.

Med siktet inställt på att rodda hela dagarna med mat, ridning, foder, jobb och sömn själv åkte jag hit. Hittills har detta visat sig vara onödigt eftersom Malin och jag tycks vara omgivna av omtänksamma, snälla människor som bjuder oss på både det ena och det andra. Bara idag har vi fått chokladkakor, kanelbullar, frukostbullar och citronkaka serverat och om en stund kör Jan-Erik och äter pizza med oss. Vilken lyx! Jag har inga problem med att rodda det själv egentligen, men att ha folk runt sig som bryr sig och lägger ner tid för att visa det är väldigt behagligt.

Mamma ringer typ en gång om dagen för att kolla att jag äter, sover, lever och allt annat som eventuellt skulle kunna vara fel. Hon ger dagliga rapporter om att min prins mår bra, och att livet där hemma fortfarande finns kvar. Saknar hon mig redan ;)? Eller är det bara så att hon anar att jag skulle kunna sakna det där hemma? Jag trivs bra här, men när det kommer på tal vet jag om att jag egentligen saknar allt där hemma, trots att detta är toppen. Borta bra, men hemma bäst.

Egentligen hade jag planerat att återpublicera att åsiktsinlägg efter dagens syner. Dessvärre inser jag att jag skulle kunna sätta oskydliga personer i skiten om jag gör så - därför väljer jag att vänta med att återpublicera ett par dagar. Det grämer mig ganska rejält, jag står ju lika mycket upp för vad jag tycker oavsett vem jag sätter i skiten, men av respekt och viljan att sammarbeta med folk låter jag bli ändå. Just nu handlar det ju om att prioritera - att få kasta mina åsikter i facet på någon som eventuellt läser min blogg, eller att bevara freden. Valet är lekande lätt, så viktigt är det inte att uttrycka sina åsikter.