.

Avslutas på söndag!

Shoppat ihjäl mig. Tog slut på alla pengar på kontot, hoppas där inte fanns så mycket. Fortsatte betala med cash, vad hände..?! Jag skulle bara köpa en nyårsklänning, slutade med att jag hade allt utom en sådan när Hampe kom för ett par timmar sen. Nu, efter en middag på mandos fortsatte min jakt och jag köpte en.

At the moment sitter vi på royal och väntar på att filmen ska börja. See yaa!

Nu åker jag de 30 milen hem igen, och kvar i Småland finns min ponny som jag levt med i över sju år. Det var både en och två tårar som föll för mina kinder när bilen rullade ut från gården, men jag vet att han får det bra.

Ju mer jag tänker på honom, ju mer saknar jag allt som han är. I mina ögon kommer han alltid att vara perfektion.

Inlägg lånat från Dressyrmupparna.se.

SvRF står fast vid sin nya regel om att man inte får tävla med loggor större än 1x3cm trots alla protester de fått av ryttarna. De vill underlätta för sponsorer till ryttare att synas, deras loggor får vara betydligt mycket större än andras loggor.

Det dom har förtydligat nu är att de med tävlingsplats, tävlingsområde menar bara tävlingsbanan och vid prisutdelning. Det betyder att vi får åka dit med transporten även om det är reklamlogga på den, lasta ut i vilket täcke vi vill samt att få rida fram med ländtäcke och skrittäcke oavsett om det är reklam på. Tack för smulorna ridsportförbundet.

De nya reglerna gäller för bland annat schabrak, kavaj, jacka, insektsluva, hjälm, stövlar, skjortkrage och ridbyxor m.m.

Sadlar och benskydd kommer att vara undantaget från regeln, dom hade bara ”missat” att förklara det. Kanske insåg dom själva orimligheten i det hela. Skulle de tävlande bli tvungna att köpa nya sadlar så skulle det inte bli så många tävlande kvar som kan dra in pengar till SvRF.

Straffen för att bryta mot regeln är i stigande skala: tillsägelse, gult kort/varning, böter, avstängning.

Är det inte meningen att SvRF ska stödja oss istället för att motarbeta oss?

Jag har hört att det ska vara roligt att tävla, just nu känner jag mig inte speciellt tävlingssugen, bara besviken och arg.

Jag, Clide, Cattis och Flip har skenat i skogen hela morgonen. Efter ett tag bytte vi hästar och jag fick rida lilla FlipFlop - hon är så cool! Att susa fram genom skogen på världens snabbaste C-ponny är awesome. Hon är så grym.

Clide har slutat hosta och jag är fett nöjd. Nu ska jag packa och sen bär det av mot Skåne igen. Helt otaggad och sjukt sugen, hur kan det bli så?

Från hästar till lite mer glamour så måste jag hitta en nyårsklänning. Oh lord.

1-0 till mänskligheten!

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2011/12/IngenTR-andring/

Clide sover på spansk kutterspån. Låter fett flashigt, ser ut som vanlig spån. Borde vara dammfritt enough åt herr överkänslig. Söndercurlade lilla Clide, han är världens finaste.

Har fått tillbaka lite aptit igen. Allt har varit svinäckligt i typ 2 veckor, till och med pasta. Nu känns nästan allting gott, finally.



Ska försöka gagga ihop en årsresumé någon dag, avsaknaden av förra årets var inte populär. Imorgon bär det av till Jönköping, där ska vi titta på en massa bilar och shoppa hästprylar - kan inte riktigt förklara hur mycket mer jag ser fram emot hästbiten än att köpa en bil. ;)

Peace out.

Blir sådär barnsligt sugen på att dissa de brudar som tar tillfället i akt att rabbla upp och skryta om de få märkessaker de har och som de nu måste bojkotta pga av de nya reglerna. Hahaha, det är verkligen frustrerande att läsa "ååh måste slänga mina tretorn och alla andra märkessaker jag har!!"

