.

Om jag tycker märken är viktig? Nej. Om jag är märkesbög? Knappast. Det är bara sånt folk har fått för sig, folk som inte känner mig och som bara ser mig på tävlingar. Folk som springer runt och säger till andra att jag är en överklasstjej med 200 fräna ponnyer. Ni skulle bara veta att hästarna inte ens är mina, suckers!

Hemma i stallet är jag bonden nr 1. Det är alltid jag som sitter i slita ridbrallor, klumpigast, tjockast jacka och med mössan nerdragen över ögonen. Där rider jag i gympadojjor eller med mina vackra Höga Kusten-stövlar. Jag använder en gammal modell av GPA, och har aldrig något speciellt märke på tröjan, jackan eller ridbyxorna. Oftast blir det något gammalt avlagt jag tidigare använt som civilkläder.

Ute bland folk, dvs på tävlingsplatser, har jag precis som alla andra en helt annan uppsättning av kläder. Det känns väl ganska normalt?




Jag älskar min GPA-hjälm, INTE för att den är dyr, lyxig och allt detdär, utan för att den är lätt, sportig och bekväm. Den väger verkligen ingenting och känns därför knappt på huvudet. Som de flesta säkert vet har jag ett helt omotiverat hat mot att ha hjälm på huvudet, så GPA var ett bra köp.


Mina bruna Tretorn är köpta av ungefär samma anledning. De är sköna. De är mjuka. Lätta. Lättskötta. Ingen som känner mig i verkligheten kan på något sätt ha gått miste om hur slarvig jag är med att smörja. De är kanske inte jordklotets snyggaste, och definitivt inget man går in på dressyrbanan med, men de är lite häftiga, och även dessa är ganska sportiga. Jag har börjat gilla dem.



Förr hade jag en JW-hjälm. Visst är den snygg, den passar perfekt till dressyr (tycker jag, vet dock att 50% av skånes dressyrdomare vill spy över alla JW-hjälmar). Denna hjälmen är dock värdelös att rida med tycker jag. Den är helt jääävla tät, man blir så äckligt svettig och varm om huvudet att man får huvudverk. Jag hade dessutom oturen att köpa en som försökte ändra form på min skalle..
Men som sagt, jag tycker hjälmen är skitsnygg. Stilren.


Schabrak, sadlar, träns, benskydd och sånt bryr jag mig inte så mycket om - bara det ligger bra på hästarna och ser hyffsat snyggt ut. Själv rider jag dressyr med en gammal hoppsadel, ju.. Dressyrdomarnas mardröm? Kanske.

Benskydd och sånt känns onödigt, eftersom 75% av alla tävlingsplatser är så leriga att alla benskydd efter 10 minuters ridning ser likadana ut. Träns ser likadana ut hur bra väder det än är. Schabrakets märke tittar ingen ens på.

En snygg sadel är alltid kul att ha. Jag har oturen att ha 3 skitfula. En supersliten, en halvsliten som visserligen inte är särskillt ful, men den passar ingen häst, och en där det stor DORIS med stora, röda bokstäver. En snygg sadel hade jag gärna tagit emot ;)