Tusen miljoner stolar
Hej alla barn nu blir det barnprogram - ponnyakuten. Men dessförinnan ska jag redogöra för en ytterst slitsam dag i skogen.
I morse tog Myggan och jag första tåget mot Hässleholm för att bli upplockade av den flotta AW-bilen. Väl i Skyrup lekte vi banpersonal på den gigantiska banan och socialiserade oss med några av den kommande helgens gäster. Efter det gjorde vi i princip allt - jag har skruvat, borrat, städat, möblerat, rensat, sopat, sorterat, lyft, burit, diskat och inte minst ätit en superslaskig pizza som var dagens absoluta höjdpunkt (om man bortser från att träffa en fantastiskt glad och stressad Anna!)
Tusen miljarder stolar är nu på plats, borden är inte längre dolda av foljårets damm och praoeleverna tycker nog att jag är ett stolpskott av stora mått efter att jag tvingat dem att packa upp och ner 3 gånger inom loppet av fem minuter.
Jag: Här ska ni bo!
*Praoeleverna packa upp*
Jag: Ni ska nog bo i en stuga förresten!
*De packar glatt ihop sina saker och jag går*
Jag, samtidigt som de går ut genom dörren: Eeh... högre makter säger att ni förresten skulle bo där inne...
*Praoeleverna vet inte om de ska skratta eller gråta*
Det är inte lätt när det är svårt, men av ren erfarenhet vet jag hur man gör det lätt för sig: Man duschar.
I morse tog Myggan och jag första tåget mot Hässleholm för att bli upplockade av den flotta AW-bilen. Väl i Skyrup lekte vi banpersonal på den gigantiska banan och socialiserade oss med några av den kommande helgens gäster. Efter det gjorde vi i princip allt - jag har skruvat, borrat, städat, möblerat, rensat, sopat, sorterat, lyft, burit, diskat och inte minst ätit en superslaskig pizza som var dagens absoluta höjdpunkt (om man bortser från att träffa en fantastiskt glad och stressad Anna!)
Tusen miljarder stolar är nu på plats, borden är inte längre dolda av foljårets damm och praoeleverna tycker nog att jag är ett stolpskott av stora mått efter att jag tvingat dem att packa upp och ner 3 gånger inom loppet av fem minuter.
Jag: Här ska ni bo!
*Praoeleverna packa upp*
Jag: Ni ska nog bo i en stuga förresten!
*De packar glatt ihop sina saker och jag går*
Jag, samtidigt som de går ut genom dörren: Eeh... högre makter säger att ni förresten skulle bo där inne...
*Praoeleverna vet inte om de ska skratta eller gråta*
Det är inte lätt när det är svårt, men av ren erfarenhet vet jag hur man gör det lätt för sig: Man duschar.
Kommentarer
Postat av: Klara
haha, typiskt dig :P stackars praoelever!
Imorgon åker jag dit! :D
Trackback