Well, du har iprincip inga andra märkessaker och dina tretorn var moderna för 4 år sen, så sluta whina. Det är lika illa för alla, och det är patetiskt att försöka passa in i en värld man aldrig varit en del av.

Jag menar INTE att man är bättre för att man har "rätt märken" (bara lite snyggare) ;). Okej, det jg menade var att det är tramsigt att försöka skryta inför andra med något man faktiskt inte ens har, ingen blir imponerad av skrytmånsar. Jag rider lika bra/dåligt i mina asfula termobyxor som jag gör i kingslands snordyra ridbrallor, och jag är - believe it or not - exakt lika accepterad i mina fula kläder som i mina finaste.

Älskar när folk dissar allmänheten och sedan är helt svarslösa när man ber dem berätta på vilket sätt saker skulle bli bättre om allt var annorlunda. Älskar när folk argumenterar sjukt länge för att alla andra gör fel, och sen inte kan svara på vad de ska ändra för att göra rätt. Kanske är det därför jag & Fanny fortfarande är medlemmar på fjortissidan Dayviews - där kan man frossa i diskussioner utan mening och argument utan baktanke. (Vi kan känna oss smarta bland alla 15-åringar, haha).

Nu ska jag till stall nr 1 och rida ponnyn som är prio 1! Efter det bär det av till Virestad i full fart, där jag hoppas möta två rena och snygga hästar. Dagens motto blir därför Ät bajs, rulla dig inte i den!

(hahahahaha ja shit vad kul vi har!)

Vart går egentligen gränsen mellan att ha bra självförtroende och att vara dryg? Varför är det heligt att vara "stolt"? Och varför måste folk tappa fotfästet såfort de fått en bekräftelse på att de gjort något rätt?

De flesta av er har säkert redan räknat ut att det är dagens storbloggare (många av dem) jag syftar på. Samtliga har gått från att vara rikets största fjortisar till att själv titulera sig som sveriges mest framgångsrika ungdomar, detta efter att de lyckats lysande med att synas och höras utåt. Nog för att vi alla varit fjortisar and so on, men att själva ge oss titeln som alla andras förebild är dock lite att ta i.

Jag förutsätter att ingen av er missat att många är väldigt noggrann med att hela tiden påtala hur viktigt det är att aldrig tona ner sig själv eller vara rädd för att berätta hur bra man är. Nog för att det är bra att tro på sig själv och vad man gör, men har det inte gått lite för långt när iprincip varje inlägg man skriver är en hyllning till sig själv? Gränsen mellan att skryta och att ha självförtroende är hårtunn, men allas våra kära förebilder har tagit både 2 och 4 steg över den gränsen nu.

Storbloggares inlägg handlar inte längre om att man ska tro på sig själv. De handlar om hur bra de är och vad de fantastiskt nog lyckats med - sådant som vi andra inte lyckats uppnå (vilket de diskret påpekar var och varannan dag).

Ett annat ord som folk kastar vilt omkring sig är "stolt". Bloggare tycker att man ska vara stolt över tamigfan allting - hästen, hunden, katten, håret, bloggen, facet and so on. Varför? Vad är stolt för jävla ord? Stolt betyder dryg och icke jordnära. En turkjävel som inte kan acceptera den svenska kulturen är stolt. Stolt är skamligt att vara. Vad är det för fel på att bara vara nöjd och glad över att man lyckas? Måste man vara stolt (dryg och skrytig) för det?

Storbloggare i all ära, men när bloggarna inte handlar om något utom deras egen framgång börjar jag (och uppenbarligen alla andra) leta nytt.

Tjejen som inte tar egobilder har failat... kolla hennes WEBCAM-mapp på datorn, hööööhööö...

// F...

Titta vilka sötisar som bor i cortesses box!

Hästarna är installerade i stallet. Det var jättemysigt och tjejen som äger det var verkligen asnajs. Det blir nog bra, jag ska bara införskaffa ett par extra spannar så att mina troll kan få maten serverat i silverskålar plastspannar.

