.

Jag är fortfarande irriterad, såå ovärt.

Visst kan jag ta att folk kritiserar mig, att folk påpekar saker och att folk säger saker till mig som jag inte alls håller med om (annars skulle det ju vara olidligt att blogga, till exemepl, och olidiligt att umgås med folk överhuvudtaget). Men när folk säger saker enbart för att vara elaka och göra mig ledsen, då är det inte okej längre.

Att folk säger saker (som visserligen kan irritera en och är helt onödiga) som t ex att jag lutar mig framåt, det är en sån sak som är okej att påpeka, TROTS att jag är medveten om att jag gör det och allt detdär. Det är okej, om någon säger det för att hjälpa till, eller till och med säger det för att låta viktig/duktig. (Det kan ju jag skita i, om en person vill "göra bort sig" genom att påpeka det självklara)

Men säger någon att jag lutar mig framåt för att jag ska bli ledsen och känna mig som en nolla, så vill jag bara spy på den personen. Det är såå lätt att höra skillnad på dessa tre sätten att säga något på.

Nu har ingen sagt ett ljud om att jag lutar mig framåt på jättelänge, så tro inte att allt detta handlar om det.