.

Malin och jag sitter och lyssnar på en remixad Pippilåt. Dessvärre kan varken hon eller jag urskilja den riktiga melodin, gud vilken värdelös remix. Anledningen till vår förhållandevis IQ-befriade sysselsättning är att vi nyligen kommit hem från mördarslingan Hovdala, som tar musten ur både folk och fä.

Carma och jag hade oförskämt roligt i täten, trots att Carma vet att hon är bättre än jag - och utnyttjar det. Trots detta älskar jag henne, hon är världens snällaste bitch, kan man skriva så om en häst? Emellanåt låter hon mig tro att det är jag som har kontrollen och makten att bestämma, snart därefter klargör hon att det är jag som lyssnar och lär, och att hon är den som tar initiativen.

Kanske är det därför jag älskar att rida henne - hon är fruktansvärt välriden och just därför kan hon driva med mig. Hon älskar det, jag älskar det. Vi har kul, det är okej att hon bestämmer. Inte mig emot - hon är bättre än  mig, så sanningen att säga har hon rätt, det ÄR jag som ska lyssna och lära.

Jag och Malin hoppas att Anna tänker betäcka sin porslinsprinsessa igen - det kommande fölets namn är i sådannafall redan bestämt. Det finns bara ett namn som skulle passa hennes avkomma - Carma is a bitch.