Nu ska jag åka till stan och göra allt jag inte gjort på snart en vecka. Herråå!

.

Det gick katadtrofdåligt när jag red
Laban idag. Verkligen katastrof. Såhär i efterhand undrar jag vad jag ens skulle upp på hästen och göra, jag orkar inte rida när jag inte får luft.

Jag red verkligen dåligt och oschysst mot honom idag. Jag hatar mig själv lite när jag tappar humöret med hästarna, och idag tappade jag det för mycket för många gånger. Har varit arg på Laban 3 gånger denna veckan, det är inte okej.

Det fanns en tid när jag aldrig tappade kontrollen på mig själv när jag red. Det senaste halvåret har jag dock spenderat på att vara just en sur ponnyunge som får psykbryt på höstarna när jag inte räcker till. Det är ju inte på minsta sätt deras fel, ändå får de fan för det. När jag tänker så dör jag lite. Stackars djur.

Hur länge ör man sjuk egentligen? Jag är aldrig sjuk, och är trött på att vara en seg vekling som tycker det är skitjobbigt att lyfta ner sadeln från hängaren nu. Jag hatar folk som är sega och mesiga, jag lider med alla som måste hänga med mig nu.

Sitter in tha restaurang och har erbjudit mig att vara diskare ikväll. Lagom osocialt och helt iq-befriat.

Malin och jag red ut med liv & Laban. Vi har så mysigt, och Laban ska få pris för årets modigaste häst som utan att överväga saken hoppade över bäcken - jag hade inte alls planerat detta och skritt-travade (?) mot bäcken, för att konstatera att det var för mycket vatten idag. Då tog lille brave heart saken i egna händer och skuttade elegant över bäcken och vidare på andra sidan. Well, han påminde mig om varför jag älskar min labanlus.

Nu har jag köpt mat till oss. Har ont i halsen. Är snorig som en riktig snorunge. Har fetaste huvudvärken för mitt huvud är fullt med snor. Känner mig äcklig och inte ett dugg representabel. Euw.

Idag HATAR jag hästar. Hingst(jäveln) började praktiskt nog morgonen med att vägra gå in i hagen. Paris fortsatte dagen med att gå som en förståndshandikappad snigel, och emil tog tillfället i akt att äta gräs hela vägen ut till hagen eftersom jag var tvungen att fokusera på Harry, som ville tugga på mitt hår. Det var kaos, jag var så arg på alla hästar att jag kokade.

Dream är dagens favorithäst. Hon bråkade med Ronny och vägrade röra sig (vad tog åt alla hästar idag?) men när jag smackade på 200 meters håll hoppade hon framåt. Fick tillbaka lite självkänsla, snel hest.

Nu åker jag bil med Ronny och saleh. Det är psykiskt utmattande att försöka göra sig förstådd när två hässleholmare gaddar ihop sig. Jag ger upp, de får tro att oxie ligger i Malmös innerstad (jävla förortshåla..) ät bajs.

Vi måste köpa mat...

Jag är så förbannat trött på Kingslands hemsida nu att jag dör. Har kollat igenom vartenda klädesplagg typ 44 gånger och kan nog rabbla hela deras sortiment utantill vid det här laget. Tur att det är snygga kläder i alla fall, så att det inte är något gammalt skit jag behöver se på. ;)

Kvällen har spenderats på Cats i Hässleholm. Det var trevligt, alla jag jobbar med är fett nice på alla fronter. Ronny kör trerätters och jag åt en glassbomb - Anna har bilddokumenterat och det är med spänd förväntan jag ska se resultatet.

Innan vi åkte såg jag på film med Erik. Han var jättemysig - som en stor katt som kurar ihop sig och spinner. Igår var han inte alls mysig, då slog han ner sin bror med en stor gosedjurstiger och bet mig i fötterna medan jag desperat försökte hindra Axel från att trilla ner från soffan. Malin är grym på att passa barn, jag är skitdålig. Lite som i restaurangen. Min enda färdighet är att mocka bajs i stallet, haha.

