.

Det känns helt ofrånkomligt sorgligt att höra om Tyke - ponnyn som alltid retade gallfeber på mig, som kastade mig i grusen rakt framför fötterna på Louise och som bet mig i ryggen när jag skulle kratsa hovarna. Den listiga lilla ponnyn med fluffig pannlugg och glimten i ögat.

Jag har inte träffat honom sen jag flyttade från Gabeljung, men nog minns jag när jag började rida in den lilla hamstern. Jag har inga bilder att visa på honom nu, men jag ska fixa.

Fina lilla Psyke. <3

Tyringe mataffär is next. Damn, vågar jag åka från gården när jag inte vet när Nemo hämtas? What if I missar det? And what if I skulle sluta blanda engelska och svenska huller om buller..?

Nu ska jag ladda Nemos avfärdspapper.

AW-ponnys som finns kvar att hyra:

Dekkina: Liten D-ponny med mycket motor. Hon har hoppat upp till LB med fina resultat och är snäll i all hantering och ridning.



Harry: Stencool C-ponny med stabilt psyke. Har hoppat 70 cm felfritt på vår pay and jump. Han är bara 6 år och har en del kvar i utbildningen, men är trots detta den snällaste och lugnaste ponnyn vi har!



Vid intresse, kontakta mig på Humla-2005@hotmail.com 0734195487

Fanny har kommit, wohoo! Vi har redan varit in the big city Tyringe för att shoppa veggo-käk åt oss själva och Pehter Markne, och i all hast lyckades vi införskaffa kvitton som vi sedan insåg fanns på plats... well, nu har vi i alla fall en jävla massa kvitton.

Idag har varit en nice riddag. Carma var också skitfin och nöjd.

Nu ska jag och Fanny dressera California och Hawana. Kul inlägg... ;)

Du är en ganska stor blogg. Hur mycket tid spenderar du på att blogga om dagen :)? Och vad tycker du om folk som tycker det är töntigt med bloggar? :)
- Först vill jag påtala det gramatiska felet - jag är faktiskt ingen blogg.. ;) Well, jag spenderar ungefär en timme om dygnet på att blogga, ibland två, ibland 30 minuter bara. Mina inlägg skrivs oftast i racerfart utan någon som helst tanke bakom.

Folk som tycker att bloggar är töntiga är som vem som helst väl..? Jag har nog aldrig ens ägnat en tanke åt just den specifika kategorin människor. Dock är det oftast de som säger så som läser allra flest bloggar, haha.


Hur är Malin som du jobbar med? Eller VEM är hon? :D
- Malin är en skitsnygg, glad tjej. Hon är 20 år och älskar alla de hästarna jag inte tycker om, hur perfekt är inte det?! Hon pratar (givetvis) stockholmska och har jobbat på AW som ungdomsledare och platschef.




Vilka Aw hästar har du tävlat?
- Nemo, Laban, Miss Bond, Alma och Beautiful Swim.


Är det nån Awhäst du inte har ridit?
- Campiona och Harry.


Vad är det pinsamaste som har hänt dig med en känd ryttare?
- Haha, det var när Maria Gretzer frågade hur många starter det var kvar tills hon skulle in, och Malin Baryard stod bredvid mig och pladdrade om sina startnummer. Jag försökte svara på bådas frågor och räknade i all hast fel på Marias nummer. Då sa Malin "nähää duu!" och tog tag i min hand och styrde mina fingrar och räknade högt åt mig. Det var fett pinsamt.


Hur länge har du ridit?
- Since like...forever?


Har du gått själv på av som en elev?
- Yes, tre läger!


Bor du på Aw nu?
- Japp.


Vem är din idol inom ridningen?
- Pontus Molin och Inez Karlsson.




Vem är den svåraste hästen på Aw?
- Carma... av de jag ridit.


Vad är det högsta du har hoppat på träning/tävling?
- 140/100


Vilken färg hade du på strumporna förrförra onsdagen?
- Garranterat blå kingsland eftersom de var de enda rena vid det tillfället... Fannyfjording!


Grön/röd/blå paprika?
- Röd FTW.


Nokia 3310 eller 3330?
- Vad är 3330? Never heard about it, så jag tar 3310.


