.

Jag har aldrig haft ångest över skolarbete förut. Idag har jag verkligen haft det, och det vägrar släppa. Jag är sämst i världshistorien när det gäller samhälle, och det blir inte bättre av att jag har fått en jättelätt uppgift som visar sig vara omöjlig att genomföra. Stackars snälla Åsa har suttit hur länge som helst och mer eller mindre skrivit åt mig, medan jag har suttit som en hjärndöd amöba och stirrat på datorskärmen i hopp om att gud skulle uppenbara sig eller något. Im so not made for school...

Nu sitter jag på Textkommunikationen och ser precis lika dum ut. Ännu en gång har vi fått en barnsligt lätt uppgift som jag bara inte kan komma igång med. Allt låter dumt och jag har mist förmågan att formulera mig. Som grädde på moset har snitten gått upp (till högskoleintagningarna), och hela min klass har gått och blivit emo.

Gymnasiet i all ära, men at the moment vill jag bara skippa skolan och jobba med något jävligt fysiskt. Här blir man bara tjock och dum (jag sitter helt stilla och förstår inte ett skit.)