Såhär till jul är det väl inte mer än rätt att låta Tomten få sitt ord sagt. Årtes Tomte har varit modig nog att kommentera anonymt och korkad nog att göra det från en dator så att IP-adressen går att spåra. 

Om det här inlägget skrev Tomten ifråga såhär:

Evelina,
Allt blir vad man gör det till, precis som man uppfattas som man beter sig. Alla handlingar har en konsekvens, så även din blogg. Din bloggslogan lyder: "Dröm inte ditt liv, lev din dröm". Samtidigt har du inga problem att framställa andras drömmar som en mardröm, innan dom har vaknat... Kanske för att lättare hantera din egna uppgivenhet och avundsjuka, vad vet jag? Men kämpa på, snart kommer du också bo i Hagahill... :-)

Med vänliga,
/Tomten

- Tack för dina intelligenta ord i börjar av texten, det stämmer väl överens med sanningen. Du var sjutton ta mig duktig på engelska också som lyckades förklara för oss (mig?) vad min slogan betyder. Well, jag kanske borde ta det till en högre nivå än den vi är på nu.

Att läsa mitt inlägg som ett påhopp mot andras drömmar är bara en förvrängning av verkligheten. I själva verket står det klart och tydligt att det är min dröm att bo så, men att jag är tillräckligt jordnära för att inse att även paradiset har sina nackdelar. En som inte kan resonera så är inte en "icke avundsjuk person" utan snarare en psykiskt sjuk sådan som inte kan väga gott mot ont och inse att samtliga handlingar, platser och situationer har båda delarna.

Om du väljer att läsa texten som att jag vill döda dina drömmar så måste jag be dig att tänka om. Jag har förstått att du är en person som är ute efter uppskattning (som alla andra, så även jag) och vill få detta genom att försöka få omvärlden att framstå som avundsjuk. Dock får du förklara ännu en gång hur du tänker när du kallar mig för uppgiven och avundsjuk.

Inlägget du klankar ned på är ett helt vardagligt, resonerande och funderande inlägg - Hagahill vore toppen, om det inte vore för (ursäkta) sådanna som du, som tar dig tid att diskret försöka trycka ner andra. Jag står fast vid varenda mening i inlägget och är inte beredd att ge efter.

Dessvärre tror jag inte att jag kommer att bo i Hagahill snart, dels för att jag inte har pengar att flytta själv, och dels för att mina föräldrar inte på minsta sätt har intresset av att bo så. Dessutom finns det en till anledning som man knappt vågar säga högt i landet mellanmjölk: Jag är nöjd med det jag har. Jag trivs. Jag mår bra. Skyrup är toppen. (Hoppas ni inte blev allt för upprörda).

God Jul Tomten, glöm inte att man inte får julklappar om man inte är snäll - och snäll betyder att man unna andra att tycka och tänka som de vill, bland annat. ;)

Jag har ingen koll, vet inte hur, var och när jag får pengar, prylar och praoelever. Mitt huvud är kaos, det ingår i paketet när man flyttar hit. Ibland är det jobbigt för att jag kluddar till det för andra, ibland är det skönt för ingen bryr sig egentligen.

Jag har börjat packa väskor åt mina hästar. Borstar, salvor, temp, extra grimmor, täcken, schabrak och benlindor ligger i en prydlig (!!) hög i sadelkammaren. Resten får packas ner på söndag, dagen innan vi åker. Undra hur stallet ser ut? Mamma har varit där och kollat, men inte jag. Jag var tvungen att åka tillbaka innan de hade tid.

Nu ska jag ladda min dator och fortsätta vräka i mig mackor. Är inne på 4:e mackan nu...

Nu orkar inte Evelina blogga så jag gör det istället. Jag och min kompis Siri är och praoar på AW nu. ;)
Nu har vi suttit och kollat på Sunes jul. Evelina är nog den enda som är lika korkad som Rudolf, men berätta inte för henne att jag har sagt det. En gång skulle hon koka potatis men glömde vattnet. Intelligent? Sådär. En gång hade hon och jag galopptävling. Det slutade med att Clide haltade, hahaha.