Varför red du inte nemo med pessoa?
- Det gjorde jag, bara när folk inte fotade. Han är så sjukt stark och svår att jobba i form så jag tog till bästa redskap för att slita ner nacken på honom, höhö... HAHAHA.

Är det sant att han såldes som westernhäst förra året?
- Fuck you.
(Och till er oförstående stackare så lurade Fanny och Hanna i mig det, kan ni förstå hur jag satt i telefonen och kämpade för att inte storböla?!)


Vilka hästar/ponnyer är det som är kvar på AW?
- Hawana, Lilla Liv, Carma, Cortess, Emil, Harry, Dekkina, Dream Sister, California, Campiona och Paris.


Hur länge har du haft egen häst? Kan inte du visa bilder? :)
- Sen 2004, bilder kommer någon dag.


Vilken är din favorit på aw? ;)
- Laban.


Varför är du så bäst? :)
- Vissa saker går inte att förklara. ;)


Vad är det roligaste med AW?
- Alla människor som man träffar, men just nu är det helt klart att jag ska ut och tävla!


Vad är det sämsta med AW?
- Att det ligger in the middle of nowhere.


Vilken häst gillar du mest på AW?
- Kanske borde svara Nemo denna gången för att variera mig? Eller Cortess..? ;)


Vilken häst gillar du minst på AW?
- Ziiinoo... mest för att Fanny och Klara älskar honom.


Vad är det pinsammaste som har hänt dig?
- Oj, shit vad svår fråga. Skulle kunna vara när jag tog fel häst och red ut på en oinriden treåring (som för övrigt var jättesnäll), eller när jag och Jill trillade i korridoren i årskurs 7 framför alla 9:or... eller, fast nej, allt annat är olämpligt på bloggen. ;)


Viker du eller knögglar du toalettpappret?
- Ööööh.. Beror på hur stressad jag är, HAHAHA.


Vilken färg är din tandborste?
- Typ asgrön..?


Vad är det värsta som har hänt dig?
- Jag vet faktiskt inte. Perioden innan ens föräldrar kommer till skott med att skilja sig suger ganska mycket.


Vad är det bästa som har hänt dig?
- Jag vet inte det heller, min familj?

Emil får rycka in som fyrhjuling denna veckan. Han fungerar alldeles utmärkt, han är liten, snabb och står kvar där man lämnade honom sist. Räceremil.

Om ungefär 10 minuter ska jag gå ner och rykta Dream och Carma, som helst ska se acceptabla ut hos herr kiroprakter. I nuläget ser Dream ut som något katten har släpat in, men Carma ser faktiskt riktigt välvårdad och glad ut.

Nu ska jag se vem som vann "vilken färg har mitt mobilskal-tävlingen."


Jag saknar Louise dampmycket emellanåt.

Sunes sommar är fett rolig. Det är töntfilmen vi såg igår också. Tyvärr har jag inget roligt att komma med idag, det har bara varit "one of those days" ni vet, när allt mellan himmel och jord motarbetar en.

Avril Lavinge sätter ord på dagen...

Josse och jag kör filmmys ikväll. Med Ville Valp, och den ständigt chipsätande Kristina, aka Chriss. Dessförinnan har vi hunnit med att rida och skritta barbacka, starkt jobbar.

Internet är igång igen tack vare min mamma som stod ut med mina anfall via telefon. Om internet inte funkar, funkar inte jag heller. Det var kaos där en stund.

Nu taggar vi Gossip Girl.

Är skitförbannad över att det trådlösa bredbandet här i Skyrup har gett upp allt hopp om livet och att jag av den anledningen lagt ner en halvtimme på att få igång min fria surf igen.

Dessförinnan lackade jag ur på stackars California som helt ovetandes om det genomgick en prövning. Jag får alltid pissdåligt samvete (så ska det väl vara) när jag blivit sur på en korkad häst som inte förstår varför jag blir arg, å andra sidan vet jag tyvärr med mig att det är så de bästa hästarna blivit lärda. Well, California var i alla fall väldigt fin stundvis.

