.

Nu har jag varit skitförbannad i över fyra timmar, jag har försökt att sluta tänka på det, men slutligen insett att det inte går, det är helt enkelt för irriterande för att vara sant. Faktiskt så är jag så irriterad att jag inte ens kunde rykta mina hästar idag, utan fick be om att få ombytta roller - jag mockade hellre än att umgås med mina hästar, för jag vet att min blotta närvaro hade stressat och irriterat dem. Tyvärr är både Clide och Laban sånna hästar som snappar upp "känslor" fort som fan. Det finns inget lättare än att applicera min egen sinnesstämning på Clide.

Ni undrar säkert varför jag är så fruktansvärt irriterad och arg, det beror på de tråkiga, torra, fega, mesiga, obetydliga människorna jag upptäckt att jag har runt mig. Man är bara ung en gång, varför ska man slösa bort den på att vara den tråkigaste människan i hela världen? Varför lägga den gången på att spela TV-spel eller titta på noliferprogram på TV? Visst, det är inte upp till mig att bestämma vad andra ska göra av sina liv, och det är verkligen inte min sak att bry mig om, men trots att jag vet det irriterar jag mig ibland så fruktansvärt på de människor jag anser vara t-r-å-k-i-g-a.

Det är inte normalt att leva ett så tråkigt och händelselöst liv att man vid 19 års ålder aldrig besökt en nattklubb eller festat på riktigt. Det är inte normalt att hellre välja sin TV än en kväll med sina vänner. Beror det på social inkompetens eller helt enkelt lathet, feghet och brist på välmående hjärnceller? Eller är det kanske lilla mamma som säger att man ska vara så jävla försiktig och att man kan ha kul med den trygga TVn också?

Herregud. Jag blir verkligen inte klok på folk som är så förbannat fega, lata och tråkiga. Jag tror egentligen att jag tycker SYND om dem, och att det är därför jag blir så irriterad när jag upptäcker att mina vänner har så ohälsosamt tråkiga liv. Egentligen älskar jag de vännerna (som tack och lov är få) men när jag upptäcker sånt här blir jag bara så... arg! Hur töntig är jag som blir arg för att folk i min närhet är tråkiga? Jag har egentligen haft på känn att de är just sånna människor, men förnekat det. Idag blev bara droppen.

Förlåt för att jag vräker av mig såhär, men jag kan faktiskt inte låta bli. Då hade jag nog gått i tusen bitar eller fått en kortvarit psykos. Jag vet att jag är för mycket åt andra hållet, jag vill göra saker hela tiden och hatar att sitta själv med en världelös TV som sällskap. Jag har verkligen svårt att acceptera att det finns människor som hellre väljer det, och jag vet att det är supertöntigt. Dock är det bara valborg en gång om året, och den gången skulle man tycka att folk självmant lämnade sin släkt/TV och gjorde något roligt.

Fast, hur ska de veta vad som är roligt? De har ju aldrig haft roligt på riktigt...

(Förlåt en gång till. Jag älskar fortfarande mina vänner lika mycket. Jag är bara så jävla arg).