.

Sporrar, spö, dressy, hoppning, mina tränare, märkessaker och annat. Så det är vad ni vill läsa om, ungefär samma saker som jag själv vill läsa om i era bloggar.

Egentligen känns det tråkigt att skriva om sporrar idag, eftersom Olivia redan gjort det i sin blogg. Men efter ett bedjande sms från en tjej som kommer att bli besviken av min text, tror jag att jag gör det ändå.

Jag har inget emot sporrar på det stora hela. Personligen är jag ju så slarvig och lat att jag aldrig någonsin tar av sporrarna från mina träningsstövlar, som jag använder flera gånger varje dag. Med andra ord rids alla hästar med sporrar.

Dåligt - ja, men skadligt, nej. Jag vet att det inte är bra att alltid sitta med sporrar, men samtidigt vet jag att jag inte skadar hästarna, för jag har tillräckligt stabil skänkel och allt det där, precis som de flesta andra.

Och även om man inte har stabil skänkel, så vad fan gör det? Folk har ändå inga benmuskler, så även om de råkar sparka till så är det väl som en tjock fluga för hästarna. Nu lät jag jätteelak, men det menade jag nog att vara också.

Visst är det dumt att låta sin 10-åriga dotter skumpa runt i 290 km/h på sin lilla ponny med sporrar som studsar in och ut ur magen. Visst är det fel av starka dressyrryttare att nöta med sporrarna i hästarnas sidor tills de blir skänkeldöva. Men vafan, alla har sina fel och brister.

Hellre en unge med sporrar och en dressyrhäst med sporrmärken, än en B-ponny med pessoa och en söndersågad dressyrhäst.