Det blev en barbackatur i skogen på Carma och ett lydnadshopp-pass på Cortess. Där emellan åkte jag och Josse till Gärds för att kolla på hopptävlingarna, och där fanns fett mycket folk jag kände :D (Trodde att jag var helt lonley på storhästtävlingar).

Det blir ingen jävla bild -.- Det tar för lång tid på den långsamma fria surfen...

God morgon. Ville valp våldgästar mig. Mer än så har jag inte att berätta at the moment.

Igår spelade Maskinen och The ark hade sin sista spelning. Det var lite deprimerande att sitta här i Skyrup just då, å andra sidan har jag fått info från flera håll om att det tydligen inte var riktigt så bra som folk hade väntat sig. Tråkigt, men det hade känts värre att missa värsta spelningen än att missa något halvbra.

Om en halvtimme åker Malin och Annas barn till Spanien. Så mysigt för dem. Jag gillar i och för sig inte att åka utomlands, men just nu hade jag lätt varit på.

...att folk fucking orkar vara så negativa mot alla andra. Det mest intressanta med ridsport är att alla är proffs - till och med på sådant de inte håller på med. Vad har dessa dryga NH-tjejer som slänger ordet "djurplågeri" runt sig för erfarenhet av stissiga och svårridna hästar? De är vana vid gamla Brunte som kan gnägga på kommando. Jag blir både förundrad och så irriterad att jag skulle kunna strypa den ena idioten med den andra.

Än sen om tjejen de pratar om rider som en kratta? Gjort är gjort, hästen far inte mindre illa för att de med gemensamma krafter våldtar psyket på en fjortonårig brud. Det är fegt, vekt och helt onödigt.

Att de sen med ett självförtroende som inte är av denna värld berättat hur de själva hade agerat klokare och bättre i situationen är bara så patetiskt att jag överväger att inte ens lägga krut på den biten. Vad tror de? De har aldrig ens sett en häst på två ben live.

Nej, ännu en gång vill jag dissa alla er som sett "mannen som talade med hästar" en gång för mycket. Ni är inte några gudar inom hästhantering, ni är precis lika patetiska och värdelösa som vi ryttare. Vad ger er rätt att trycka ner andra?

Ååh. Imorgon spelar Avicii på Slagt och jag kan inte ta mig dit..? Är det nu man ersätter TGIF med FML? Deras nya låt "fade into darkness" är så äckligt bra att man inte riktigt kan låta bli att spela den på repeat en halv dag. Bello och jag brukar lyssna på den när vi tar vår dagliga promenad runt AW, han tycker också den är bra (för Bello har inget val, haha).

Det var många som frågade om den så kallade mobbarbloggen igår. Jag varken vill eller tänker (well, vill vill jag förståss) lägga ut den här, eftersom blogg.se´s regler säger att man får mobba folk HUR MYCKET MAN VILL OCH HUR GROVT SOM HELST, bara man inte nämner namn. Hur jävla misslyckat och värdelöst är inte det? Vad ger det för signaler? "Kör över folk hur ni vill tjejer, bara ni inte säger varandras namn."

Vem kom på en sån dum regel? Om någon skriver att "bloggaren E.B som inte gillar pessoabett och NH är en jävla idiot, ful och fet" är det precis lika illa som att någon skriver mitt namn - varenda människa förstår ju att det handlar om mig. Exakt detta har hänt en kompis till mig, och när vi försökte anmäla fick vi det spydiga svaret att "de inte kunde se någon mobbing eller trakasserier, det stod ju inget namn!"

Efter den händelsen har jag mer och mer övervägt att fetdissa blogg.se, deras crew verkar inte vara i sina sinnes fulla bruk. Kanske har bäst före-datumet gått ut..?

Flugorna i Skyrup bits. Vad är det för våldsamma tattarflugor..?

Att blogga på morgonen innan något har hänt och innan hjärnan är aktiverad är ganska svårt. Då finns det iprincip inget att skriva om, ifall man inte vill dela med sig av det aktuella vädret (molnigt och lite blåsigt), vad jag har på mig (fido-didotröja och shorts - pyamas) eller vad jag tänker äta (godiset som ligger och ser svingott ut bredvid mig).

Så, nu vet ni allt man kan få veta på en torsdagsmorgon. Spännande läsning, inte sant?

