.

Imorgon bär det av mot AW - fina, vackra AW. Väskorna är nästan packade, mitt i den största ligger min katt och hårar ner alla kläderna, och runt om ligger resterna som inte riktigt fått plats. Allt är som vanligt dagen innan en arbetsperiod.

Två veckor av skitiga sänglakan, oborstat hår, dammiga golv, för mycket mat, hembakat bröd och osminkad hy står framför mig och jag firar dem med 39 graders feber och en outhärdlig längtan efter skolan i Ystad. Hur kan det bli så fel? Jag borde vara överlycklig som får spendera ytterligare två veckor i fina Skyrup, och det är jag egentligen också - jag är bara i desperat behov av att veta vad jag kommer hem till efteråt. I nuläget kommer jag hem till ingenting utom en ponny som jag inte längre får tävla. Lost in space, ingen kontroll, utan plan - you name it.

Kanske borde jag stanna kvar i Skyrup för typ all framtid och bara hänga runt och vara ivägen? Bosätta mig in the middle of nowhere..? Nja, den planen tål att tänkas på. Om AW inte låg tusen mil bort från all form av civilisation vore det mycket mer lockande. Som det ser ut nu kunde jag lika gärna lämnas på Robinson Cruises välkända ö - för jag har inget körkort.

Bla bla bla, kvällsbabbel med en förvånansvärt låg intressenivå - ber om ursäkt om jag wasteat er tid. (Hur fan skriver man slösat - wasteat på svenska? Wastat? Wasteat?) Nu ska jag begrava mig i den nybäddade sängen, suga in känslan av fullkomligt rena lakan och fräschheten som bara mammas hus kan erbjuda. Imorgon är rena lakan och noppade ögonbryn ett minne blott - vi ses i vildmarken gott folk!