.

Jag blir så trött på hoppdomare, de är precis som dressyrdomare, bortsett från att en hoppdomares jobb är 50 gånger lättare.

Det är sällan man hör att någon får en spövarning. Ännu mer sällan hör man att domarna säger till alla elaka små barn att sluta rycka sina hästar i munnen för att de vägrar eller river.

Är man ute på en tävling är det nästan alltid samma ryttare som rider som krattor, piskar sina hästar över hinderna och rycker hästarna i munnen vid minsta felsteg. Och aldrig någonsin säger en domare till dessa ryttare. De som får tillsägelser är de ryttarna som inte är "kända" hos domarna, som inte har status och som inte är "farliga" att bråka med. Hur fegt är det på en skala?

För några år sen fick jag en spövarning på en framridning. Jag blir skitförbannad och var nära att få tävlingsförbud, för jag blev så förbannad på fröken tjockis-domare. (Clide hade stannat 6 gånger på samma hinder, trots att han kom rätt 5 av gångerna), så då smällde jag till honom två gånger med spöet.

Jag tycker fortfarande inte det var rättvist, men det spelar ju ingen roll.

Förra året däremot piskade jag runt Flip en hel bana, det gick inte två galoppsprång utan att jag var på henne med spöet. Då var det ingen domare som sa något, ingen som reagerade, ingen som påpekade att jag inte var schysst mot hästen. Vad hade hänt, lixom?

Jovisst, jag hade varit ute och tävlat mycket, jag umgicks med massa människor som hade "makt" inom ridsporten och som hade visst inflytande över vilka domare som skulle döma. Då var det inte längre intressant att klaga på mig. Det kunde ju få konsekvenser.

Det kan man se så tydligt när man tänker efter - de ryttare som är ute mycket, som tränar för tränare med inflytande eller som har föräldrar som sitter i massa styrelser och liknande, de ryttarna kommer undan med precis vad som helst.