 

Det är verkligen så extremt löjligt med folk som bestämt sig för att hästskor är totalt megafel och straffbart att använda. Hur trångsynt, dum, blind och okunnig är man då? Jag blir så irriterad att jag dör lite inombords av blotta tanken på en sån svartvit idiot.

Tjejen jag snackar med nu anser what so ever att skor är avskyvärt och förstör hästarnas hovar, dock kan hon inte argumentera med annat än att "hovarna inte är helt naturliga med skor." Damn bitch, inget i hästens vardag är naturligt 2011. Inte människor som rör dem, sadlar på ryggarna, halm under hovarna eller inhägnade hagar. Antingen får man köra rakt av på det naturliga och släppa sin häst fri i skogen, eller också får man rätta sig efter att en tillfångatagen häst behöver speciell vård och utrustning för att må lika bra som en fri.

Visst är det dumt att sko i onödan, å andra sidan spelar det fan ingen roll. Hästar som rids bör ha skor, det finns en anledning till att någon en gång i tiden konstruerade en förbannad metalldojja åt en häst.

This is why I hate NH så mycket - för att NH-töntar ser allt så svart och vitt, och de vägrar att förstå sina egna fel och brister. ALLA har fel, ALLA gör fel, inte minst jag och ni. NH är fel, hästhantering är fel, frihet är fel. Face it, allt är fel om man vill se det ur en kritisk synvinkel.

Om ni någon gång tröttnar på att säga att allt (utom det ni gör) är fel, kan ni ju prova att berömma någon annan istället för att döda folk med er dryga attityd som är oönskad i världens alla hörn. Fuck off.

Idag har varit en bra dag, allt har flutit på i hundranittio och jag är nöjd med resultatet. Två hästar är ridna, Bello och jag sparade 10 minuter på att effektivisera hans promenad och mocka ridbanan samtidigt, hästarna är fodrade, Malin och jag har lagat mat (vi ska göra en matblogg, den kommer att nå världsklass), jag har städat och nu har vi flyttat från Polen till andra våningen. Goodbye snuskpolen, Im not gonna miss you.

Jag har packat in alla mina sex väskor med kläder nu. Känns stabilt, men mest av allt trångt.

Det gick bra att rida Carma, men hon testar varje möjlighet på sitt eget lilla vis. Hon gör inget busigt - det är hon för välriden för - men hon tar varenda chans hon får att driva med mig. Helt plötsligt kom jag på en hundradel av hur man ska rida henne, och så gick det så mycket bättre.

Nu har jag städat sadelkammarna i två timmar. Det hade nog bara tagit en timme om man räknar bort alla de samtal som ramlat in under tiden - Oliver och Gurras tandläkare ringde och jag fick boka nya tider åt dem, tidningen Hippson ville komma hit och fota - jag fick lova att ringa upp senare när jag tagit reda på lite mer. Hästhyrare från landets alla hörn har hört av sig för att berätta att allt gått bra (well, sånna samtal är alltid lugnande att få) och utöver det har mina buddys från stan terrat och babblat om allt mellan himmel och jord. Tacka vet jag högtalarknappen på telefonen.

Efter alla dessa random samtal förstår jag hur det känns att vara Anna (lite mer). Shit vad mycket att hålla reda på. Vem kommer egentligen ihåg tandläkaren..? Eller fotograferingar..? Eller när Brunte fick maskmedel senast..? Gosh. Här och nu sväljer jag stoltheten och börjar skriva upp saker i min kalender.

Jag är framme i Skyrup. Solen skiner, och Malins släktingar är här. En svettig ridtur på Carma och Campiona ligger framför oss, och livet är nog ganska bra ändå. Jag har ställt om till Skyrupsmood och gjort mig klar för att leva som bonde i vinter.

Nu ska Malin och jag harva åkrarna och snickra staket. Hahaha skojade bara, vi ska slåss med hemsidan, rida hästarna, inreda vårt nya boende och plocka undan. Jag är nöjd, vi har en enorm balkong, internet, kontoret som närmsta granne och dessutom är vår utsikt lika flott som den från Turning Torso, den är bara något mindre händelserik här. Snart har vi dessutom guldfiskarna som husdjur om Malin får bestämma. Får jag bestämma skänker vi dem till Green Peace.

