.

Det känns helt ofrånkomligt sorgligt att höra om Tyke - ponnyn som alltid retade gallfeber på mig, som kastade mig i grusen rakt framför fötterna på Louise och som bet mig i ryggen när jag skulle kratsa hovarna. Den listiga lilla ponnyn med fluffig pannlugg och glimten i ögat.

Jag har inte träffat honom sen jag flyttade från Gabeljung, men nog minns jag när jag började rida in den lilla hamstern. Jag har inga bilder att visa på honom nu, men jag ska fixa.

Fina lilla Psyke. <3