Just nu väntar vi på segointernet. Det är nästan lika segt som Harry, den efterblivna stackaren som ändå gick fint idag med Siri. Jag själv red Nemo och det gick bra. Han var fin men väldigt annorlunda mot min egen lilla ponny. ;)

Igår skulle vi hämta Cortesse i hagen och Evelina beskrev henne som den bruna hästen med bläs som går att fånga. Sen var vi på väg in med Carma innan vi insåg att vi hade fel häst. När Evelina fick veta det blev hon helt chockad över att vi kunde fånga henne. Jag tror mer att Carma inte gillar Evelina. Ingen häst gör ju det liksom, titta bara på Tyke, Julle, Knutte och alla andra söta små russ. Det är därför hon bara ääälskar russkaos

Nu funkar äntligen internet, lycka!

// Lovisa

Köpt en julklapp åt ronny nu, fett skönt. Nu äre bara ett par kvar...

Jag orkar inte blogga när jag är i Skyrup. Internet motarbetar oss hela tiden och har man tur och lyckan på sin sida kan man faktiskt lyckas lägga in en bild på 3-4 minuter, har man otur tar det hela kvällen. Nu är det visserligen morgon, men det gör fan inte saken bättre.

Insåg precis att det inte ens är morgon, klockan är snart två. Mina hästar är ridna, Dream är longerad och hingsten (Louis) är sprutad. Han överlevde, jag överlevde, fock med hjärtat i halsgropen.

Kan ni tänka er hur hemskt det är att sticka nålar i sin lilla gullehingst? Jag panikringde Malin och bad henne komma ut i stallet och vara med när jag stack honom - vadå klent? Well, med Malin vid min sida gick det i alla fall jättebra, hingstie var så snäll att jag blev helt salig. Han bara stod där och lät mig sticka honom. Tussenusse.

Nu ska vi till Hässleholm. Malin ska köra och jag ska ragga julklapp till Ronny. Vi tror att vi har kommit på världens fetaste julklapp till Anna, vi hoppas i alla fall att vi har det. Den lät bra igår när vi diskuterade den i alla fall.

Tillbaka i Skyrup och med mig har jag två glada praoelever. Well, sanningen att säga var det de som hade mig med sig, men det låter mer pro om fallet vore tvärt om.

Malin och jag ska värma middag nu. Jag är trött och seg och allt man är efter en händelserik helg i stan. Det känns bra och jobbigt, för här får man inte vara trött och seg - det sitter i ryggmärgen att det är totalförbjudet. Å andra sidan så FÅR jag ju faktiskt vara ett jävla offer utan ambitioner att göra något, för jag jobbar ju inte just i skrivande stund.. haha. Förvirrat.

Nu: någon form av käk. Känns som att det slutar med mackor eller godis... eller praktikanternas goda mat, haha.

Stall nr två var inte alls lika imponerande... Jag blev trött och uppgiven bara av att se det. Där var fint och ordentligt, men allt var bara så opraktiskt. Det enda som ingick var boxen och ridhuset.

Min snälla mamma erbjöd sig att åka enda bort till virestad för att titta på ett tredje stall som jag panikringde på. Det verkade bra (fast allt verkar väl bra i annonser). Hon ringer när hon varit där, tjoho :))

Jag och Paris!

Ueeh, eller god morgon skulle man också kunna säga. Köpenhamn var lika fint (och kallt) som alltid, och jag älskar Ströget och jag älskar Tivoli. Vi hade jätteroligt från morgon till nästa morgon, skulle gärna visat bilder men dessvärre är min mobil sedan ett par timmar tillbaka försvunnen.

Efter att ha sprungit 14 varv runt hela Tivoli för att hitta choklad med rom insåg jag att det inte finns något bättre än att åka karuseller - tror till och med att det slår ridsport i alla dess former och varianter. Haha. Grymt.