Sommarens sista pay and jump inleds om ett par timmar. Jag fasar lite inför den melankoliska stämningen som alltid infinner sig på AW efter att årets sista lägerelever lämnat gården tom och öde. Ännu en sommar är över. Hur kunde det gå så fort?



Såhär såg börjar av en sommar ut för mig. Tänk om slutet av den kunde vara lika glamourös och eftertraktad. Jag saknar min klass, och skola, och mina lärare. Vi hade det så himla bra.

Fina lilla Laban är uthyrd och åker till Lomma på söndag. Om jag vinner en miljon är han den första som blir min.
<3

En dag på kontoret skulle jag kunna sammanfatta dagen som. Ganska nöjd över att slippa Hovdala, mindre nöjd med att vara halvsjuk och seg i huvudet. Det går verkligen i slow motion när jag tänker, det tog mig typ tre minuter att komma fram till att polska registreringsnummer inte fungerade på svennebanan-TDB. Det visste jag ju egentligen om. Tre helt ovärda minuter av mitt liv med andra ord.

Nu regnar det igen. Lussans päls stannar för evigt. Klippmaskinerna brummar (?) och väsnas, men klipper gör de fan inte. Boxarna är mockade, hästarna är behandlade och ikväll ska jag nåla fast veterinären i stallet tills varenda häst är vaccinerad.

Idag blev det kanelbullar till lunch. På kontoret. Framför hästdokumenten. När jag jobbar annars äter jag mackor till lunch. På hästryggen - inte framför datorn. Det är lättare att äta framför datorn för den rör sig inte och hoppar aldrig till, men det kräver trots detta mer koncetration. Inte tugga på musen, och inte försöka styra med kanelbullarna.

Kom precis in från balkongen. Hästarna har haft kvällsuppvisning i stohagen för mig. Det är nästan helt mörkt, jag kunde bara se siluetterna av våra vackra flickor som stolt visade upp sig. Med höga svanslyft, spända nackar och så vackert steg de kunde åstakomma travade och galopperade de rundor i sin enorma hage. Lilla luggslitna Katinka såg ut som en ung stjärna, och den gamla draken Tinne Top hade utstrålning och hållning som jag aldrig sett förut. Jag älskar hästar, de är så fruktansvärt vackra djur.

Idag har jag haft jättekonstiga hästtankar som inte alls klär mig. När jag såg Dekkina gå i hagen stannade jag upp och bara studerade henne, för att bearbeta tanken att det är ett levande djur med fri vilja som går på jorden. Har ni någonsin sett så på en häst? Har ni tänkt den tanken? Har det slagit er att vi berövar dem all form av frihet? "En häst i skogen som man skulle kunna stöta på när man går och plockar svamp" - så såg jag för första gången någonsin på en häst idag. Hon bara stod där - på jorden - på vår jord, och tittade på mig för att sedan vandra vidare i sin hage.

Lite senare idag frågade jag Beata varför hästarna egentligen inte bara hoppade ut ur hagen. Carma hade inte behövt anstränga sig för att skutta över staketet och ta flera andra hästar med sig. Ändå stannar de i sina hagar - varför? Beata svarade logiskt att de inte hade behovet av att rymma sålänge det inte fanns något de saknade. Det är sant. De är inte som oss människor, de vill inte ha allt de inte kan få - de är tacksamma över att få det de behöver.

Vad som också är sant är att de inte vet att gräset är grönare på andra sidan. De förstår inte vad som händer på andra sidan staketet, de har aldrig upplevt frihet och vet därför inte att vi missunnar dem varje individs rättighet.

Screw alla idioter som säger att ridning är fel mot hästarna och att alla hästar vore lyckligare utan sadel och träns. Det är fel - det finns miljarder hästar som älskar att bli ridna och som älskar när det händer saker - det som är fel är att vi låser in dem. Alla hästar gillar att vara i hagen, men ingen kan frånkomma att hästarna hellre skulle vara lösa än inhägnade på sin lediga tid.

