.

Alex ville inte ha hjälp. Han ville inte ha något att dricka eller äta heller. Allt är med andra ord som vanligt och i sin ordning.

Matildas ponny lever livet med oss på ryggen. Ikväll ska jag rida den efter Alex instruktioner, det kan bli både spännande och en eller två tårtor av det känner jag på mig. För att kortfatta en speciell ponnys personlighet kan man säga att det är en ponny med mycket hopp i, haha.

Storasyster Lainevool kommer förhoppningsvis att spendera ett par dagar med mig här i glesbygden. Det känns stabilt. Jag ensam med massa hästar och en stor gård mitt i natten kan bara sluta dramatiskt - jag är barnsligt mörkrädd.

Idag är en lugn dag. Barnen sköter sig själva, i morse tog jag tag i alla dagens måsten och inget annat problem att lösa har dykt upp. Jag har frågat varenda levande människa om det finns något att göra, och har fått uppgifter som att skriva diverse inköpslistor eller titta i Arminas ögon. När jag jobbar vill jag jobba, annars är man en helt ovärd extrakostnad. Just därför tänker jag nu överge datorn igen och se om något nytt dykt upp på den okonkreta to do-listan (vad heter motsatsen till konkret? Hjärnsläpp). Dessvärre tror jag inte det, det var ungefär fyra minuter sen jag kollade runt sist.