.

Kom just på ett ämne att blogga om, eller åtminstone något att skriva några kortare rader om.

Ännu en gång tänker jag älska hästmänniskor, trots att alla vet allt. Det är så himla enkelt och lätt att prata med folk som rider eller på något sätt befattar sig med hästar, för det finns what so ever alltid något att säga eller prata om. När samtalsämnena börjar sina eller man märker att personen i fråga är ett jävla stolpskott kan man trots det hitta ett ämne - hästarna - att prata om utan att dö av irritation/uttråkning/pinsam tystnad.

Givetvis är det inte såhär en fotbollsintresserad skulle uppfatta hästfolk, men ni fattar poängen. I situationer där man verkligen inte har något vettigt att säga är hästarna små räddande änglar.

Min kväll spenderas just nu med supertrevliga hästmänniskor, och antagligen är alla runt omkring oss våldsamt trötta på att höra oss tjata om hästar åt höger och vänster.