Givetvis förstår jag att det är ohållbart att ha lösa hästar som rids och tävlas, men jag vill dissa alla som sågar ridning vid knäskålarna. Det ni gör mot era hästar när ni slutar rida dem är att ni ger dem fantastiskt tråkiga liv. Då går de i sina ovärdiga hagar och berövas det enda som egentligen händer i en ridhästs liv - ni tar alltså bort det enda som hästarna skulle kunna uppleva som händelserikt. Well done, era ogenomtänkta NH-mongon.

Känner lyxen av att ens mamma kör förbi AW när hon kör hem/till småland. Rena kläder, handdukar och stövlar är levererade och min smutstvätt är på väg hemåt.

Olle kom just upp och hoppar för tillfället rundor på golvet. Härligt med lite energi här på kontoret, det är ett gäng trötta tjejer som sitter här - jag med, fast jag har övergått till att vara helspeedad och övertrött.

Idag har jag ridit Matildas busponny. Den var verkligen en ligist, måste få hjälp av Anna imorgon när jag ska rida den. När jag fått ett projekt har jag svårt att lägga ner det - därför är det en misär i min hjärna att jag inte ska rida Dream just nu. Å andra sidan kan jag koncentrera mig på de övriga (lite mindre tidskrävande) AW-hästarna som ska stanna kvar och på Matildas ponny. Den behöver verkligen tuktas, shit vad den hade siktet inställt på att slänga av.

Nu kom hooliganen Gurra också in på kontoret. Stämningen blossade utan tvekan upp, de är riktiga humörshöjare i stunder som dessa. I och för sig var jag ganska glad redan innan, jag har koll på AW´s hästar, min häst mår bra där hemma, mamma var nyss här och imorgon tänker jag ta tag i mitt schema-dilemma.

Vad ska du jobba med hos Anna i höst?
Vad kommer att bli jobbigast med att flytta?
Vad kommer att bli bäst?

- Jag ska i första hand rida hästarna som är kvar på gården. Utöver det kommer väl lite småfix och annat, men rida är tanken.

- Att inte ha möjligheten att ta sig till och från gården hur jag vill. Att inte ha alla mina vänner 200 meter bort. Att inte kunna köpa nya underkläder för att inga är tvättade. På det stora hela: Att släppa taget om allt som finns hemma och de som bor där.

- Att jag får fortsätta tävla. Just nu är tävlingarna framtidens ljuspunkter. Jag älskar att tävla, att rida utan att tävla är komplett värdelöst och waste of time. Förlåt till alla rättstrogna NH-mongon som satte kaffet i halsen av förskräckelse över min hemska mening. ;)

Det är höst. Det känns överallt - i luften, på hästarna, på människorna runt omkring mig, på musiken som spelas... Varje höst är likadan, den är sorgligt mysig. Ett långsamt farväl till den gångna sommaren.

Låten som spelas just nu ger hela höstkänslan en ännu starkare sorgmyskänsla. De enda som inte verkar påverkade av förändringen och tidens gång är eleverna. Tacka vet jag dem, vilka solstrålar de är trots regnet som envist faller.

Imorgon åker eleverna hem. Några flyger tillbaka till Italien, några reser långt upp i landet och andra stannar här i Skåne. Nu ses de inte förrän nästa sommar - det är så lång tid, men ändå så kort. Hösten skiljer folk åt, saker återgår till det gamla vanliga i skolan, eller förändras för resten av livet. Jag gillar hösten, samtidigt som jag starkt ogillar känslorna den medför.

Jag saknar Clide. Dagar som idag vill jag inget hellre än att ha min lilla prins här. Å andra sidan har jag fullt upp med andra fyrbenta mjukisar. Idag har jag visiterat varenda häst på hela anläggningen, fölen har blivit ryktade och de äldre hästarna har varit tacksamma över de godisar jag mutat dem med. I vanlig ordning har Beata och jag agerat hemmaveterinärer, och tack vare att vi är så olika har de fått en lagom dos av uppmärksamhet och pjall. Jag tycker det är enough att tvätta av såren och linda en skitig linda runt benen på dem, Beata vill helst operera dem innan hon känner sig klar. Med tanke på våra olika uppfattningar får hästarna därför en alldeles lagom behandling - den fungerar i alla fall utmärkt. ;)

Nu har jag precis sålt godis för ett par miljarder i vår (inte så) exklusiva kiosk. Teen Camps sista kväll är inledd och detta firas (sörjs?) med mängder av godis och varma skratt.