Nu ska jag masa mig upp för att titta på stall, rida Clideponnyn och titta på nästa stall. Sen bär det av mot Malmö för att bli upplockad av praktikanten ;D!

...du som alltid följt mig hem, nykter eller alldeles för full.

Det är något speciellt med stallgänget från Trelleborg, något som inte går att sätta ord på. Där finns en okrossbar gemenskap som aldrig ger vika - de bryr sig om varann på riktigt. En gång i tiden var jag en del av dem, nu känns det tydligare än någonsin att jag glidit iväg.

Många skulle säga att jag lyckats - jag har flyttat, skaffat ett relativt bra jobb och funderat ut en framtid, men i mina ögon är det fortfarande en förlust.

Just nu finns det inget jag önskar mer än att få tillbaka min plats i stallgängets ekosystem. De brudarna är inte alls så ytliga och pryda som resten av Sverige, vad hände med mig?! När blev jag annorlunda? När blev jag den torra tjejen som inte pratar om barnförbjudna saker och som ljuger på "jag har aldrig". När började jag förneka mina pinsamheter inför DEM?!

Louise satte ord på vad jag kände. När man tänker på "oss" så är jag fortfarande 12 år och bästa vän med Siri och Robin. Mina största idoler är elida, Annie och Louise och min innersta önskan är att bli lika duktig och cool som dom.

Those were the days, och jag skulle ge miljoner för att få känna mig hemma bland de skönaste tjejerna i världen igen.

HISS:

Maskinen
Hoppschabrak
Rosor
MINUS!
Sex före äktenskap
Julsånger
Jessie J
MQ
JC
Nellie Berntsson

DISS:

Graman
Mackleanskolan
Blondinbella
Kött
Hångla offentligt
Ligga med en smittad turk
Alvedon
Zara (affären)
Tobbe larsson

Min mamma är mer sneaky än vad jag är. Jag sa ett namn till henne, 2 timmar senare fick jag ett SMS med all info man kan tänka sig om denna person - jag vet till och med hur stor inkomst han har. Praktiskt - speciellt med tanke på att han visade sig vara en riktig krösus.

Jag är taggad på livet igen. Back on track. Fit for fight. Imorgon börjar jag dagen med att rida Laban och fixa stallet, sen ska jag försöka bestämma mig. To be, or not to be. Ja, det är fan frågan det. Shakespear hade en poäng trots att han levde innan Jesus visste vart han hade röven (HAHAHAHAH det där skulle jag aldrig säga IRL).

Från Jesus röv till något mer sofistikerat så måste alla som checkat min spotifylista tro att jag är mentalt efterbliven. Jag har tusen Amy Diamondlåtar, Ted Gärdestad i överflöd, Spirit, svenska julsånger och annat icke acceptabelt crap som man skäms över. Därför vill jag att ni ger följande stycke högsta prioritet:

DET ÄR TILL EN SHOW OCH INTE FÖR MINA ÖRONS VÄLMÅENDE! Det är i alla fall bättre än den 30-åriga kvinnan jag satt mitt emot på tåget - hon lyssnade på Lena PH på hösta volym hela vägen från Malmö till Höör. Kanske höll hon också på att komprimera ihop ett luciashowsprogram i huvudet... fast vem fan tycker att Läskiga Lena är fin julunderhållning..?

Gjorde en elegant skridskoåkning ner till stallet i morse. Det är isbana hela vägen, bokstavligt talat. Pia har lyckats glida hit med sin bil och vårt projekt just nu är hur vi ska få ut hästarna ut stallet utan att riskera livet på både dem och oss. Plan A är att gå så nära stallväggen som möjligt - där är det i alla fall inte blankis.

