.

Nice suprise - Ewa, Terese och Tobbe kom förbi en sväng när jag stod och ryktade Bus-Nemo. Imorgon blir det middag hemma hos dem, och efter det bär det antagligen av mot Grönby.

Ibland tycker jag det är roligt att "mobba" folk. Ja, faktiskt. Specifikt utvalda personer, som antingen är dåliga divor, eller som själva mobbar andra. Vad jag menar är, jag gillar att mobba folk som själva tycker de är bättre än alla andra.

De flesta har säkert sett mig bråka med folk, både i verkligheten och på internet. Jag har fått en "gudagåva" - jag är sjukt bra på att vara elak mot folk, och att hitta deras svagaste punkter och ta kol på dem. Detta kan man ju se både som positivt och negativt - personligen tycker jag det är helt fantastiskt eftersom jag bara använder mig av det på personer jag ogillar starkt.

Jag antar att de flesta som känner mig i verkliga livet uppfattar mig som snäll. Jag vill va snäll, och jag vill att alla ska vara glada och känna sig lyckliga - det vill jag verkligen. Jag kan sitta och gråta för att folk är mobbade, för att de inte har vänner eller för att någon sagt något dumt till dem - precis som om de vore mitt problem.

Med andra ord både hatar jag mobbning - och utövar det själv. Men jag skulle aldrig hoppa på en person som redan har det svårt eller har få vänner, eller på något annat sätt är "svagare" än jag själv. Nej, de personer jag är elak mot, är personer som på ett eller annat sätt skadat någon av mina vänner, eller bara irriterat mig i allmänhet med sina dumheter.

Ett exempel på detta är Naturligtvis @ BDB, jag menar, vad har hon egentligen gjort mig eller någon av mina vänner? Inte ett skit! Ändå är hon en av de värst utsatta på min döda-lista. (Naturligtvis är lyckligtvis för DUM för att fatta att alla hatar henne, annars hade hon nog hängt sig i garaget vid detta laget)

Jag blev förbannad på henne av den enkla anledningen att hon ansåg sig vara hästarnas gud, bokstavligt talat. Det är hon absolut inte - inte mer än vad jag eller någon annan är i alla fall.

Då såg jag helt enkelt till att alla jag känner började hata Naturligtvis lika mycket som jag hatade henne. Jag skrev långa texter och sågade alla hennes argument.

När jag tänker efter är det ett sjukt elakt, men fan så effektivt sätt att få folk på plats. Se till att alla deras vänner försvinner - åtminstone de flesta, sen har man mer eller mindre vunnit. Som jag nyss sa, effektivt, men jävligt elakt.

Så, då vet alla att jag är en mobbare. Fast jag anser mig inte som en mobbare - jag blir bara arg och gör vad som faller mig in... med andra ord trycker ner personen i skorna.

Det skulle jag aldrig göra mot någon som är min vän, eller som varit min vän. Detta händer bara personer som har oturen att irritera mig vid fel tillfälle, oftast personer jag inte umgås med.

Nu kunde det ju vara passande med en ursäkt till alla de stackare jag mobbat - men nej. Jag svär, jag menar vartenda ord jag sagt till dem. Så antagligen finns det en liten gnutta förstånd och tanke bakom det jag sagt. Sug på det ;)!