Sleep well.


En gång för många år sen gifta jag och Jönne oss på en frusen sjö i Smålands djupa skogar. Då var hösten förbi, vintern led mot sitt slut och den ljusgröna våren skulle snart komma.

What a day. Den började på regninga Hovdala för att avslutas som ofrivillig grillmaster på en iskall strand. Det slutade med att jag gick hem utan att ha ätit skabburgare (som jag nyligen kommit på att jag kallar dem) och frossade istället flingor. Skabburgare kanske inte är ett riktigt rättvist ord, å andra sidan är det mer regel än undantag att jag inte kan äta mat jag har sett tillagas - disgusting.

Imorgon blir det andra bullar - Mimmi Fajermo och Beata ska hålla träningar på vår flotta ridbana, och Dreamsister som oturligt nog fick vila ska behandlas av Anna Dicksson. Efter det får jag ett nytt träningsschema för hennes närmsta dagar - det ser jag fram emot. Dream är rolig att jobba med, trots hennes sjövilda humörsvändningar.

Dagens höjdpunkt var en skrittur barbacka. Malin och jag satt båda på Lilla Liv och trots stänk av regn och lite skavsår så var det så himla mysigt. Fett värt.



Gud vad tråkig min blogg är när jag jobbar. Too bad, energin räcker inte till för att skriva mer intressanta och vitsiga inlägg, "idag gjorde jag" är precis på min mentala nivå right now. ;)

Drömde en as rolig dröm inatt. De va att vi va på en fälttävlan lång bort utav helvete. och vi är där och det är långt mellan tävlingsplatsen och parkeringen. När vi har anmält oss och allt dedär så går vi för att ta ut hästarna inför dressyren. Men när vi öppnar lämmen så märker vi att hästarna är hemma. VI HAR GLÖMT DEM! å vi får panik och frågar Mikaela Holmer om vi får låna ngn av hennes ponnysar. Men de fick vi inte ! (bitch)

Då kommer Jakob och Lydia fram och erbjuder sig att vi får låna deras. Så Cattis tar Korven och jag tar Kelly. Cattis vinner hela den fälttävlan och jag blir tvåa. vi erbjuder dem en stor summa pengar för att få köpa ponnynarna. Men de vill inte sälja,. Så mamma tar fram hagelbössan och skjuter Jakob och Lydia. och så får vi våra ponnysar!

Lägervecka 32 började med buller och bång i vanlig ordning. Hästarna är utdelade och vi har elever från Italien - fatta vad coolt! Detta resulterar i att undervisningen är på engelska (Anna försöker ringa in en tvättäkta italienare som kan undervisa dem!)

Laban går sin tredje lägervecka. Jag är glad. Och trött. Och galet på Spotify som gör allt för att motarbeta mina försök att vara som alla andra. ;)

Det är i sånna här situationer man bryter all kontakt man haft med folk. Rakt av, för att aldrig mer återuppta den. Och om man någon gång skulle ångra sig, har man frustrationen i så färskt minne att blotta tanken på dessa lata, egoistiska människor får en att tappa aptiten.

Nu bryter inte jag kontakten, för jag orkar inte ta diskussionen som tveklöst medföljer ett sådant beslut. Fegt, right? Det är människor jag under en längre tid varit så förbannat trött på, men som jag inners inne vet att jag kan ha roligt med - det har jag ju haft en gång i tiden. Gång på gång har vi försökt fixa roliga träffar och liknande - kanske för att några av oss vill att allt ska bli som det en gång var, kanske för att vi rent ut sagt är dumma i huvudet. Behöver jag ens nämna att dessa träffar alltid urartat i att EN person borde fixa ALLT eftersom det var den som kläckte idén?

Jag köper inte det längre. Enough. Jag vill spy på den inställningen och attityden, den är omänskligt osmaklig och lat. Lite too much Dudley i Harry Potter för min smak. Jag vet att jag har så mycket bättre saker och vänner att lägga min energi på, varför envisas jag med att försöka tvinga folk som inte vill ha roligt att ha det? Sanningen att säga vet de inte vad som ÄR roligt, eftersom de uppriktigt sagt aldrig haft speciellt kul. Sad but true att vara nästan 20 bast och aldrig ha haft en crazy kväll på riktigt.

