.

Idag har vi gett besked. Vi kan inte ta emot General.
Han är den finaste hästen jag har ridit i hela mitt liv, men vad hjälper det när folk blir rädda för honom? Eller värre, när han blir rädd för folk för att de missförstår varenda vink?

Nej, det blir bättre såhär. Nu kan han gå och beta på Trapalandas evigt gröna ängar, utan minsta oro eller rädlsa för att folk ska bli besvikna på honom. Fina, fina General. Jag kommer aldrig att glömma honom. Jag får göra som alla säger att man ska göra istället; Vara glad och lycklig över den lilla tiden vi hade tillsammans och minnas det. Till exempel hur glad han var efter tävlingen i Trelleborg, han var glad för att jag visade så mycket jag kunde att han var bäst på jorden. <3

Jag hoppas att detta är rätt.