Komärren från helvetet - så beskrevs hon för mig andra gången jag satt på hennes rygg. Kanske var det sant just då, fast under kossans tjocka hy finns en riktig stjärna!
Laban och jag red ut. Jag var på lika dåligt humör som jag har varit den senaste månaden, men Labans valpiga sätt att vara piggade upp. Han är så gullig, han vill springa så fort han bara kan, samtidigt som han förtvivlat gärna vill titta på och undersöka ALLT som finns runt vägen. Detta resulterar ofta i att han glömmer bort att jag sitter ovanpå och har åsikter. Idag sprang han till exempel in på fel väg bara för att han tittade helfaschinerat på något långt där inne. När han insåg sitt misstag hoppade han högt och vände och sprang tillbaka. Jag satt bara ovanpå och kände mig som ett frågetecken när min stora valp sprang runt.
Cortess var bara ett jävla psykiskt meltdown i hästkropp. Hon har stirrig, darrig, virrig, arg, uppspelt och vansinnig på samma gång, vad tog åt henne..?!
Well, det som utlöste hennes ilska var att jag inte hämtade henne i hagen när hon trodde att jag skulle göra det. Detta såg hon uppenbarligen som stötande och hon tjurade fram tills jag tog in henne. När jag sedan satte henne i boxen och gick ut i ridhuset och byggde hinder trodde hon visst att vila stod på schemat. När jag återkom ett par minuter senare var det en rålack madame som mötte mig i boxen. Sen fortsatte det i samma banor - inget var good enough för fröken fisförnäm.
När hon såg hinderna i ridhuset växlade hon kraftigt mellan att vara en tvättäkta bitch och en överladdad snorvalp. Jag orkade inte göra något åt saken utan tog tillfället i akt och berömde henne de få steg som blev någorlunda på rätt plats. Efter typ 4 års ridning blev det till slut fina rundor och Cortess var så jävla trött.
Nu fick ni världens mest ointressanta uppdatering om dagens ridturer. Jag har återgått till att vara allmänt sur och less på livet, så mest av allt är jag trött på mig själv. What the fuck.
Komärren från helvetet - så beskrevs hon för mig andra gången jag satt på hennes rygg. Kanske var det sant just då, fast under kossans tjocka hy finns en riktig stjärna!
Kommentarer
Trackback