Nemo, Laban och Cortess är offer för dagen. När det börjar skymma tänker jag städa sadelkammaren och påbörja mitt och Malins bloppisprojekt. Vi har massa saker att sälja billigt, för alternativ två är att vi bara slänger allt, haha.
Om någon vill köpa en fantastisk ponny med kapacitet inom alla områden (utom ponnygalopp och körning, haha) så är Nemo till ert förfogande. Han platsar inte på en ridskola där han går i ridhus 6 dar i veckan, och han vill inte bli riden av 4 elever om dagen heller. Han vill komma till en söt, glad och tuff tjej som älskar honom för den han är! (OMG thats cheesy)

Körkort :D

Vinternjackan är invigd för säsongen och mina nya vinterskor är nerpackade så att jag kan byta till dem sen. De är nämligen ingen höjdare att köra bil i, så fram tills jag återgår till att åka buss - får höstskorna hänga med.

Jag längtar efter att rida mina tre favoriter - nemo, Cortess och labelus. Har nog ridabstinens, det gick i princip bara att skritta min fina clideponny igår. Jävla hosta, när ska den ge med sig?

På clidefronten kommer stora förändringar att ske inom kort. Det är utan tvekan lite vemodigt, men för en gammal ponnys bästa. <3

Oh my god. Läser Expressen och fattar nada. De har bemödat sig med att skriva en lång artikel, och ändå har de missat att få med det enda folk vill veta - vad fan gjorde familjen i en segelbåt klockan 21.00 i storm i december månad?

Ek, I need you. Jag saknar min privata tidningsläsare som berättar vad jag behöver veta för att slippa vara ohälsosamt obildad.

Jag sitter och väntar i världens skabbigast trapphus. Lamporna saknar skärmar, cyklarna som står här är gamla och dammiga, vagnarna är sönder och intrycket är så gammeldags.

Mitt i allt slitet och dammigt så är det mysigt såhär till jul, nan skulle kunna spela in en julkalender här. Undra vilka som bor i denna trappan, hur ser dr ut?

Dream har fått utegångsförbud. Jag har förstört julgransljus. Carma har bitit mig i håret, och så jag har tappat typ 3 glas rakt ner i marken utan att reagera. Pang, boom, crash. Glassplitter all over the place.

Nästa station: Höör, Höör. Jag åker tåg. Fanny gjorde min kväll lite mer värdefull efter 40 minuters babbel. Någon annan som gjorde kvällen bättre var otippat nog gästerna. När de kommer får man inte under några omständigheter vara arg, ledsen eller trött - man är alltid på topp, no matter what. Jag är så invand i det systemet att det går automatiskt, och tur är väl det - för annars hade kvällens gäster tyckt att jag var världens suraste servitris.

Efter att Vicky och Pia kommit till Åsbo blev det plötsligt mycket roligare, trots ihållande blåst och småregn. Min sista start i 110 var den bästa starten jag har gjort med Cortess tror jag. Vi hade flo, hittade bra avstånd och var peppade av Pias pepp-talk. Pia är fett cool, och det är hennes dotter också.

Anyway, vi fick ett ner eftersom jag red mot ett hinder i "slaffsig" galopp - det blev aldrig riktigt bra efter ett lite sent byte. Jag är trots detta så himla nöjd med my little C, hon är så schysst!

Anna Hassö är dagens självförtroendehöjare och det är mycket roligare att vara på tävlingar där jag känner lite folk. Att sitta all alone i cafeterian är typ som att äta skolmaten på toaletten för att ingen ska se att man är ensam, haha.

Vicky kom med good news - kanske kommer ett uteställe till att öppna i Hässlehåla. Det hade ju varit nice, då har jag åtminstone två alternativ. Nu ska jag duscha och gå ner i restaurangen och diska, tjohej.

Cortess och jag fick i all hast kasta oss in på framhoppningen och offra framskrittningar och annat flexibelt. Pia är grym ponnymamma och jag hann tack vare detta springa banan innan start.

Vi hade superflo fram till nr 7, kombinationen, där jag la henne åt helvete fel och hon tänkte stanna. Kg bankade henne över a (som vi brakade genom) och lät henne böja av för b-hindret.

