.

Nu känns det att jag har varit i full gång snart två månader. Jag har, och har haft, och kommer att ha jävligt roligt, men nu börjar det gå över styr. Jag hinner helt enkelt inte leva emellanåt. Jag stressar bara från stall till stall, från skolan och hem, från höger till vänster och från stan till landet. Jag är så jävla trött och slut. Det kvittar hur många Monster jag dricker, för jag får ändå ingen energi. Det kvittar hur många ipren jag äter, för jag har ändå huvudvärk så gott som hela tiden. Och som grädde på moset kan jag inte sova, för jag är så stressad. Det finns lixom ingen tid att sova på, den tiden hade behövts till läxor och plugg.

När jag häromdagen insåg att jag inte hunnit äta eller gå på toa på hela dagen blev jag helt irriterad på mig själv. Jag bestämde mig för att chilla ett tag och inte bestämma mer. Se så bra det gick, nu har jag 250 dressyrtimmar inbokade inför Knock Outen, och dessutom själva tävlingarna.

Hela helgen ska jag tävla, och imorgon ska jag cantra med Flip hos Gia och Peter, skritta Nemo och rida dressyr på Clide. Samma sak på onsdag och torsdag, bortsett från Flip. Där måste jag plugga och träffa en person istället för Flip-tiden. På fredag har jag lovat några kompisar att shoppa med dom, och helst gå ut. Jag är nog superroligt sällskap, "kan vi gå hem?".

Men som jag sagt förut, jag tycker om det. Jag har nog lite ADHD. Fast nu hade jag behövt ett break på några dagar, verkligen. Dock står jag fast vid att jag hellre är stressad hela livet, än att slösa bort mitt liv framför en TV. Jag älskar att ha roligt, och det har jag dagarna i ända. Det är utan tvekan värt att stressa för.

För en gångs skull läste jag igenom mitt inlägg innan jag publicerade det. Det lät lite gnälligt, men jag gnäller inte. Jag väljer detta själv, det är min stirriga livsstil och jag trivs med den, mest så alla vet ;)
Och kanske får jag medge att jag lägger min tid på fel saker, varför sitter jag här när jag har massa historia att läsa, t ex;)??