.

Nu åker jag de 30 milen hem igen, och kvar i Småland finns min ponny som jag levt med i över sju år. Det var både en och två tårar som föll för mina kinder när bilen rullade ut från gården, men jag vet att han får det bra.

Ju mer jag tänker på honom, ju mer saknar jag allt som han är. I mina ögon kommer han alltid att vara perfektion.