.

Jag (och alla andra) lever i en värld där alla snackar skit om alla, och där alla vill vara den enda utan fel. Man får inte ha åsikter, för då är man dum i huvudet, men man får inte låta bli att ha några heller, för då är man mesig och tråkig.

Folk snackar skit om mig. Jag snackar skit om folk. Jag har väldigt lätt för att samarbeta med folk, jag har lätt för att tycka om folk och se deras starka sidor och jag är väldigt flexibel. Med andra ord har jag det lätt. Trots det blir det lite soppa-bråk runt mig också ibland.

Vad jag funderar på är hur folk med samarbetssvårigheter och starka, oundvikliga åsikter kan överleva? Jag menar, jag lyssnar alltid på andras åsikter och på vad dom har att säga, och jag ändrar mig ibland om jag inser att de har vettigare åsikter än mig, och trots det blir det faktiskt bråk. Inte ofta, faktiskt vädligt sällan, men det händer. Folk som aldrig kan rucka på sina principer och tankar, de måste hamna i bråk/tjaffs ofta. Hade jag varit en sån person hade jag typ strypt mig själv, men det beror bara på att jag tycker att tjaffs är väldigt onödigt, speciellt när man bara lever en gång.. orka lägga den enda gången på att dryga sig.