.

Sista avsnittet av ponnyakuten var ju bara deppigt. Sista biten när de visade de tomma boxarna, fälten och gården fick mig att känna precis samma känsla som när lägerna hos Anna är slut efter sommarn. Allting känns tomt, ensamt och sorgligt. Kvar finns bara tystnad. Så är det såklart inte, men när alla eleverna åkt hem för året känns det verkligen tomt.

Lucky me att det snart är dags för läger igen.