.

Julafton började med kaos och slutade väldigt bra. Innan jag hann så långt som till Limhamn gick livet inte alls som jag ville - jag hittade inte min tröja, lyckades få hårsprayen att inte sluta spraya, sminkade mig så fult att jag var tvungen att göra om det och tiden bara rann iväg. Jag var arg som ett bi när jag satte mig i bilen och körde rally genom hela stan och ut till Limhamn. 1 minut innan Kalle ramlade jag in genom dörren hos mormor och morfar med andan i halsen.

Well, framåt kvällen blev det bättre. Vår ascoola släkting Freddie hade flugit hem från Spanien (eller är det på Singapore han bor nu?) och förgyllde kvällen med berättelser om utlandet. Här i Malmö firar man nämligen inte att alla är friska och glada, här firar och diskuterar man att ingen blivit skjuten av någon tokig ligaledare i år heller! Hör och häpna, typ. Malmö är - med handen på hjärtat - en sjuk stad med lite väl många sjuka invånare, men jag gillar det ändå.

Efter julklappsutdelningen var kvällen gjord. Allt som stod på önskelistan fanns med bland klapparna, och att en i släkten blivit mångmiljonär (höhö) gick snabbt att utröna. Me like, fast vad jag gillar ännu mer är att ge folk julklappar som de faktiskt blir glada för, och igår blev folk glada, och förvånade, och det var fan det bästa av allt.