Det kanske är fel av mig att skriva såhär på internet, å andra sidan kunde jag inte ha brytt mig mindre. Jag har i klartext berättat vad jag tycker och tänker om deras agerande, och att de skulle lyfta ett finger för att förstå min tankegång - det kommer ändå aldrig att hända. De är så olika mig som en människa någonsin kan bli, för min del är det bara att acceptera det nu.

Töntiga saker att göra...

- Försöka dejta någon man addat på FB, killar som använder sig av FB-chatten är redan så körda att även om de var sist på jorden i 11 timmen (eller vad Timbuktu säger) så skulle de aldrig ha en chans.

- Rida med utsläppt hår. Snyggaste ekipaget i världen skulle se B-igt ut.

- Försöka övertala någon genom att kalla denne för mes, tråkig eller fegis. Vem fan får mer lust att göra något då? Kalla någon saker gör man först när man har gett upp, stupid.

- Skriva långa statusuppdateringar om att man a) Älskar någon b) Hatar någon c) Lever ett såå jobbigt liv - skriv en dikt på dikter.se istället och lämna facebook fritt från bullshit!

- Gråta över hur ont man har, för att i nästa andetag ha tröttnat på att vara dramaqueen och istället flänga runt som en idiot. Alternativt berätta för alla vilken stark människa man är som uthärdar sin oändliga smärta...... Dör lite.

- Tycka saker är fula och ovärda bara för att man själv inte har just dem prylarna. Hur många där ute dissar egentligen Tretorn bara för att de inte har råd eller inte får sånna stövlar för sin morsa? Det är pinsamt uppenbart.

- Börja röka när man går i gymnasiet. Har man inte växt ifrån den töntperioden när man är 16 år? Rökning är coolt när man är 12-13 år, inte när man är 16.

- Skriva "lägger ner bloggen om ni inte kommenterar bättre!" Om ingen kommenterar frivilligt är det för fan ingen vits med att försöka tvinga de få läsarna ni har..? Skriv intressantare inlägg istället för att försöka få folk att skriva "fin bild" i överflöd.

Att blunda för verkligheten är lekande lätt. Att skriva ner verkligheten i ord, det är också lekande lätt, när man öppnar ögonen och har den rakt framför sig.

---> http://www.aftonbladet.se/debatt/article13395178.ab 

Visst kan man se saker på olika sätt och på så sätt få saker att låta annorlunda, men stora delar av texten är i mina ögon ren fakta, dock är jag ju inte allsvetande som bekant.  

Jag skulle bara lägga in en liten flik här på kvällen att säga att jag har kommit på världens bästa idé. Jag har äntligen bestämt mig att jag ska fixa flera olika fiskar, röda, gröna, rosa och gula. Sen ska jag ta dessa fiskar och lägga i en glasskål eller liknande. Sedan ska man ha dessa fiskar som husdjur. Ska kalla dem Evelinas husdjur-fisk. Fiskarna kommer man kunna träna, så de kan gå på toa själv och hoppa genom eldringar. Dessutom ska de kunna prata, men jag har inte riktigt löst hur det ska gå. För man kan ju inte prata under vattnet. Jag har försökt och DET går inte. Jag sälja idéen över hela världen, tror ni att det kommer att gå?

Ni får tåla mina cp-meningar och särskrivning för att jag skriver på en dator som jag inte är van med. Men lova att ni inte snor min toppen idé nu för att då kommer jag bli sur, mina tjugo killar och den här skumma kaninen kommer att jaga er!

För några dagar sen var vi och badade med hästarna - jag på Arthur, mamma på Clide och Terese på Prince. Alla tre hästarna tyckte att livet lekte, och det gjorde nog vi med. Dock lyckades jag åka av Arthur, som simmade ifrån mig, hahaha! Där låg jag, inkämd mellan två simmande hästar, men kom undan med bara en liten spark på benet - ganska oskyldigt med tanke på situationen.

Här har ni bilderna!