Sen gick det smärtfritt igen och vi fick tillbaka vårt flo. Dock lyckades jag få ett tidsfel igen! Galet korta maxtider, jag har aldrig förr fått tidsfel, haha.

Undra om min häst är på väg..? Under rådande omständigheter känner jag mest för en lång, varm dusch och movietime i min säng. Längtar redan efter att gå och lägga mig, so not me.

Alla andra här är inne på samma spår - att rida i det här vädret är inte ett nöje ur någon synvinkel. Dock är det årets sista tävling, så stonefacet och envisheten får rycka in och stötta upp humörsdipparna.

Lina sjögren och anna hassö rider snyggast idag - det är alltid någon från Sjögren-klanen som tar priset för snyggast rundor, i alla fall om jag får bestämma.

Ösregn, stormvarning, dyngsur och iskall. Välkommen till åsbo ryttarförening! Well, funktionärerna är
i alla fall väldigt trevliga och ambitiösa, det gör så sjukt mycket!

LaLusen och jag var inte så samspelta i 1m, två ner och ett tvärstopp (mitt fel, la honom taskigt och höll ändå hela vägen in i hindret istället för att bara låta honom vara). Vi avslutade dock med bra flyt och han är fortfarande världens finaste lajbelus.

Nu väntar jag på Cortess. Känner mig lite övergiven här i blåshålet åsbo.
Kanske ska ragga upp någon jag känner och diskutera skitvädret, haha. ;)

Laban var världens finaste i första klassen, felfri och han har nog aldrig gått bättre! Han var så gullig!

Kolla vad cool dricka jag köpte!

Då var vi på väg med första gänget hästar. Anna är hästlastarN, campiona var inne på en halv minut. Antingen är resten av världen sämst på att lasta, eller också är anna grym.

Cortess fattar nada, jag ryktar och filar och gnuggar hysteriskt, för att sedan bara lämna en glänsande Madame i boxen och dra. Men vid lunch hämtar Pia henne, då blir hon glaaad.

Laban vs Cortess - det är frågan det.

Vem ska jag starta imorgon?

Amagad. Jag är verkligen kaos på vägen, eller ska jag skriva vägrenen? ;)

Anyway, ringde pappa när jag kom till stan och sprang runt i massa flotta affärer med honom. Hans största intresse var att hitta den perfekta tjejparfymen till mig, och det jobbiga med den situationen är att pappa tycks ha bättre koll på den fronten än jag själv har... och så känner han ALLA. Jag själv kan känna att jag känner ganska många, men det tar fan 20 minuter extra att gå med pappa. ;)

Well, efter ett besök på Gasoli...? åkte jag till körskolan för att göra kaos med ett par korsningar och sätta på varningsblinkers istället för vanlig blinkers. Skönt att körläraren inte är rädd om sitt liv, verkar som att mitt blinkersfail var det roligaste som hänt honom denna veckan.

Nu ska jag hem, Madde Jardby sitter enligt ryktet i köket, hon är fett cool :D

Det gick ganska bra att hoppa Laban på hack. Han är så känslig och samarbetsvillig, så det blev mjuka rundor utan missförstånd åtminstone. Det känns som att han fått tillbaka stora delar av sitt självförtroende igen, han kastar hjärtat över hindret och följer glatt efter. Fina, fina Laban.

Just nu sitter jag på subway i hässleholm och lyssnar på julmusik. Malin har åkt hem med hästarna, och jag ska snart åka hem till körskolan i trelleborg.

F-e-t-t-!

Nu döps ridbanan om till sveland arena, och det är nice (förutom att jag måste dissa mitt vita agriaschabrak och täcket som de sponsrat AW med).

Nu är vi på väg mot Sjögren med 1/3 av hästarna bara... Lastbilen har gått sönder så bara Laban och liv får lyxen att hoppträna för tränare.

Laban står dock med ett hackamore och tuggar hö, hans tänder blev raspade igår. Har jag fet otur måste jag starta på hacket i övermorgon också, jag kan inte svänga höger med det... ;)