.

Nu har jag sett det riktiga slutet av ponnyakuten, och jag ångrar mig varje gång. När man ser den tomma gården, transporterna som åker iväg och barnen som säger hejdå till varandra känner jag igen mig som aldrig förr. Det är exakt så det känns sista veckan varje sommar, när Skyrup blir tomt och öde, och alla våra vackra hästar åker iväg för att tränas och tävlas under vintern. Kvar finns bara vi från Team AW, och även vi ska säga hejdå.

Det är en så tom känsla att det inte går att förklara. Jag har aldrig lämnat AW för sommaren utan att gråta floder i bilen hem, trots att jag vet att vi ses igen nästa sommar och att allt blir lika bra då.

Ridläger måste typ vara ridsportens mest "känslosamma" del. Jag minns när jag själv var på ridläger och man skulle åka hem sista dagen. Jag grät och grät och ville inte åka från Vinslöv. Likaså ser jag varje vecka elever som känner exakt samma sak, det blir sån gemenskap på lägerna. Efter bara en vecka åker alla åt sitt håll, vissa stannar i Skåne, vissa åker hundra mil uppåt i landet och andra lämnar Sverige för att åka hem till landet där de bor. Kanske ses man nästa sommar, kanske ses man aldrig igen. En sak är i alla fall säker, man har haft en av de bästa veckorna i sitt liv.

AW Sporthorses & Country Club
- Anmäl er till sommarens bästa hoppläger.